Detta examensarbete studerar fenomenet strukturplaner, ett informellt planverktyg som används inom fysisk planering i vissa svenska kommuner. Då strukturplanerna inte omfattas av gällande plan- och bygglagstiftning och inte heller granskas aktivt av överprövande myndigheter uppstår vissa frågeställningar kring planerna. Arbetet syftar till att fylla den observerade kunskapsluckan gällande hur strukturplaner uppstår, hur de påverkar den formella planprocessen, hur de förhåller sig till andra planer i kommunerna som tillämpar strukturplaner samt hur de bör behandlas ur ett framtidsperspektiv. Genom fallstudier av ett urval av tillgängliga strukturplaner skapas en grundläggande förståelse för innehållet i planerna. Denna innehållsanalys följs sedan upp med semistrukturerade intervjuer av kommunalpolitiker samt sakkunniga tjänstepersoner eller tidigare anställda tjänstepersoner aktiva inom planprocessen i kommuner som tillämpar strukturplaner eller motsvarande planinstrument. Genom intervjuerna ges en bredare uppfattning om hur strukturplaner eller motsvarande informella planinstrument tillämpas i praxis i olika kommuner samt vilka tankar intervjudeltagarna har kring informell fysisk planering. Intervjusvaren utgör sedan grund för resultatdelen och den kommande analysen. Resultaten från intervjuprocessen målar upp en bild av en planlagstiftning som är så omfattande och tidskrävande i sin natur att kommuner väljer att frångå befintliga lagförankrade processer till förmån för effektivare alternativ. En avsaknad av flexibilitet i lagstiftningen och ett behov av att kunna planlägga mer visionärt och strukturellt än befintliga formella planverktyg tillåter läggs fram som anledningar till att strukturplaner har inrättats. Strukturplanerna förankras i majoriteten av fallen politiskt i kommunfullmäktige eller kommunstyrelse och används sedan som grundläggande dokument i kommande detaljplaneprocess. Planernas effektivitet grundas i att det inte föreligger krav för processens utformning då strukturplanerna saknar lagförankring. Ett normalt planförfarande ställer krav på samråd med sakägare och medborgardialog samt länsstyrelsens granskning av den tilltänkta planen. Dessa steg i den formella planprocessen syftar till att skapa en demokratisk process som skall både skapa allmännytta samtidigt som den enskilda individen skyddas. Kommunerna befinner sig i en sits där demokratiska processer vägs mot effektivitet och insparade kostnader. Denna studie finner i att användandet av strukturplaner påverkar den formella planprocessen med en möjlig rättsosäkerhet då strukturplaner inrättas utan att ta hänsyn till väsentliga steg i den formella planprocessen för att sedan användas som underlag för juridiskt bindande detaljplanering. Planerna nyttjas på ett sätt som kan liknas vid fördjupningar av översiktsplan eller planprogram, planer som vid tillfällen påvisats direkt konkurrera med strukturplanerna. Slutligen bör användandet av informella planinstrument i så stor mån som möjligt begränsas för att värna om den enskilda individens rätt till skydd och en demokratisk process inom kommunal fysisk planering. Vidare bör den formella planlagstiftningen ses över för att överblicka möjliga effektivitetshöjande förändringar, i denna process måste dock allmänhetens rättssäkerhet säkerställs. / This thesis studies the phenomenon of structural plans, an informal planning institute used in physical planning in a number of Swedish municipalities. As the structural plans are not covered by current planning and building legislation, nor are they actively reviewed by review authorities, certain issues arise regarding the plans. The work aims to fill the observed knowledge gap regarding how structural plans arise, how they affect the formal planning process, how they relate to other plans in the municipalities that apply structural plans and how they should be treated from a future perspective. Through case studies of a selection of available structural plans, a basic understanding of the content of the plans is created. This content analysis is then followed up with semi-structured interviews of municipal politicians as well as expert officials or previously employed officials active in the planning process in municipalities that apply structural plans or equivalent planning instruments. The interviews provide a broader view of how structural plans or corresponding informal planning instruments are applied in practice in different municipalities and what thoughts the interview participants have about informal physical planning. The interview results then form the basis for the results part and the forthcoming analysis. The results from the interview process paint a picture of a planning legislation that is so extensive and time-consuming in nature that municipalities choose to deviate from existing statutory processes in favor of more efficient alternatives. A lack of flexibility in legislation and a need to be able to plan more visionary and structurally than existing formal planning tools allow is presented as reasons why structural plans have been established. The structural plans are in most cases politically anchored in the municipal council or municipal board and are then used as basic documents in the forthcoming detailed planning process. The effectiveness of the plans is based on the fact that there are no requirements for the design of the process as the structural plans have no legal basis. A normal planning procedure requires consultation with stakeholders and citizen dialogue as well as the county administrative board's review of the proposed plan. These steps in the formal planning process aim to create a democratic process that will both create public benefit while protecting the individual. The municipalities are in a position where democratic processes are weighed against efficiency and saved costs. This study finds that the use of structural plans affects the formal planning process with legal uncertainty. The uncertainty arises when structural plans are established without considering the significant steps in the formal planning process and then used as a basis for legally binding detailed planning process. The plans are used in a way that can be compared to in-depth studies of general plans or plan programs, plans that on occasions have been shown to directly compete with the structural plans. The study concludes that use of informal planning instruments should be limited as much as possible to safeguard the individual's right to protection and a democratic process in municipal spatial planning. Further the formal planning legislation should be reviewed in order to overview possible efficiency increasing changes, however this must be done whilst ensuring the legal security of the public.