Large Igneous Provinces (LIPs) form during short-lived pulses of extensive magmatic activity. LIPs are known for their ability to affect global climate as well as for their Ni-Cu-PGE ore potential. A key factor that controls the intensity of the climate impact of a LIP and its ore potential is the assimilation of volatile-rich sedimentary host rocks. Magmas of the High Arctic Large Igneous Province (HALIP), exposed in the Arctic, intruded volatile-rich black shales, carbonates and evaporites in the Canadian Arctic Islands, offering a great opportunity for studying magma-sediment interaction. The purpose of this study is to test whether assimilation of sedimentary sulphide can promote sulphide immiscibility in magma and thus aid formation of Ni-Cu-PGE ore bodies. This is done by analysing sulphur isotopes in pyrite grains hosted in a HALIP dolerite sill, which was emplaced into black shale, by using Secondary Ion Mass Spectrometry (SIMS). Four dolerite samples are analysed; two coming from the lower contact margin of the sill, one from 60 cm into the sill and one sample from a basaltic vein at the upper contact margin of the sill. A total of 14 pyrite grains (n = 246 individual SIMS spot analyses) were analysed for their sulphur isotope ratios. The results of the SIMS analyses show that all analysed sulphides have highly negative δ34S values ranging from -19.5 to -5.7‰ (average δ34S = -8.2 ± 0.83‰, 2SD), which therefore differ largely from that of the primitive mantle (0 ± 1.8‰). In order to put our four analysed dolerite samples into a broader context, δ34S data of our sulphides are compared with whole-rock δ34S and δ18O data from Hare Fiord shale and dolerite samples. The δ34S values of the sulphide samples from the sill typically trend toward the negative sulphur isotope composition of the sulphides in the surrounding shale, and the shale surrounding the sill experiences a loss of 32S near the contact of the sill. This indicates that sedimentary light sulphur (32S) has been locally incorporated into the sill by the surrounding shale, resulting in negative δ34S values in the magmatic sulphides. Since sulphide immiscibility in the Hare Fiord sill was triggered by assimilation of sulphur from host rock shale, the igneous rocks of the HALIP may be prospective for Ni-Cu-PGE mineralization, though more studies are needed. Furthermore, our results suggest that incorporation of crustal sulphur increased the volatile budget of HALIP magmas, which therefore could have contributed to a deterioration of the environmental conditions during the emplacement of the HALIP. / Stora magmatiska provinser (på engelska Large Igneous Provinces, LIPs) är vulkaniska event då enorma mängder magma avsätts över en väldigt stor yta under ett, i ett geologiskt perspektiv, kort tidsspann. Dessa stora vulkaniska utbrott har väckt stort intresse då de är samtida med flera av de största massutdöendena i jordens historia, men också för att en viss typ av sulfidmalm rik på nickel, koppar och platinametaller (Ni-Cu-PGE malmer) ofta förekommer i provinsernas magmagångar och magmakammare. En viktig faktor som till stor del avgör en magmatisk provins påverkan på klimatet och potentiella malmförekomster är inkorporering av sedimentära bergarter till magman som, när de hettas upp, kan frigöra gaser rika på svavel och kol. I Kanadas arktiska öar trängde magma tillhörande den högarktiska magmatiska provinsen (HALIP) in i svart skiffer, karbonater och evaporiter, som är sedimentära bergarter rika på flyktiga ämnen. Denna magmatiska provins erbjuder därför stora möjligheter till att studera interaktionen mellan magma och sedimentära bergarter. Syftet med denna studie är att testa