<p>Syfte:</p><p>Studiens syfte var att utifrån aspekterna stress, nervositet och ängslan/oro undersöka om idrottsutövaren upplever dessa känslotillstånd som positivt eller negativt för prestationen.</p><p>Studiens frågeställningar var: Hur kan positiv och negativ stress/nervositet upplevas påverka prestationen hos manliga ishockeyjuniorer? På vilket sätt upplever de manliga ishockeyjuniorerna att människor i omgivningen påverkar deras stress-/nervositetsnivå? Vad upplevs påverka prestationen mest positivt och negativt; somatisk oro, kognitiv oro eller tankar rörande självförtroende? Hur är de relaterade till varandra? Vad upplevs påverka prestationen mest; positiv eller negativ feedback? Vad händer med prestationen vid positiv/negativ oro?</p><p>Metod:</p><p>Metod som valdes till denna studie var dels ett påståendeformulär, CSAI-2R, (som undersöker hur olika känslotillstånd upplevs påverka prestationen) samt intervjuer. Formuläret låg till grund för intervjuerna, som studiens största tyngd lades på.</p><p>Undersökningspersonerna var män i åldrarna 17-21 och spelade ishockey i ett juniorlag på elitserienivå. Påståendeformuläret fylldes i av 18 personer och av dessa valdes fyra stycken ut för intervju beroende på svar som av oss ansågs intressanta för studien. Kontakt med denna klubb togs via e-post och tillgång till J20-laget gavs.</p><p>Sökningar efter relevant litteratur till bakgrundsdelen genomfördes i Idrottshögskolans bibliotekskatalog.</p><p>Resultat och slutsats:</p><p>Hela undersökningsgruppens resultat av påståendeformuläret kommer ej att redovisas. Istället lades tyngden på de fyra intervjuade, hela gruppens medelvärde är dock presenterat. Påståendeformuläret CSAI-2R visade hur mycket undersökningspersonerna upplevde att de påverkades av kognitiv, somatisk ängslan/oro och självförtroende samt hur detta upplevdes påverka deras kommande prestation (positivt eller negativt). En av de fyra undersökningspersonerna hade en genomgående upplevelse av negativ påverkan på prestationen.</p><p>Intervjusvaren stämde överens med siffrorna från påståendeformuläret bl.a. genom att ett högt självförtroende i de flesta fall upplevdes påverka prestationen positivt. Intervjun berörde, förutom påståendeformuläret, på vilket sätt människor i omgivningen påverkade prestationen, positiv och negativ feedback samt hur positiv och negativ stress/nervositet kan påverka prestationen.</p><p>Tre av fyra undersökningspersoner uppgav att de påverkades mest negativt av den kognitiva ängslan/oron, den fjärde påverkades mest negativt av den somatiska. Samtliga fyra undersökningspersoner uppgav ett högt självförtroende och det var också detta som påverkade de flesta mest positivt för prestationen.</p><p>Positiv stress/nervositet kan upplevas påverka prestationen positivt och negativ stress/nervositet kan upplevas påverka prestationen negativt. Negativ feedback påverkade undersökningspersonerna mer än positiv feedback vilket två stycken upplevde som bra för prestationen och två som dåligt för prestationen.</p> / <p>Aim:</p><p>The aim of this study was to see if athletes experience stress, nervosity and anxiety, as positive or negative influences within performance.</p><p>The issues in question were: How do athletes experience the effects of positive and negative stress/nervosity on their performance? In which way do athletes experience an effect upon their levels of stress/nerves due to people in their surroundings? What influences performance the most from both a positive and negative point of view: somatic anxiety, cognitive anxiety or thoughts about self-confidence? How are these related to each other? Which influences performance the most: positive or negative feedback? What happens to performance when positive or negative anxiety appears?