<p>Teatern är en plats där konstnärlig aktivitet ska bedrivas och vara ett nöje som är till för alla. Såväl barn som äldre ska finnas representerade i salongerna. Tyvärr ser det inte riktigt ut så idag. Det bedrivs visserligen en tydlig konstnärlig teaterverksamhet och teatern anses fortfarande vara ett nöje av hög klass, men den sista punkten med representativitet är inte uppfylld. Publiken i salongen består nämligen inte av människor från alla delar av befolkningen. Undersökningar som gjorts gällande teatern visar att vissa målgrupper är representerade i mindre utsträckning. En av dessa målgrupper är män i åldern 25-40 år.</p><p>Författarna har fått i uppdrag av Uppsala Stadsteater att undersöka vad det är som hindrar dessa män från att gå på teatern. I uppsatsen ska därför frågor kring hur Uppsala Stadsteater uppfattas och hur de kan påverka målgruppen besvaras. För att besvara syftet har tidigare genomförda undersökningar använts samt en ny kvantitativ enkätundersökning genomförts, här kallad <em>Uppsala Stadsteaters enkät.</em><p>Genom <em>Uppsala Stadsteaters enkät</em>, där 100 respondenter i Uppsala fick besvara en utarbetad uppsättning frågor, har framkommit att Uppsala Stadsteater ses med positiva ögon. En majoritet anser dock att informationen om Uppsala Stadsteater och erbjudna föreställningar inte når ut till dem. Det visar sig även att nöjen som krog/pub, bio och sportevenemang är mer populära än teatern av anledningar som olika intressen och ren bekvämlighet. Med ett antal undersökningar som bakgrund och det valda teoretiska ramverket kan vissa slutsatser dras och användas till att ge förslag på framtida åtgärder.</p><p>En bristande marknadsföring har lett till att målgruppen känner sig dåligt informerad om föreställningarna vilket har föranlett uteblivna besök. För att ändra på detta så bör Uppsala Stadsteater möta målgruppen på deras nivå och leverera en lösning som passar just dem. Det kan handla om val av medium och formuleringar i text som tilltalar målgruppen. Målet är att på rätt sätt nå ut med Uppsala Stadsteaters repertoar, som är fylld med stor bredd och variation i föreställningarna, och förhoppningsvis inspirera till mer frekventa besök av en nu saknad målgrupp.</p></p>

<p>Uppsatsen handlar om den historiska debatten hur Göteborgs stadsteater kom till. Med stadsteaterns placering vid Götaplatsen med konstmuseum, konsthall och konserthus innebär det en mycket central och betydelsefull plats i Göteborg. Uppsatsen behandlar svårigheten att anpassa teatern till denna kulturella plats. Därför ingår en kort historik om Götaplatsen. Undersökningen tar upp arkitekten Carl Bergsten som ritade teatern i samarbete med regissören och scenteknikern Knut Ström. En kort beskrivning av teaterns exteriör och interiör samt scenteknik tas upp för att belysa avsikterna med teatern och dess samspel med omkringliggande byggnader. Uppsatsen behandlar vidare debatten mellan Göteborgs teaterförening, donatorer, Lorensbergsteaterns ledning och Göteborgs stadsfullmäktige samt dagspress och fackpress. Slutligen har en mindre enkät och personliga intervjuer gjorts med olika personer som berörs av teatern.</p>

Teatern är en plats där konstnärlig aktivitet ska bedrivas och vara ett nöje som är till för alla. Såväl barn som äldre ska finnas representerade i salongerna. Tyvärr ser det inte riktigt ut så idag. Det bedrivs visserligen en tydlig konstnärlig teaterverksamhet och teatern anses fortfarande vara ett nöje av hög klass, men den sista punkten med representativitet är inte uppfylld. Publiken i salongen består nämligen inte av människor från alla delar av befolkningen. Undersökningar som gjorts gällande teatern visar att vissa målgrupper är representerade i mindre utsträckning. En av dessa målgrupper är män i åldern 25-40 år. Författarna har fått i uppdrag av Uppsala Stadsteater att undersöka vad det är som hindrar dessa män från att gå på teatern. I uppsatsen ska därför frågor kring hur Uppsala Stadsteater uppfattas och hur de kan påverka målgruppen besvaras. För att besvara syftet har tidigare genomförda undersökningar använts samt en ny kvantitativ enkätundersökning genomförts, här kallad Uppsala Stadsteaters enkät.Genom Uppsala Stadsteaters enkät, där 100 respondenter i Uppsala fick besvara en utarbetad uppsättning frågor, har framkommit att Uppsala Stadsteater ses med positiva ögon. En majoritet anser dock att informationen om Uppsala Stadsteater och erbjudna föreställningar inte når ut till dem. Det visar sig även att nöjen som krog/pub, bio och sportevenemang är mer populära än teatern av anledningar som olika intressen och ren bekvämlighet. Med ett antal undersökningar som bakgrund och det valda teoretiska ramverket kan vissa slutsatser dras och användas till att ge förslag på framtida åtgärder. En bristande marknadsföring har lett till att målgruppen känner sig dåligt informerad om föreställningarna vilket har föranlett uteblivna besök. För att ändra på detta så bör Uppsala Stadsteater möta målgruppen på deras nivå och leverera en lösning som passar just dem. Det kan handla om val av medium och formuleringar i text som tilltalar målgruppen. Målet är att på rätt sätt nå ut med Uppsala Stadsteaters repertoar, som är fylld med stor bredd och variation i föreställningarna, och förhoppningsvis inspirera till mer frekventa besök av en nu saknad målgrupp.

