Arbetet fokuserar på flerspråkighet och ordförrådsutveckling i undervisning och grundar sig på ett sociokulturellt och socialkonstruktivistiskt perspektiv. Forskare är eniga kring betydelsen av ett stort ordförråd som viktig för språkutveckling (Stanovich 1986; Vermeer 2001; Shepard & Sheng 2009). Tidigare forskning visar att flerspråkiga elever har svårigheter med att förstå och följa med i undervisningen till följd av bristande ordförrådskunskap. En återkommande slutsats i forskningen är att lärare besitter en bristande kompetens att skapa en relevant språkundervisning för flerspråkiga elever (Lindberg 2007; Liberg 2010; Musk & Wedin 2010; Vetenskapsrådet 2012). Med anledning av tidigare forskning och våra egna erfarenheter från Verksamhetsförlagda Utbildningar (VFU) bör frågan om hur lärare skapar en undervisning för att främja flerspråkiga elevers ordförråd, lyftas fram. I denna kvalitativa studie genomför vi intervjuer med fyra lärare, från fyra olika kommuner. Syftet är att undersöka hur lärare talar om sina möjligheter att skapa en undervisning för att flerspråkiga elever ska få möjlighet att utveckla ett ordförråd. Vårt resultat visar att de fyra lärarna inte har en bristande kompetens i att skapa en relevant språkundervisning. Lärarna visar en medvetenhet om ordförrådets betydelse och ser fördelarna med flerspråkighet i klassrummet. I undersökningen framkommer det att det finns för många bakgrundsfaktorer som påverkar lärarens undervisning för att kunna påstå att det är just lärarnas kompetens som brister. Resultatet pekar på att skolorna inte är effektiv i sin användning av resurser och riktlinjerna är otydliga.

Syftet med studien är att ge en kvalitativ belysning av högstadieelevers uppfattningar om vilka hinder och möjligheter som finns med att målspråket (spanska) används som klassrumsspråk och vilka metoder och strategier som de uppfattar som framgångsrika för att främja målspråksanvändningen i klassrummet. För att undersöka informanternas uppfattningar har en kvalitativ ansats tillämpats. Materialet är insamlat genom semistrukturerade intervjuer med två spansklärare på högstadiet och genom fokusgruppsintervjuer med elever från dessa lärares undervisningsgrupper i årskurs 7 och 9. Sammanlagt har två lärarintervjuer och sex elevintervjuer, med totalt 22 elever, genomförts. Vidare har intervjuerna analyserats med hjälp av teorier och begrepp som berör språkinlärning, språkliga strategier och sociala relationer. Slutsatser som dragits av det analyserade materialet är att elever som har erfarenhet av att målspråket används som klassrumsspråk föredrar detta framför att svenskan används som klassrumsspråk. Några möjligheter som eleverna uppger med en undervisningspraktik där målspråket används som klassrumsspråk är att de lär sig mer spanska, får en bättre förståelse för de språkliga strukturerna, får större ordförståelse samt att de får en bättre relation till sin lärare. Resultaten visar även på att eleverna vill att svenskan används i viss utsträckning för att stödja förståelsen av spanskan. Detta i form av översättningar vid behov och vid betygssamtal och då läxor ges. Slutligen visar resultaten på att en förutsättningen för att läraren i så hög utsträckning som möjligt ska kunna använda sig av målspråket som klassrumsspråk är att läraren och eleverna använder sig av språkliga strategier, såsom kroppsspråk, kontextuellt stöd, bildstöd etc.