</p><p>Method:</p><p>The method chosen for this study was a statement form, CSAI-2R, and interviews. The form was used for picking out persons to the interviews, which provided the substance of data for this study. The persons who were examined were men at the ages of 17-21 whom played ice hockey in a junior team at the highest level for Swedish juniors. The statement form was filled in by a total of 18 persons of which 4 were selected for an interview because their results provided the most relevant answers for the content of this study. The ice hockey club was contacted by e-mail whereupon access to this J20-team was given. Search for relevant background literature for this study was carried out in the library catalogue belonging to the University of Sport and Physical Education in Stockholm (Idrottshögskolan i Stockholm).</p><p>Results and conclusions:</p><p>The statement form CSAI-2R showed how much those examined were affected by cognitive/somatic anxiety and self-confidence, as well as how this from experience affected their forthcoming performance (positively and/or negatively). One of the four persons who were examined had a general experience of negative influence on his performance. All interview answers corresponded with the figures from the statement form, among other things that a high self-confidence in most of the cases from experience affected the performance positively. With exception of the statement form, the interview concerned the way people in the surrounding environment influenced the performance, positive and negative feedback, as well as how positive and negative stress/nervosity could affect the athlete’s performance. Three of four examined persons stated that they were affected most negatively by cognitive anxiety; the fourth person was affected most negatively by somatic anxiety. All four examined persons stated they possessed a high self-confidence and that this also had the most positive influence on their performance.</p>

<p><strong> </strong></p><p>Aim</p><p>The purpose of this study is to compare and highlight the scope for research into outdoor recreational pursuits in Sweden and Norway.</p><p> </p><p>- What are the similarities and differences in the financing of research into outdoor recreational pursuits in Sweden and Norway?</p><p>- What are the similarities and differences in forums for research into outdoor recreational pursuits in the two countries?</p><p> </p><p><strong> </strong></p><p>Method</p><p> </p><p>The method that has been used in this study consists of qualitative interviews in conjunction with an examination of the published material on the subject. The qualitative interviews have been conducted with six key figures in the field of research into outdoor recreational pursuits in Sweden and Norway where the aim was to obtain a comprehensive overview of the research undertaken in both countries. The examination of the published material has been used to complement the interviews, primarily with information from propositions and reports from relevant organisations and authorities.</p><p> </p><p><strong> </strong></p><p>Results </p><p> </p><p>Financing in Sweden is spread over several different research councils and authorities where no one organisation has an express responsibility for research into outdoor recreational pursuits. In Norway, however, The Research Council of Norway is the prime source of research funding. The institutions that maintain outdoor recreational pursuits as an academic subject offer alternative sources of funding. The forums for research into outdoor recreational pursuits in Sweden are dominated by the research programme <em>Outdoor Recreation in Change </em>together with smaller subprojects in other larger research projects. Norway has no similar larger project that focuses solely on outdoor recreational pursuits; instead research takes place primarily as subprojects in <em>Miljø 2015 </em>as well as at the academic institutions.</p><p> </p><p><strong> </strong></p><p>Conclusions</p><p> </p><p>Whereas Swedish research into outdoor recreational pursuits has strong backing from the state, chiefly through <em>Outdoor Recreation in Change</em>, Norwegian research draws its strength at the local level from its established research structures. Both the Swedish and Norwegian researchers express envy as to their neighbours' circumstances and see advantages in the way they work. The benefits of conducting research into outdoor recreational pursuits through larger research projects versus academic research are continually being reevaluated. Both countries also recognise that a definition of what constitutes research into outdoor recreational pursuits is problematic. These factors make a documentation of the extent of the research in the field very difficult.