Uppsatsen handlar om den historiska debatten hur Göteborgs stadsteater kom till. Med stadsteaterns placering vid Götaplatsen med konstmuseum, konsthall och konserthus innebär det en mycket central och betydelsefull plats i Göteborg. Uppsatsen behandlar svårigheten att anpassa teatern till denna kulturella plats. Därför ingår en kort historik om Götaplatsen. Undersökningen tar upp arkitekten Carl Bergsten som ritade teatern i samarbete med regissören och scenteknikern Knut Ström. En kort beskrivning av teaterns exteriör och interiör samt scenteknik tas upp för att belysa avsikterna med teatern och dess samspel med omkringliggande byggnader. Uppsatsen behandlar vidare debatten mellan Göteborgs teaterförening, donatorer, Lorensbergsteaterns ledning och Göteborgs stadsfullmäktige samt dagspress och fackpress. Slutligen har en mindre enkät och personliga intervjuer gjorts med olika personer som berörs av teatern.

Stockholms stadsteater (Stockholm’s city theatre) is a public theatre in Stockholm, Sweden. During the last ten years, the theatre has increased its audience by 40 percent, has been called a ”success story” by culture politicians in Stockholm as well as others in the cultural field, and is today the largest theatre in the Nordic countries. At the same time, there is a recurring debate, primarily in the national morning papers’ culture sections, concerning Stockholms stadsteater. The debate often concerns the theatre’s ongoing organizational changes, usually in the form of a constant striving towards a more effective organization, as well as its negative results in the annual employee surveys. Despite usually positive reviews of its productions, Stockholms stadsteater has also been criticized for choosing to set up what by some is considered to be mainstream and commercial productions (for example musicals) at the expense of smaller, more artistic, ones. The main purpose of this study is to analyze different descriptions of Stockholms stadsteater during the years 2004-2013, by using the development of the Swedish cultural policy as background, and institutional organizational theory as the frame of reference. How cultural policy ideas are used in the different stories about Stockholms stadsteater, and the potential conflicts that exist between these different descriptions, is analyzed by using institutional theories about editing, translation and carriers of ideas. The study, based on text analysis and interviews, shows that Stockholms stadsteater is described as a role model and a recipe for success, as well as an effective and modern organization. The theatre is also described as a trademark, as well as part of a defense of democracy and the intrinsic value of culture. The analysis further shows that the different ideas about the theatre are sometimes used – that is, edited and translated – in different ways by different people and in different contexts. It also suggests that the idea of an effective organization can be considered as the main idea in the descriptions of Stockholms stadsteater. In the material studied, the thought of effectiveness is almost always present and something that other ideas often need to relate to in order to be perceived as legitimate. On the other hand, although the idea of effectiveness is important, it can also be controversial. For this reason, it can be edited to fit other cultural policy ideas better. One example is describing the intrinsic value of culture, in this case theatre, as something which is protected by organizations becoming more effective, and thus being able to use their resources to produce more qualitative theatre for more people.

The purpose of this essay is to examine nine posters from 2018 made by the Uppsala City Theater to determine how the posters communicate with the beholder. The questions asked are: How does each poster work to persuade its beholder that the play it refers to is of interest to the beholder? What strategies are used? And how do the posters correlate to each other? Are there any common or reoccurring themes?  The theoretical framework consists of previous research about both movie and theater posters, semiotics, aesthetics and visual communication. A semiotic analysis shows that the posters favor the plays’ aesthetics over information about the production and that the Uppsala City Theater’s visual marketing is adhering to their brand, leading to the posters having a coherent style. Differences between how movie posters and theater posters are designed and the use of nudity in theater marketing are also discussed.