I svallvågorna efter det senaste decenniets omstruktureringar och omorganisationer har ansvaret för stora delar av innehållet i personaltjänsten inom Försvarsmakten transformerats. Detta är utgångspunkten för vår induktiva studie genom intervjuer av chefer i marinen, deras erfarenheter och förutsättningar i att kunna effektuera medarbetarsamtalets resultat i form av utvecklingsplaner. Cheferna upplever en uppsida av att medarbetarsamtalet som i stort är bra och att syftet är en ökad operativ effekt – nedsidan som framkommer mycket tydligt är bristen på beslutsmandat i förhållande till uppgifterna och leder till en ökad administrativ belastning. Genom en organisationsteoretisk referensram konstaterar studien att situationen består av kollisionen mellan personaltjänstens centralisering i förhållande till den militära linjestyrningen och deras inbördes logiker och värderingar. Om det är en medveten omsvängning eller en olycklig omständighet genom reformprogram att chefer ska lägga mer tid på personaltjänst och administration framgår inte av vår empiri. Studien konstaterar däremot att det är chefernas ansvarstagande och professionella militära värderingar som gör att fiaskot undviks men succén uteblir för personaltjänsten när de ställs inför uppgifter som de inte har förutsättningar att lösa. Vår förhoppning är att denna undersökning bidrar till ökad förståelse för chefers situation och kan utgöra ett underlag för vidare utveckling av Försvarsmaktens personaltjänst. Detta i syfte att skapa motivation och tillit till personaltjänstens processer, öka den operativa effekten och behålla Försvarsmaktens personal. / Responsibilities for the personnel services in the Swedish Armed Forces have the last decade transformed in the backwash of reorganization and restructuring. This is the outset for our thesis and the research on how executives in the Navy can execute the personal development plan as a result of staff appraisals. As authors we have had confirmation in some of ourprejudice as well as developed new knowledge. The executive’s experiences are mainlypositive and the recognitions of the staff appraisal to gain operational effect are clear. The downside is also clear in accordance with the result of our research – the magnitude of the staff appraisal is too big, take too much time and necessary mandates are missing. Our empirics do not tell us if the executive ́s extended workload on personnel service are an intentional turn or an unfortunate circumstance of New Public Management. Our conclusion is nevertheless – it is not likely to gain operative effect by executive ́s doing more admin work.