Moment 22 är skriven av Lilian Gillegård och Alexandra Adler. Uppsatsens syfte är att utveckla och fördjupa förståelsen för hur samverkan mellan ideella organisationer och offentlig verksamhet kan se ut kring hemlöshet. Vidare består syftet av att undersöka dessa verksamheters olika metoder och arbetssätt i deras arbete med hemlöshet. Utifrån ett governance-perspektiv och en organisationsteori formades ett antal analytiska frågor för att undersöka detta. Studien bygger på tio intervjutillfällen med individer som arbetar inom frivilliga organisationer i Stockholm och stadsdelsförvaltningar inom Stockholms stad. Resultatet visar att stadsdelsförvaltningar och frivilliga organisationer har fokus på förebyggande arbete och konsekvenser av hemlöshet. Vidare visar resultatet att samarbeten mellan dessa kan se olika ut och det råder även vissa brister. När det gäller nära samarbeten mellan stadsdelsförvaltningarna och frivilliga organisationer är det ibland svårt att urskilja vem som faktiskt är ansvarig och vem som styr verksamheten. När det handlar om samarbete  med övriga myndigheter som exempelvis vårdenheter kan det förekomma oenighet om vem som har ansvaret för klienten i fråga. Våra respondenter påstår att det uppstår ett så kallat ”moment 22” läge och klienten kan då inte få den rätta hjälpen. / The aim of this essay is to develop and deepen the understanding on how voluntary organizations and public sector cooperate when working with homelessness. Furthermore, to investigate these organizations different methods and approaches used in their work with homelessness. A number of analytical questions were formed based on a governance perspective and an organizational theory. The study is based on ten interviews carried out on individuals that work in voluntary organizations in Stockholm and district administrations in Stockholms stad.  The results show that the district administrations and voluntary organizations focus on the preventions and the consequences of homelessness. Furthermore, the result shows that the cooperation has several appearances which have some flaws. As for the close co-operation between the district administrations and the voluntary organizations, it is sometime difficult to ascertain who is responsible and who controls the organization. When it comes to collaboration with other agencies such as health care units, there may be disagreements regarding who takes the responsibility of the client. Our respondents describe this act as a ”catch 22” situation where the client does not get the right help.