</p><p> </p> / <p><strong> </strong></p><p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien är att jämföra och belysa förutsättningarna för friluftslivsforskning i Sverige och Norge.</p><p>- Vilka skillnader och likheter finns gällande finansiering av friluftslivsforskning i Sverige och Norge?</p><p>- Vilka likheter och skillnader finns när det gäller olika fora för friluftslivsforskning i de båda länderna?</p><p> </p><p><strong> </strong></p><p>Metod</p><p> </p><p>Den metod som har använts i studien är kvalitativa intervjuer samt en litteraturstudie. De kvalitativa intervjuerna har gjorts med sex stycken utvalda nyckelpersoner inom friluftslivsforskningen i Sverige och Norge där målet varit att dessa ska ge en så pass uttömmande bild av friluftslivsforskningen i respektive land som möjligt. Litteraturstudien har kompletterat intervjuerna med uppgifter från huvudsakligen propositioner samt rapporter från organisationer och myndigheter.</p><p> </p><p><strong> </strong></p><p>Resultat</p><p>Det svenska finansieringsläget är spritt på flertalet olika forskningsråd och myndigheter där ingen av dessa har ett uttalat ansvar för just friluftslivsforskning. I Norge är det istället Norges forskningsråd som huvudsakligen fördelar forskningsmedel men även norska miljödepartementet samt bidrag från de institutioner som har friluftsliv som ett akademiskt ämne. När det gäller forum för friluftslivsforskning domineras det i Sverige huvudsakligen av forskningsprogrammet <em>Friluftsliv i förändring </em>samt mindre delprojekt i andra större forskningsprojekt. I Norge finns det inget liknande större projekt som fokuserar endast på friluftsliv utan istället sker forskningen huvudsakligen som delprojekt i <em>Miljö 2015 </em>samt på de akademiska institutionerna.</p><p><strong> </strong></p><p>Slutsats </p><p> </p><p>Där den svenska friluftslivsforskningen står sig stark på det statliga planet med framför allt <em>Friluftsliv i förändring</em> har norrmännen sin styrka på det lokala planet med sina etablerade forskningsmiljöer. På den svenska och norska sidan uttrycker man en avund mot grannlandets förutsättningar och ser  fördelar i vad dessa gör. Friluftslivsforskningens fördelar som större forskningsprojekt kontra akademisk forskning diskuteras och jämförs samt det faktum att båda länderna ser det som svårt att definiera friluftslivsforskning vilket gör kartläggningar av omfattningen av forskning på området svårt.</p><p> </p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien är att undersöka fyra idrottsföreningars syn på Handslaget, utifrån Stockholmsmodellen. Frågeställningarna är följande:</p><p>1) Vem styr över Handslaget, d.v.s. vem har den organisatoriska makten?</p><p>2) Vilka gynnas när idrottsföreningars och skolans fält korsas?</p><p>3) Vilka konsekvenser kring idrottsföreningars engagemang i skolan framträder i Stockholmsmodellen?</p><p>Metod</p><p>I studien intervjuades fyra personer som var och en representerade olika nätverk och företrädde var sin idrottsförening. Intervjumetoden var av kvalitativ art med öppna frågor.  Intervjuerna sammanställdes och analyserades utifrån forskningsläge och teori. </p><p>Resultat</p><p>Föreningarna har en organisatorisk makt, i något nätverk är även kommunen styrande. Av intervjusvaren att döma så framkom det även att det tros ligga en dold, politisk agenda bakom Handslaget. Det finns flera parter som gynnas; idrottsföreningarna, skolan och de barn som deltar i aktiviteterna. Huruvida fler har börjat idrotta tack vare Handslaget och om fler icke fysiskt aktiva barn börjat idrotta mer kan inte resultaten visa. Samarbetet mellan idrottsföreningar och skolor har generellt sett fungerat bra i Stockholmsmodellen. En del skolor har sett Handslaget som värdefull avlastning men av intervjuerna framkom även att det istället borde ha getts mer tid för idrottslärarna och ämnet idrott och hälsa samt att det inte är föreningarna som borde göra det här jobbet. </p><p>Slutsats</p><p>Idrottsföreningarnas syn på Handslaget utifrån Stockholmsmodellen var övervägande positiv. Handslaget har varit en positiv injektion, framförallt för idrottsrörelsen. Synen på nätverkssamverkan var också övervägande positiv. Handslaget har emellertid inte varit problemfritt. De problem som uppdagats antas dock ligga på ett högre politiskt plan.