One third of all patients with acute stroke acquire the language impairment aphasia. The assessment of aphasia is important in order to give a correct diagnosis and treatment. Two types of aphasia assessments are assessment of language function and assessment of functional communication (communication in everyday life). The assessment is usually performed by a speech and language pathologist (SLP) but it can also be performed by a family member or close friend with a proxy rating questionnaire. In this study the correlation between proxy rating of functional communication and SLP assessment of both language function and functional communication were examined. The assessments were performed at 16 days and 6 months after stroke onset. The study also examined if two proxy ratings correlated. The study was conducted using ANH and CETI proxy ratings, and the SLP assessments NGTA and ANELT. The results revealed a strong, statistically significant, correlation between proxy rating and SLP assessment and a very strong, statistically significant, correlation between the two proxy ratings. All correlations remained strong over time. When differences between proxy rating and SLP assessment were observed there was a tendency that proxies rated the functional communication higher than the SLP did. When the participants were divided into groups based on severity of aphasia, the results revealed a greater consistency between proxy rating and SLP assessment for people with mild aphasia than for those with moderate to severe aphasia. / En tredjedel av alla som drabbas av stroke får den förvärvade språkstörningen afasi. Det är viktigt att bedöma afasi för att bland annat kunna diagnosticera och lägga upp behandling. Två sätt att bedöma afasi är bedömning av språkfunktion och bedömning av funktionell kommunikation (kommunikation i vardagslivet). Vanligtvis utförs bedömningen av logoped men svårigheterna kan också bedömas genom anhörigskattning. I denna studie undersöktes samband mellan anhörigskattning av funktionell kommunikation med logopedisk bedömning av både språklig funktion och funktionell kommunikation vid 16 dagar samt vid 6 månader efter insjuknandet i stroke. Dessutom undersöktes huruvida två olika anhörigskattningar korrelerade med varandra. Testerna som användes var anhörigskattningarna ANH och CETI samt logopedbedömningarna NGTA och ANELT. Resultaten visade en stark, statistiskt signifikant korrelation mellan anhörigskattning och logopedbedömning samt en mycket stark, statistiskt signifikant korrelation mellan anhörigskattningarna. Korrelationerna var fortsatt starka över tid för alla jämförelser. Observation av skillnader mellan anhörigskattning och logopedisk bedömning visade att anhöriga tenderade att skatta den funktionella kommunikationsförmågan högre än logopedbedömningen av samma förmåga. Vid gruppindelning efter afasigrad observerades att för personer med lätt afasi fanns större samstämmighet mellan anhörigskattning och logopedisk bedömning än för personer med måttlig till grav afasi.