This thesis looks at the contemporary superhero comic Hawkeye and its depiction of able-bodiedness and non-able-bodiedness, in general and more specifically the portrayal of deafness that takes place in the last story arc. Issues and depictions of various levels of functionality in comics, as a visual media, and superhero comics in particular, have been and are frequently present. They, however, rely heavily on old stereotypes, both in the visual and the textual elements. The small intersection of disability studies, crip theory and the study of superhero comics have mostly focused on the comics published between 1960 and 1980. The superhero genre is a genre known for idealized depictions of healthy and strong bodies, which is why it is such an interesting and complex theme to analyse. Matt Fraction and  David Aja’s Hawkeye comic utilizes the tools and elements inherent in the comic book style to portray disability and deafness in new enriching ways both in narrative terms and in the reader’s response to the text. Looking at both the visual and textual elements of the comic this thesis finds that the comic medium and the Hawkeye comic in particular manages to depict disability in an engaging and thought provoking way. / Inspirerad av min personliga reaktion av att läsa Matt Fraction och David Ajas superhjälteserie Hawkeye, och speciellt tidningen där protagonisten i serien plötsligt blir döv, har jag undersökt hur serien arbetar med föreställningar och normer om funktionalitet. Tidigare forskning inom just den smala intersektionen av cripteori och/eller handikappforskning samt forskningen av superhjälteserier har främst fokuserat på superhjälteseriernas så kallade Silverålder, vilket är åren mellan 1960 och 1980. Efter en kort introduktion till Hawkeyes fiktionella historia i förlaget Marvels serieuniversum och hanteringen av handikapp i tidigare tecknade serier diskuterar jag i analysen hur tematiken av funktionsduglighet och funktionsnedsatthet porträtteras. Jag undersöker såväl den visuella som den textuella skildringen samt hur denna tematik problematiseras, i själva berättelsen men även för läsaren, i seriens utformning. Jag använder mig av Mitchell och Snyders teorier om narrativa proteser och handikapp-narrativ för att undersöka hur Hawkeye förhåller sig till dessa. I början av Fraction och Ajas berättelse om Clint Barton följer handikapp-tematiken deras teori om narrativa proteser och det nedtystande och/eller ignorerande av handikappet som litterära skildringar av funktionsnedsättningar vanligtvis följer. När dövheten sedan tar plats i berättelsen förändras den attityden och Hawkeye #19 och senare serier bryter starkt mot dessa konventioner. Resultatet av denna analys är att tecknade serier, i egenskap av sin speciella medieform, är synnerhet är väldigt bra lämpad för att skildra alternativ funktionalitet och serieskaparna till Hawkeye använder detta till sin fördel för att avbilda Clints upplevelse av tillfälliga skador och dövhet.