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Mitt syfte med uppsatsen har varit att undersöka om idrottsrörelsen, Sveriges största ungdomsrörelse, är demokratisk vad det gäller ungdomarnas möjlighet att påverka verksamhetens innehåll och utformning.</p><p>De frågeställningar jag använt mig av är: Vad har Riksidrottsförbundet (RF) gjort för att öka ungdomars inflytande i idrottsrörelsen? Hur ser ungdomspåverkan ut idag inom Sveriges största ungdomsorganisation? Vilka likheter och skillnader finns det mellan påverkan inom specialidrottsförbund (SF), distriktsförbund (DF) och föreningar? Vilka svårigheter finns det med ungdomspåverkan? Hur kan framtidens ungdomspåverkan se ut?</p><p>Metod</p><p>Jag har använt mig av dels en enkätstudie, dels en källgenomgång av RF:s material inom ungdomsdelaktighet. Enkäten riktade sig till två olika grupper, ungdomar inom projektet ”Ungdomsinspiratörer” samt vuxna som är involverade i ungdomsfrågor inom RF:s distrikts- och specialförbund. Sammanlagt deltog 35 ungdomar och 41 vuxna. Studien bestod av två olika enkäter. Några av frågorna till de vuxna hade kvalitativ karaktär.</p><p>Resultat</p><p>I källgenomgången framkom att RF under de senaste åren har satsat mycket på ökad ungdomsdelaktighet. Det har bland annat skett genom projektet Unga Ledare mellan åren 2001-2003. Inom projektet återfanns det olika metoder för att öka ungdomsdelaktigheten.</p><p>Medelåldern när ungdomar får sitt första ledaruppdrag i föreningarna är 17 år och på högre nivå är medelåldern 19 år. 60 % av de tillfrågade ungdomarna svarade att de blev ledare inom sin förening eftersom någon frågade dem. Samtliga av de tillfrågade vuxna anser att de arbetar aktivt för att öka ungdomars delaktighet i verksamheten. Dock ser detta ut på olika sätt. Skillnaden mellan föreningar, SF och DF handlar till stor del om hur vanligt det är med ungdomsråd och deras möjlighet till påverkan. De olika svårigheterna med ungdomspåverkan går att dela in i fyra huvudgrupper enligt de vuxna. Det är idrottens organisation, tidsbrist, osäkerhet samt ”gubbväldet”. Detta är även saker de vuxna vill att man ska ändra i framtiden för att få ökad ungdomsdelaktighet.</p><p>Slutsats</p><p>Idrotten måste våga fråga ungdomar för att få in dem i verksamheten. Dessutom måste man våga ge dem ansvar och släppa taget om makten och de gamla tankesätten. Detta kan ske på olika sätt. För att få den bästa organisationen bör man ha blandade åldrar på samtliga nivåer.</p> / <p>Aim</p><p>My purpose of this essay has been to examine if the sports movement, the biggest youth movement in Sweden, is democratic when it comes to the possibility for adolescences to influence the activities contents and design. The questions I have used are: What have the Swedish sport confederation (RF) done to increase youths influence in the sports movement? How does the youths influence look today in Sweden’s biggest youth movement? What similarities and differences is it in influence between the organization for the individual sports (SF), region associations (DF) and sport clubs? What difficulties are there with youth influence? How can the youth influence look in the future?</p><p>Method</p><p>I have used both a questionnaire and a study of source material. The source material comes from the Swedish sport confederation and there material of youth influence. The questionnaire was send to two different groups, youths in a project called “Ungdomsinspiratörer” and adults that is involved in youth questions in there different associations. All together 35 youths and 41 adults participate in the study. I used two different questionnaires and some of the questions to the adults had qualitative character.