Bakgrund: Tidigare forskning har främst fokuserat på uppvärmningens effekter på prestationer som efterliknar olika idrottsrelaterade rörelser (ex. hopp, sprint etc.), eller 1RM styrka. Däremot är styrketräning där fler repetitioner utförs den vanligast förekommande rekommendationen för folkhälsa, men trots detta är området som behandlar uppvärmningseffekter och denna typ av styrketräning i nuläget relativt outforskat.  Syfte: Denna systematiska litteraturstudie och meta-analys syftar till att ge en översikt av forskningen om effekten av olika uppvärmningsstrategier på maximalt antal repetitioner till utmattning i en styrkeövning. Metod: Litteratursökningen utfördes i fem elektroniska databaser (Pubmed, Medline, SPORTDiscus, CINAHL och Web of Science) med hjälp av termer relaterade till styrketräning och uppvärmningsstrategier. Tre metaanalyser utfördes utifrån den standardiserade medelskillnaden i det totala antalet utförda repetitioner till utmattning med statisk stretching (SS), proprioceptiv neuromuskulär (PNF) och rörelsespecifik (RS)-uppvärmning jämfört mot kontroll (CON). Resultat: Totalt inkluderades 12 studier för vidare analys. Resultatet indikerar en obetydlig effekt med SS jämfört med CON med ett SMD på 0,02 (CI 95% på -0,44 – 0,39). PNF mot CON visar på en signifikant negativ stor effekt med ett SMD på -1,02 (CI 95% på -1,46 - -0,58). RS mot kontroll visar på en positivt signifikant liten effekt med ett SMD på 0,41 (CI 95% på 0,03 – 0,78).  Konklusion: Resultatet indikerar åt att antal repetitioner till utmattning påverkas positivt när en uppvärmning som är rörelsespecifik utförs innan. I motsatt till detta tyder resultatet på att PNF som uppvärmning kan ge en hämmande effekt. Uppvärmning som utförs innan en prestation på måttlig belastning tenderar att ge större positiva effekter på prestationen. Framtida forskning bör fortsätta att undersöka vilka effekter olika uppvärmningsstrategier har på maximalt antal repetitioner till utmattning för att få en fördjupad kunskap.

Bakgrund: Förkortad hamstringmuskulatur är vanligt bland fysiskt aktiva. Inadekvat hamstringmuskellängd och ökad styvhet i hamstringsmuskulatur är möjliga orsaker till skador i hamstring. Den senaste tiden har det blivit allt vanligare med användning av foamroller till syfte att behandla dessa förkortningar och styvhet.  Syfte: Syftet med denna studie är undersöka om användning av foamroller har någon direkt påverkan på töjbarheten och smärttolerans i hamstringsmuskulatur efter ett behandlingstillfälle. Metod: En experimentell studie utfördes där tio friska fysiskt aktiva män (ålder 25,4 ± 3 år, längd 183 ± 9,5 cm, vikt 78,5 ± 7,2 kg) med självrapporterad nedsatt rörlighet baksida lår rekryterades och genomgick två kortare behandlingar (3 x 30 sekunder), med foamroller och statisk stretch på deras dominanta ben (det ben dom sparkar boll med), vid två separata tillfällen. Mätningar av passiv rörlighet i knäled, styvhet i hamstringmuskulatur och smärttolerans på biceps femoris mest ömmande punkt utfördes före och direkt efter varje testtillfälle. Data sammanställdes och analyserades i IBM SPSS för skillnader före och efter gällande förändringar på rörlighet, styvhet och smärttolerans. Resultat: Små skillnader kunde observeras mellan behandlingarna.  Vid statisk stretch noterades en viss skillnad i styvhet på -0,76 Nm. I båda behandlingarna noterades en ytterst liten ökning i rörlighet på hamstringsmuskulaturen med större förändring i statisk stretch, +0,1 grader.  Smärttröskeln var lägre efter båda behandlingar, -125,5 kPa efter foamroller respektive -99,3 kPa efter statisk stretch. Dock visade inte resultatet på någon statistiskt signifikant skillnad i påverkan av passiv ledrörlighet, uppmät styvhet i hamstring eller smärttröskel.   Konklussion: Studien var liten och undersökte endast korttidseffekter, men resultatet talar för att det inte finns någon reell påverkan på biceps femoris styvhet eller smärttolerans med användning av foamroller. / Nej