Psykisk ohälsa ökar allt mer i samhället och påverkar inte bara personen med sjukdomen utan hela omgivningen. Anhöriga till personer med psykisk ohälsa drabbas hårt då de får uppleva symtomen och de livsförändringar som medföljer. Närstående till personer med bipolär sjukdom påverkas av sjukdomens skovvisa karaktär. Syftet med studien var att belysa upplevelsen av att vara anhörig till en person med bipolär sjukdom. Arbetet utgår från Fribergs (2017) metod för att göra en litteraturöversikt och grundar sig i nio kvalitativa artiklar. Analysen resulterade i huvudtemat “en förändrad livsvärld” med fyra kategorier: “känsla av ensamhet”, “anhörigas känsla av ansvar”, “behov av stöd” och “syn på framtiden”. Resultatet påvisar att närstående till personer med bipolär sjukdom upplever en hög nivå av belastning. De hamnar även i riskgruppen för att utveckla depression och ångest eller andra psykiatriska symtom. Resultatet visar att många upplever en avsaknad av adekvat stöd och hjälp från hälso- och sjukvårdspersonal. De anser att de inte delaktiggörs i vårdandet och saknar ofta kunskap om hur de ska hantera situationen. I sjuksköterskans omvårdnadsarbete ingår även anhöriga. Sjuksköterskan kan med gott bemötande och god vårdkontakt stötta dem till en bättre tillvaro och förståelse för sjukdomen. Sammanfattningsvis bör sjuksköterskan se till patientens anhöriga för ett vårdande ur holistiskt perspektiv. Genom att stötta de närstående kan de vara en resurs för patienten i behandlingen av sjukdomen.

Bakgrund: I tidigare forskning beskrivs anhörigas erfarenheter av sjuksköterskors stöd vid palliativ vård. Palliativ vård innebär att man ska främjar ett aktivt och gott liv fram till döden där man tar hänsyn till patientens och anhörigas behov och önskningar. Att ge stöd till anhöriga är en viktig och svår del för sjuksköterskor inom palliativ vård. Syfte: Att skapa en översikt av sjuksköterskors erfarenheter av att ge stöd till anhöriga i palliativ vård. Metod: En allmän litteraturöversikt med nio kvalitativa och tre kvantitativa artiklar har analyserats. Resultat: Utifrån sjuksköterskors erfarenheter var kunskap och utbildning viktig inom palliativ vård. Sjuksköterskorna erfor brist på kunskap vid stöd till anhöriga. Tidsbrist var ett hinder för sjuksköterskorna, då sjuksköterskorna erfor att dem inte hade tillräcklig med tid för att ge stöd till anhöriga. Kommunikation var ett gott tillvägagångsätt att ge stöd till anhöriga, då sjuksköterskorna erfor att genom kommunikation kunde anhörigas och patienters behov uppmärksammas. Slutsats: Kunskap och utbildning är en central del av stöd till anhöriga inom palliativ vård erfor sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna erfor även att kommunaktion vid stöd till anhöriga var en viktig del inom den palliativa vården. Då sjuksköterskorna via kommunikationen kunde uppmärksamma anhörigas och patienters behov.