</p><p>Results</p><p>In the study of source material it emerged that the Swedish sport confederation during the latest years have done a lot to increase youth influence. One thing is a project called Young Leaders between the years 2001-2003. In the project many different methods were used to increase the youth influence. The average age when youths become leaders in there sports clubs are 17 years and on higher levels the average age is 19 years. 60 % of the youths gave the answer that they had become leaders in there sports club because someone had asked them. All of the adults thinks that they work hard to increase the youth influence, it just looks different from place to place. The difference between SF, DF and sport clubs is the appearance of youth council and their possibility to influence. The problems with youth influence can be divided into four groups according to the adults. This problem is also what the adults like to change in the future.</p><p>Conclusions</p><p>In the movement of sports we need to have the courage to ask the adolescences to become a part of the activity. We also need to give them responsibility and let go of the power and old thoughts. This can be done in different ways. To have the best association we need to have the competence of different ages at all levels.</p>

Denna studies syfte var att öka kunskapen om de elever som ej deltar i gymasieskolans idrottsundervisning. Perspektivet var kultursociologiskt och syftade till att försöka urskilja om den sociala positionen, som i denna undersökning främst utgått från elevernas val av gymnasieprogram, har någon betydelse för elevernas inställning till idrottsämnet. Som idrottslärare är det viktigt att ha kunskap om dessa elever för att kunna medverka till att få dem aktiva i undervisningen. (Hela sammanfattningen finns i uppsatsen.)

Syfte och frågeställning Denna studie har som syfte att studera om olika ledarstilar påverkar om barnen får vara med eller ej och därmed påverkar utslagning samt i vilken omfattning coacherna använder toppning inom barn och ungdomsidrottsrörelsen. Syftet har mynnat ut i följande frågeställningar • Vilken ledarstil används av coachen? • I vilken omfattning används toppning i de 3 kommuner uppsatsen innefattar? Metod Studien är genomförd i Västra Götaland i tre kommuner. Respondenter vars alla idrotter är anslutna till Riksidrottsförbundet har idrottsföreningar som utgångspunkt. Respondenterna bestod av 4 kvinnor och 16 var män. Totalt fyllde 20 coacher i enkäten, alla tillfrågade genomförde studien och svarade på alla frågor. Genom personlig kontakt träffade jag coacherna. Information om undersökningen redovisades och att svaren kommer att behandlas helt konfidentiellt. Därefter delades enkäten med 32 frågor ut och de fylldes i samband med coachens träning. Resultat Det visar sig i studien att coacherna använder olika ledarstilar. Studien visar att en coach kan vara auktoritär i en situation men demokratisk i en annan och att få använder sig av ett abdikerat ledarskap. Flera av coacherna väljer att i vissa situationer använda sig av ett auktoritärt ledarskap medan de i andra använder ett demokratiskt ledarskap. Här är det situationsanpassade ledarskapet som används. Studien visar att toppning är att det används. Tydligt är att toppning används oftare inom urvalsgrupp 15-18 år. Inom urvalsgrupp 8-12 år är toppning även vanligt förekommande. Slutsats Studien visar att det coacherna använder olika ledarstilar där en coach kan vara auktoritär i en situation men demokratisk i en annan. Situation avgör vilken ledarstil de använder. Det coachen vill uppnå med detta ledarskap är ett konstruktivt möte mellan sig och de aktiva. Resultatet i studien visar att tydliga toppningssituationer förekommer. Coachen ser till att de bästa utövarna deltar i match eller tävling. Vanligt förekommande är också att coachen ger mer tid åt en eller flera utövare att delta mer eller längre om det är jämt eller en viktig tävling eller match förekommer. Sådan tävlingsfostran strävar efter en selektion och bidrar till rangordning bland barnen. Denna fostran kan bidra till utslagning och strider mot idrottens idé om hur barn och ungdomsidrott skall bedrivas.