om inkorporering av sedimentärt svavel kan främja bildandet av sulfidsmälta i magma och därigenom bidra till bildandet av sulfidmalmer. Detta görs genom att analysera svavelisotoper i sulfidmineral i prover från en magmagång, som trängde in i en skifferformation, tillhörande den högarktiska magmatiska provinsen i norra Kanada. Genom att analysera svavelisotopkvoten (δ34S) i sulfidmineral kan man få information om huruvida svavlet i mineralen är av sedimentärt ursprung (där skiffer generellt har negativa δ34S värden) eller om svavlet har δ34S värden liknande de från manteln (som har δ34S värden runt 0‰), vilket i så fall skulle innebära att magman inte har inkorporerat sedimentärt svavel. Genom att använda masspektrometri av typen SIMS analyseras totalt 14 sulfidmineralkorn (n = 246 individuella SIMS punkter) för deras svavelisotopkvoter. Resultatet av studien visar att alla analyserade sulfidmineral har mycket negativa δ34S värden mellan -19.5 och -5.7‰ (med ett δ34S medelvärde på -8.2 ± 0.83‰, två standardavvikelser). Genom att jämföra våra δ34S värden med δ34S och δ18O värden för andra prover från både magmagången och den omgivande skiffern kunde vi se att δ34S värdena för sulfidmineralen i de yttre delarna av magmagången har liknande negativa värden som den omgivande skiffern, och att δ34S värdena för skiffern närmast magmagången är mer positiva. Detta tyder på att sedimentärt svavel i kontakten mellan magmagången och skiffern har blivit inkorporerat i magman från den omgivande skiffern. Våra resultat tyder därför på att sulfidmineralen i våra prover från magmagången bildades genom assimilering av svavel från den omgivande skiffern. Detta innebär i sin tur att den kanadensiska högarktiska magma provinsen potentiellt kan vara en källa för sulfidmalm, även om ytterligare studier behövs. Dessutom visar våra resultat att inkorporering av sedimentärt svavel förmodligen ökade de vulkaniska gaserna i magman, vilket kan ha bidragit till klimatförändringar relaterade till den vulkaniska aktiviteten av den högarktiska magmatiska provinsen.

Ädelfors is situated ca 17 km east of Vetlanda, Jönköping County, in the N-S striking Trans-scandinavian igneous belt and is a part of the NE-SW striking 1.83-1.82 Ga Oskarshamn-Jönköping belt emplaced during a continental subduction towards the Svecofennian continental margin. The continental arc hosts the 1.83 Ga metasedimentary Vetlanda supergroup composed of foliated metagreywacke, metasandstone and metaconglomerate. The sequence is intercalated by mafic and felsic volcanites and hosts the Cu-Au-Fe-mines at Ädelfors. Ädelfors mining field consists of ca 330 mineralized quartz veins hosting both copper, gold and iron. The iron mines Nilsson’s iron mine (NFE) and Fe-mine (FE), the copper mine Kamelen (KM) and the gold mines Brånad’s mine (BR), Adolf Fredrik’s mine (AF), Old Kron mine (GKR), Old Kolhag’s mine (GKO), Thörn mine (TH), New Galon mine (NG), Stenborg’s mine (ST), Tysk mine (TG), Hällaskallen (HS) and Fridhem (FR) have been investigated to deduce a possible genetic relation between the veins and their origin. Sulfur isotope ratios have also been conducted on pyrite from KM, AF and FE. The veins can stucturally be divided into several groups. AF, GKR, ST, NG, TH and possibly NFE are striking 10-70° with a dip of 55-70°. BR, GKO and KM are striking 110-140° with a dip of 80-90° whereas TG and HS strike 90-110° dipping 85°. Fridhem, being distal to the other mines, strikes 70° and dips 80°. A chlorite-quartz-biotite-sericite-rich metapelite hosts the veins in all localities except; FR where a layered, beresitizised felsic volcanite rich in plagioclase, sericite, biotite and quartz hosts disseminated