I denna uppsats analyseras två föreläsningar genomförda av Studie- och språkverkstaden på Stockholms universitet. Syftet är att undersöka i vilken utsträckning föreläsningarna kan bidra till studenters akademiska skriftspråkliga progression. Materialet, som består av observationer, enkätsvar, intervjuer och mejl, har analyserats med metoder från medierad diskursanalys (MDA, Scollon & Scollon 2004). I undersökningen deltar 30 studenter, den språkinstitution som studenterna är inskrivna på samt Studie- och språkverkstaden. Resultaten visar att faktorer som interaktionsordning, historisk kropp och diskurser har stor betydelse för hur föreläsningarna uppfattas och används av studenterna. Hur studenterna motiverar sitt handlande beror på vem som uppfattas som social aktör både före, under och efter föreläsningarna; hur interaktionsordningen ser ut har betydelse för utfallet av antal studenter som deltar på föreläsningarna; hur en diskurs presenteras har betydelse för hur studenterna motiverar sitt handlande under föreläsningen; förväntningar på förutsättningar och förkunskaper ser olika ut hos språkinstitutionen och studenterna: de yngre studenterna relaterar positivt sina akademiska erfarenheter till läroplanen Gy 2011, språkinstitutionen signalerar brist i förutsättningar och förkunskaper relaterade till Gy 2011; föreläsningarna har höjt eller aktualiserat studenternas medvetande om den akademiska diskursen, och slutligen konstateras att studenternas tidigare akademiska erfarenhet inte har någon större inverkan på utfallet av föreläsningarna.

I denna studie ges ett didaktiskt bidrag med fokus på att öka kunskapen om hur ett föreläsningsinnehåll om att referera som allmänakademisk färdighet kan behandlas i ett enstaka undervisningstillfälle. Med variationsteorin som teoretisk utgångspunkt och med learning study som metod undersöks studenters sätt att referera före och efter en föreläsning. Learning studyn genomfördes genom två cykler tillsammans med språkverkstadspedagoger i högre utbildning. Tolv lärarstudenter deltog i respektive cykel. Såväl studenternas texter som transkriptioner från forskningsföreläsningarna och powerpointmaterial från dessa utgjorde underlag för analys. De flesta studenter skrev referat med egna ord, men plagiering i form av att studenter skrivit av källtexter förekom i flera studenters texter och få hade egen röst i relation till referatet. Fyra aspekter som kan anses vara kritiska för att utveckla kunnandet framträdde. Studenten behöver urskilja: 1) att det finns ett idéinnehåll i hela källtexten och i längre textavsnitt, 2) att textens innehåll kan separeras från dess form, 3) att källans idéinnehåll ska fylla en funktion i relation till annat idéinnehåll och 4) hur den egna textens idéinnehåll kan separeras från annat idéinnehåll. Beskrivningarna av hanteringen av de kritiska aspekterna, i synnerhet i andra cykeln, kan ge svar på hur de kritiska aspekterna kan hanteras i undervisning för att utveckla förmågan att referera hos studenter. Resultaten diskuteras i relation till möjligheter och utmaningar rörande undervisning och lärande i referathantering i högre utbildning.