Då svårigheter med att förstå innehåll i text är ett vanligare problem än avkodningssvårigheter efter den första läsinlärningen, är det intressant att undersöka hur läsförståelseundervisningen är utformad för att stärka och stödja elevers läsförståelseutveckling. Syftet med studien är att undersöka hur lärare i årskurs 4 – 6 väljer ut texter och undervisar i läsförståelse för att stärka de elever som kämpar med sin läsförståelse. Studien har inspirerats av en fenomenografisk metodansats. Datainsamlingen skedde genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem lärare som undervisar i årskurs 4 – 6. Vidare har studien ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt. Resultatet visar att läsförståelseundervisningen till stor del är integrerad i andra ämnen utöver ämnet svenska. I svenskämnet kretsar undervisningen i läsförståelse i huvudsak kring reciproka lässtrategier som sedan överförs till övrig ämnesundervisning. De vanligaste texterna i läsförståelseundervisningen är skönlitterära texter i svenskämnet och läromedelstexter i SO- och NO- ämnena. Centralt oavsett ämne är att lära genom samtal tillsammans med andra. Samtalet beskrivs också som ett av de viktigaste redskapen för att stärka elevers läsförståelse. Vidare visar resultatet att läsförståelseundervisningen riktas mot en mer ytlig förståelse. Slutsatsen är att det saknas kunskap om hur en undervisning och ett stöd som syftar till en djupare läsförståelse kan se ut, vilket visar på ett behov av en kompetensutveckling inom området.