Syfte Syftet med denna studie har varit att undersöka orsaker till medlemskap i ”firmor”. Följande frågeställningar har använts: Hur ser deras sociala förhållanden ut? Hur ser deras självbild ut? Varför är de medlemmar? Metod Studien är kvalitativ. Totalt har sex personer intervjuats, tre aktiva ”firmamedlemmar”, en före detta ”firmamedlem” och två supporterpoliser. Inga specifika krav gällande lagtillhörighet etcetera har funnits då det visat sig vara något komplicerat att hitta ”firmamedlemmar” som är villiga att ställa upp på en intervju. Frågorna har rört sociala förhållanden, självbild och anledningar till medlemskap. Intervjuerna bestod av förbestämda intervjuområden. Dock var inte varje enskild fråga förbestämd och intervjun var således ostrukturerad. Resultat Studien har visat att familjeförhållanden och uppväxtmiljö skiljer sig hos de intervjuade. Det finns en tendens till bristfällig kontakt med fadern dock beskrivs kontakten med modern som god. Även studiegång och yrkesval skiljer sig något. Flertalet av respondenterna har och har alltid haft många vänner. De intervjuade var vid unga år idrottsaktiva och de flesta utövar idrotter även idag. Samtliga av de intervjuade ”firmamedlemmarna” är från början supportrar som genom matcher eller vänner kommit i kontakt med ”firman”. Enligt polisen söker sig dock fler och fler personer utan idrottsintresse till dessa verksamheter. Självbilden ser lite olika ut hos de intervjuade. Flera av dem har haft ett växlande självförtroende. Polisen vittnar om medlemmar med väldigt starkt självförtroende i gruppen men utan lika starkt självförtroende utanför gruppen. Samtliga av de intervjuade ”firmamedlemmarna” är med i brottsregistret. Det har framkommit att hierarki råder inom grupperingarna. De intervjuade samt polisen menar att alla samhällsklasser och yrken är representerade i ”firmorna”. De gemensamma nämnarna till medlemskapet är kicken, gemenskapen och tillhörigheten. Dessa tre anledningar vittnar både de intervjuade ”firmamedlemmarna” samt polisen om. Slutsatser De främsta anledningarna till medlemskapet i en ”firma” är den gemenskap och tillhörighet som återfinns i verksamheten samt de kickar och den spänning som slagsmålen medför.

Aim: The aim of the study was to investigate 1RM and what power could be generated in bench-press and half squat concentric at certain percentages of 1RM. Special interest was put to evaluate men (M) and women (K), strength trained (ST) verses non strength trained (EST) in generating absolute power as well as power relative to 1RM. Method: In total 59 subjects mean (± SD) age 24.9 ± 4.1 years divided into four test groups: 20 male non strength trained GIH-students (EST M), 20 female non strength trained GIH-students (EST K), 10 male strength trained - sprinters on national/regional level (ST M), 10 female strength trained - sprinters (ST K) on national/regional level. They did two tests on 1RM and power in events of concentric bench-press and half squat in a Smith machine. In the first test session 3 – 5 lifts were made to measure 1RM in each event. In the second session 7 – 12 lifts were made to measure peak power on different weights in percent of 1RM in each event. The orders of events and weights were randomised. Recordings were made with the Muscle-lab system and related software. Results: There were significant differences between gender and test groups in 1RM and peak power in half squat. 1RM in half squat for each group were: ST M 246.5 kg, ST K187.8 kg, EST M 229.2 kg and EST K 150.8 kg. Strength trained generated their peak power in half squat on heavier weights relative to their 1RM compared to the non strength trained: ST M 40 %, ST K 30 %, EST M 25 % and EST K 20 %. 