Syftet med den här studien är att belysa sjukvårdspersonals erfarenheter av personer med substansbrukssyndrom, och vidare sjukvårdspersonals bemötande av och attityder till personer med substansbrukssyndrom. Alkohol- och drogrelaterade sjukdomar är vanliga inom sjukvården och tidigare forskning visar både på att personer med substansbrukssyndrom känner sig dåligt bemötta av vården och att sjukvårdspersonal spelar en stor roll när det kommer till personer med substansbrukssyndroms vilja att förändras. Studien vilar på socialkonstruktivismen som forskningstradition och till den empiriska datainsamingen användes kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Fem sjuksköterskor på olika avdelningar har intervjuats. Sjukvårdspersonalens attityder har diskuterats kring studiens teoretiska utgångspunkt Brickmans modell. Studien visar på att sjukvårdspersonalens attityder till personer med substansbrukssyndrom påverkas mycket av yttre faktorer som tids- och personalbrist, men också av bristen på utbildning och okunskap kring ämnet, vilket i sin tur påverkar deras bemötande och förmåga att kunna motivera personer med substansbrukssyndrom. Sjukvårdspersonalens attityder påverkas vidare av vår kulturs attityder och de attityder som råder specifikt inom sjukvården. En slutsats i studien är att det krävs mer utbildad personal inom substansbrukssyndrom, både för att de ska kunna uppmärksamma det och för att de ska kunna bemöta det.