Mitt syfte med den hör undersökningen är att belysa faktorer som kan styra valet av högläsningsbok bland klasslärare i årskurs tre i grundskolan. Mina frågeställningar var: Vilka böcker används vid högläsning av lärare i årskurs tre i grundskolan som ingår i min studie? Hur beskriver lärarna valet av högläsningsbok? Överensstämmer de studerade lärarnas beskrivning av faktorer som påverkar valet med deras faktiska bokval?  Resultatet av min undersökning visade att det framförallt var fyra faktorer som uppkom oftare än andra. Dessa fyra mest förekommande faktorerna som påverkar lärarens val av högläsningsbok är språket i böckerna, författaren, elevernas möjlighet till igenkännande, samt lärarens tidigare bekantskap med boken. Arbetet grundar sig i fem kvalitativa halvstrukturerade intervjuer med grundskollärare i årskurs tre.

Syftet med vår studie var att undersöka några lärares uppfattningar och erfarenheter av högläsning för eleverna, som pedagogiskt redskap. De frågeställningar vi utgick från var följande: I vilka sammanhang används högläsning? Vilka texter används för högläsning? Bearbetas gemensamma textupplevelser utifrån högläsning i syfte att utveckla läsförståelse och i sådana fall hur? Vi har använt en kvalitativ metod, där vi genomfört både observationer och intervjuer. Kvalitativ metod valdes eftersom vi ville studera och intervjua varje lärare utifrån sin miljö. Vi valde att använda oss av både observation och intervju eftersom vi ville skapa oss en fördjupad förståelse av hur lärarna arbetar med högläsning. Vi har i studien utgått från en sociokulturell teori som innebär att lärande sker i samspel med andra och att varje individs lärande är beroende av det sammanhang som han eller hon ingår i. Resultatet visar att samtliga deltagande lärare ser högläsningen som en stund för avkoppling, där eleverna får möjlighet att koppla av mellan de övriga skolaktiviteterna. Samtliga lärare menade att högläsningsstunden har ett pedagogiskt värde, där elevernas läsförståelse och läsintresse kan utvecklas. Samtidigt visar resultatet att de texter som läraren läst högt för eleverna sällan bearbetas och att tiden för högläsningen är knapp.

Då svårigheter med att förstå innehåll i text är ett vanligare problem än avkodningssvårigheter efter den första läsinlärningen, är det intressant att undersöka hur läsförståelseundervisningen är utformad för att stärka och stödja elevers läsförståelseutveckling. Syftet med studien är att undersöka hur lärare i årskurs 4 – 6 väljer ut texter och undervisar i läsförståelse för att stärka de elever som kämpar med sin läsförståelse. Studien har inspirerats av en fenomenografisk metodansats. Datainsamlingen skedde genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med fem lärare som undervisar i årskurs 4 – 6. Vidare har studien ett sociokulturellt perspektiv som teoretisk utgångspunkt. Resultatet visar att läsförståelseundervisningen till stor del är integrerad i andra ämnen utöver ämnet svenska. I svenskämnet kretsar undervisningen i läsförståelse i huvudsak kring reciproka lässtrategier som sedan överförs till övrig ämnesundervisning. De vanligaste texterna i läsförståelseundervisningen är skönlitterära texter i svenskämnet och läromedelstexter i SO- och NO- ämnena. Centralt oavsett ämne är att lära genom samtal tillsammans med andra. Samtalet beskrivs också som ett av de viktigaste redskapen för att stärka elevers läsförståelse. Vidare visar resultatet att läsförståelseundervisningen riktas mot en mer ytlig förståelse. Slutsatsen är att det saknas kunskap om hur en undervisning och ett stöd som syftar till en djupare läsförståelse kan se ut, vilket visar på ett behov av en kompetensutveckling inom området.