Detta projekt genomförs för att undersöka en möjlig metod vilket ger företaget AIM möjlighet att på egen hand testa kvaliteten på sina byggen med hjälp av korrelationen mellan materialets hårdhet samt dess sträckgräns. Där hårdheten kommer undersökas med Rockwell metoden och HRC skala samt sträckgränsen kommer undersökas med dragprov. Hårdhetsproverna kommer undersökas i tre olika stadier, obearbetade, kallslipade och slipade i en icke kyld slipprocess. Detta för att undersöka olika efterbearbetningsprocesser och vad de har för tillförlitlighet där i bästa av världar kan en efterbearbetningsprocess undvikas. Resultatet för provstavarna var väntat med ett sjunkande medelvärde på sträckgränsen desto högre upp i byggkammaren provstaven var tillverkad. Där lägsta nivån H0 1018,49 MPa, mellersta nivån H1 976,83 MPa och för den översta nivån H2 941,64 MPa. Detta gav en sänkning på ungefär 40 MPa per nivå. Hårdheten då proverna var kylt slipade var medelvärdena H0 37,79, H1 37,1 och för H2 37,47. Vilket gav en tendens på sänkning för lager H0 och H1 dock en höjning igen för det översta lagret H2. Vilket då inte visade exakt samma tendens som sträckgränsern. De individuella proverna för obearbetat stadie var standardavvikelsen hög generellt över 2, då proverna kallslipats sjunk standardavvikelserna för lager H0 och H2 till under 1 medan lager H1 låg mellan 1 och 1,5. Även då de slipats i den varma processen gav det lägre standardavvikelser dock inte fullt lika låga som för en kylt slipade. Dessa resultat lades samman och med dess medelvärden beräknades en kx+m formel ut med hjälp av skillnaden i x-led samt y-led för att beräkna lutningskoefficienten k. Då formeln beräknades med lager H0 samt H1 blev resultatet y=61*X-1285. Detta visar på att det är möjligt att beräkna sträckgräns med hårdhet dock behövs det göras efterföljande tester för att bekräfta att resultatet är tillitbart och repeterbart. / This project is carried out to investigate a possible method which gives the company AIM the opportunity to independently test the quality of its builds using the correlation between the hardness of the material and its yield strength. Where the hardness will be examined with the Rockwell method and the HRC scale and the yield strength will be examined with a tensile test. The hardness samples will be examined in three different stages, unprocessed, cold grinded and grinded in a non-cooled grinding process. This is to investigate different post-processing processes and their reliability where, in the best of worlds, a post-processing process can be avoided. The result for the test rods was expected with a decreasing average value of the yield strength the higher up in the build chamber the test rod was manufactured. Where the lowest level H0 gave 1018.49 MPa, the middle level H1 976.83 MPa and for the top level H2 941.64 MPa. This gave a reduction of approximately 40 MPa per level. The hardness when the samples were cold grinded was the mean values ​​H0 37.79, H1 37.1 and for H2 37.47. Which gave a tendency to decrease for layers H0 and H1, but an increase again for the top layer H2. The hardness did not show the same tendency as the yield strength. The individual samples for raw stage the standard deviation was high generally above 2, when the samples were cold ground the standard deviations for layer H0 and H2 dropped below 1 while layer H1 was between 1 and 1.5. Even when they were ground in the hot process, it gave lower standard deviations, however, not quite as low as for a cold ground. These results were added together and with its average values ​​a kx+m formula was calculated using the difference in x-direction and y-direction to calculate the slope coefficient k. When the formula was calculated with layers H0 and H1 the result was y=61*X-1285. This shows that it is possible to calculate yield strength with hardness, however, subsequent tests are needed to confirm that the result is reliable and repeatable. / <p>Betygsdatum 2023-08-28</p>

Denna studie undersöker möjligheten att påverka fientliga konstruktioner genom användandet av en effektiv metod, som kan medge en liten risk att upptäckas. Den tänkta påverkan uppnås genom fenomenet Liquid Metal Embrittlement (LME), med vilken höghållfasta metaller kan påverkas så mycket att de kollapsar av sin egenvikt. Uppsatsen studerar LME på ett ofta använt konstruktionsmaterial både civilt som militärt. Ett experiment genomfördes i syfte att undersöka effekterna av LME på en aluminiumlegering, där en aluminiumdetalj exponerades för metallen gallium. Förförsök genomfördes i syfte att undersöka inom vilka tidsförhållanden LME uppstod och experimentets exponeringstider planerades därefter. Efter varje exponeringstid genomfördes ett dragprov för att påvisa en minskad hållfasthet och seghet hos aluminiumet. Resultatet blev en stor minskning av hållfasthet och seghet, där hållfastheten sänktes till 20% av referensvärdet och segheten till 1% av referensvärdet, även om resultatet var spritt. / The possibility to damage enemy constructions using an efficient method, which might permit a low risk of detection, is studied in this thesis. This damage is based on the phenomena Liquid Metal Embrittlement (LME) with which high strength metals can be affected so much that they collapse under their own weight. This thesis studies this effect in a material often used for various constructions, both civilian and military. An experiment was conducted in order to evaluate the effects of LME on an aluminium alloy by exposing the aluminium to the metal known as gallium. A pre-experiment was made in order to determine how the time of exposure affected the LME-process and time-periods were decided accordingly. At each of the timeperiods a yield test was conducted in order to measure losses in strength and elasticity of the aluminium. It was shown that a great reduction in strength and elasticity occurred, where the strength was reduced to 20% of the reference sample and elasticity to 1% of the reference sample.