Syftet med studien är att undersöka förskollärares uppfattningar om kopplingar mellan utomhusmiljö och barns språkutveckling. För denna studie tas utgångspunkt i två frågeställningar: hur uppfattar förskollärare utomhusmiljöns funktion för barns språkutveckling och hur uppfattar förskollärare sin roll i främjandet av barns språkutveckling i utomhusmiljön. För att uppfylla detta syfte valdes semistrukturerade intervjuer som metod. Studien utgår från intervjuer av sex förskollärare från fyra olika förskolor i Mellansverige. Intervjuerna har transkriberats och analyserats utifrån en tematisk analysmetod. Studien har teoretiskt utgångspunkt i den sociokulturella teorin och begreppen den proximal utvecklingszonen, stöttning och medierande redskap. Resultatet pekar på att förskollärare uppfattar utomhusmiljön som språkfrämjande för barn, detta bland annat för att barnen får uppleva fler saker i utomhusmiljön än i inomhusmiljön. Förskollärarna i studien framhåller att det är viktigt att de är aktiva och närvarande när de är ute tillsammans med barnen för att de ska kunna sätta ord på saker i barnens omgivning och detta stimulerar barnens språkutveckling. En övergripande slutsats i vår studie är att det finns goda möjligheter för att barns språk ska kunna utvecklas i utomhusmiljön under förutsättning att förskollärarna är närvarande och upptäcker omgivningarna tillsammans med barnen. Utomhusmiljön bör ses som ett komplement till inomhusmiljön och båda miljöerna är lika viktiga. / <p>Betyg i Ladok 240108.</p>