1RM in bench-press fore each group were: ST M 87.5 kg, ST K 46.9 kg, EST M 84.5 kg and EST K 40.2 kg. There were significant differences in gender between the EST - groups in bench-press peak power relative to 1RM but not between ST and EST: ST M 50 %, ST K 55 %, EST M 50 % and EST K 60 % of 1RM. Average peak power generated in bench-press was 54 % and in half squat 29 % of 1RM calculated on all participants. Conclusions: The strength trained (ST) sprinters might have gained something from their specific training in relative to EST participants as they in this study showed significant differences in half squat. The mean relative load at peak power for all test groups in squat (29% of 1RM) is lower compared to previous studies. Peak power relative to 1RM in bench-press showed significant difference only between men and women in the EST-group. The participants showed a relatively higher load (54% of 1RM) in benchpress than in squat. Comparing strengths between genders mainly showed that males are proportionally stronger in the upper body musculature than legs muscles comparing to women. / Syfte: Syftet var att kartlägga maximal koncentrisk absolutstyrka 1RM, maximal effekt, den högsta effekt som kunde utvecklas vid en viss relativ nivå av 1RM i bänkpress och knäböj samt skillnader mellan män och kvinnor, styrketränande och i styrka otränade. Metod: Totalt 59 testpersoner med en medelålder (± SD) på 24.9 ± 4.1 år var fördelade på fyra grupper: 20 manliga GIH studenter (ej styrketränade män = EST M), 20 kvinnliga GIH - studenter (EST K), 10 män, sprinters nationell/regional nivå (styrketränade män = ST M), 9 kvinnor, sprinters nationell/regional nivå (ST K). De genomförde vid två testtillfällen mätning av effekt samt 1RM koncentriskt i bänkpress och halva knäböj i Smithmaskin. Vid första testtillfället gjordes 3 – 5 lyft i respektive övning för att mäta 1RM. Vid det andra 7 – 12 lyft på olika viktnivåer som ordningen randomiserades på i respektive övning för att mäta maximal effekt. Ett MuscleLab-system med tillhörande mjukvara användes som mätaparatur. Resultat: Det förelåg en signifikant skillnad mellan könen och grupperna i knäböj för både 1RM och maximal effekt. 1RM i knäböj för respektive grupp var: ST M 246.5 kg, ST K187.8 kg, EST M 229.2 kg och EST K 150.8 kg. Styrketränade utvecklar sin högsta effekt i knäböj vid en högre relativ belastning av 1 RM än övriga: ST M 40 %, ST K 30 %, EST M 25 % och EST K 20 %. 1RM i bänkpress för respektive grupp var: ST M 87.5 kg, ST K 46.9 kg, EST M 84.5 kg och EST K 40.2 kg. Det fanns en signifikant skillnad i utveckling av effekt i bänkpress mellan könen inom EST – grupperna i övrigt inga: ST M 50 %, ST K 55 %, EST M 50 %, EST K 60 %. I genomsnitt för alla försökspersoner utvecklades högst effekt i bänkpress vid 54 % av 1RM och i knäböj vid 29 % av 1RM. Slutsats: De styrketränade (ST) sprinters kanske har gagnats av sin benstyrketräning gentemot ej styrketränade testdeltagare eftersom skillnaderna är signifikanta i just knäböj. Noterbart är att den relativa belastningen för maximal effekt i knäböj är förhållandevis låg (29 % 1RM) i jämförelse med tidigare forskning för samtliga testdeltagare även om sprinters har högre än övriga. När det gäller effektutveckling i bänkpress är skillnaderna signifikanta mellan män och kvinnor inom EST-gruppen samt att samtliga individer ligger på en högre relativ belastning (54 % 1RM) än i knäböj. Skillnaderna mellan könen kan främst ses i männens proportionellt större styrka i överkroppsmuskulaturen jämfört med benmusklerna gentemot kvinnors.

Syfte och frågeställningar Syftet var att undersöka om golf är en fysisk aktivitet som kan bidra till bättre hälsa hos äldre och kunna ordineras av läkare som fysisk aktivitet på recept vid åldersrelaterade välfärdssjukdomar. De frågeställningar som besvarades var om det förelåg någon skillnad i upplevd hälsa, levnadsvanor och faktisk hälsa mellan äldre kvinnor som spelar golf och äldre icke golfande kvinnor. Metod I studien deltog 36 kvinnliga golfare och 17 icke golfande kvinnor som var 65 år och äldre. Golfarna togs fram genom slumpmässigt urval bland medlemmar i golfklubbar i Stockholms län. Försökspersonerna rekryterade en anhörig vilken ingick i en kontrollgrupp. Ett frågeformulär med frågor om subjektiv hälsa och levnadsvanor besvarades av deltagarna. Därefter genomfördes ett styrketest, blodtrycksmätning, registrering av vikt och längd på undersökningsdeltagarna. Resultat Det framkom ingen skillnad mellan de båda grupperna i deras upplevda totala hälsa. Vid undersök-ning av specifika fysiska kapaciteter och mentala förmågor upplevde golfarna sig starkare i fysiska kapaciteter som ben- och arnstyrka samt kondition. De upplevde också oftare hopp/optimism och känsla av kontroll. Golfarna åt grönsaker, frukt och bär oftare än icke golfare och ägnade sig oftare åt fysisk aktivitet på låg intensitet. Genomsnittliga BMI-värdet var lika för båda grupperna och mätning av blodtryck och handstyrka visade inte heller på någon skillnad. Slutsats Det går inte med denna studie påvisa att golf leder till bättre hälsa hos äldre även om vissa paramet-rar antyder detta. Lågintensiv träning, intag av frukt, bär och grönsaker är bra för att förebygga och behandla välfärdssjukdomar. Dessa parametrar var signifikant vanligare bland golfare och därför förefaller det som om golf är en aktivitet som leder till bättre hälsa. För att fastställa att det var just golfen som gjorde att golfarna ägnade sig mer åt lågintensiv träning och åt mer frukt, bär och grön-saker krävs dock noggrannare forskning inom området. / Idrott 80p 2000-2002

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka fyra idrottsföreningars syn på Handslaget, utifrån Stockholmsmodellen. Frågeställningarna är följande: 1) Vem styr över Handslaget, d.v.s. vem har den organisatoriska makten? 2) Vilka gynnas när idrottsföreningars och skolans fält korsas? 3) Vilka konsekvenser kring idrottsföreningars engagemang i skolan framträder i Stockholmsmodellen? Metod I studien intervjuades fyra personer som var och en representerade olika nätverk och företrädde var sin idrottsförening. Intervjumetoden var av kvalitativ art med öppna frågor.  Intervjuerna sammanställdes och analyserades utifrån forskningsläge och teori.  Resultat Föreningarna har en organisatorisk makt, i något nätverk är även kommunen styrande. Av intervjusvaren att döma så framkom det även att det tros ligga en dold, politisk agenda bakom Handslaget. Det finns flera parter som gynnas; idrottsföreningarna, skolan och de barn som deltar i aktiviteterna. Huruvida fler har börjat idrotta tack vare Handslaget och om fler icke fysiskt aktiva barn börjat idrotta mer kan inte resultaten visa. Samarbetet mellan idrottsföreningar och skolor har generellt sett fungerat bra i Stockholmsmodellen. En del skolor har sett Handslaget som värdefull avlastning men av intervjuerna framkom även att det istället borde ha getts mer tid för idrottslärarna och ämnet idrott och hälsa samt att det inte är föreningarna som borde göra det här jobbet.  Slutsats Idrottsföreningarnas syn på Handslaget utifrån Stockholmsmodellen var övervägande positiv. Handslaget har varit en positiv injektion, framförallt för idrottsrörelsen. Synen på nätverkssamverkan var också övervägande positiv. Handslaget har emellertid inte varit problemfritt. De problem som uppdagats antas dock ligga på ett högre politiskt plan.