pyrite; and NFE, HS and NG which are hosted by a mafic tuffite. Quartz veins are mainly milky and equigranular, exceptions are FE with black pyrite-bearing quartz veins, cutting through the banded magnetite-metapelite and KM with its dynamically recrystallized quartz. Chlorite-, zeolite-, carbonate-, hematite-, amphibole-, kalifeldspar-, sericite-, biotite- and epidote alteration has been observed among the localities. The ore minerals are dominated by: fractured sub- to euhedral pyrite in cataclastic aggregates or selvage bands, interstitial chalcopyrite in pyrite, marcasite, pyrrhotite, gold and sporadic chalcopyrite diseased sphalerite and arsenopyrite. Previously not reported tetradymite, staurolite, galena and Ce-monazite have also been observed. Bismuthinite and tetradymite as inclusions in pyrite were observed in AF, GKR, FR and TG. Gold was observed in AF, BR, GKR and TG as inclusions in pyrite or quartz with a Au/Ag median of 78.41. HS distinguishes itself with Au/Ag ratios of 4.66-5.25. The trace element ratios in pyrite reveal two major types of pyrite. 1) found in FE and KM (pyrite type 1) with Co/Ni ratio of 10.94, Bi/Au of 1.79, Bi/S of 0.037, Au/Ag of 11.13, S/Se of 235.96 and As/S of 0.006. 2) found in NG, GKO, ST, TH, AF, NFE, HS, GKR, BR, FR, TG and as stringers in KM4 py1 pyrite type 2) with an average Co/Ni ratio of 5.26, Bi/Au of 1.95, Bi/S of 0.031, Au/Ag of 4.19, S/Se of 0 and As/S of 0. δ34S values strengthens this grouping as KM and FE has 1,3-2,6 ‰ and AF 3,6-3,8 ‰. The following geological interpretation has been concluded: The banded iron formation in FE is the earliest mineralization and was later fractured, emplacing quartz veins with pyrite of type 1. During this event, the Cu-vein in KM was also formed. A second generation of fractures, emplaced after the Småland granitoids formed, were filled with quartz and pyrite of type 2 at mesozonal depth. This is the main stage of gold mineralization and includes NG, GKO, ST, TH, AF, NFE, GKR, BR, FR and TG. During this event, pyrite of type 2 was added to KM, causing recrystallizing of the quartz. HS is possibly emplaced last or altered as it is more enriched in silver. Morphology, mineralogy, alterations, mineral chemistry and sulfur isotope signatures indicates an orogenic origin of the gold-rich quartz veins at Ädelfors as well as the copper-rich vein in KM. / Ädelfors ligger ca 17 km öster om Vetlanda, Jönköpings län, i det N-S strykande Transskandinaviska granit och porfyrbältet och är en del av det NÖ-SV strykande 1,83-1,82 Ga Oskarshamn-Jönköpingsbältet (OJB) bildad i en kontinental subduktionszon i kanten av den Svecofenniska kontinentalplattan. I denna kontinentalbåge ligger Vetlanda supergruppen som är en metasedimentär del av OJB bestående av starkt folierad 1,83 Ga metagråvacka, metasandsten och metakonglomerat med inlagringar av mafiska och felsiska vulkaniter. Ädelfors gruvfält består utav ca. 330 kvartsgångar förande mestadels guld men också koppar. Järnmineraliseringar i form av bandad järnmalm finns också i området. Geologin, mineralogin och pyritens kemiska sammansättning från järngruvorna Nilssons järngruva (NFE) och Fe-gruvan (FE), koppargruvan Kamelen (KM) och guldgruvorna Brånadsgruvan (BR), Adolf Fredriks gruva (AF), Gamla Krongruvan (GKR), Gamla Kolhagsgruvan (GKO), Thörngruvan (TH), Nya Galongruvan (NG), Stenborgs gruva (ST), Tyskgruvan (TG), Hällaskallen (HS) och Fridhem (FR) har undersökts för att finna eventuella genetiska likheter. Svavelisotopförhållande har fastställts för pyrit från AF, FE och KM. Strukturellt kan gångarna delas in i ett antal grupper. AF, GKR, ST, NG, TH och möjligtvis NFE stryker 10-70° och stupar 55-70°. BR, GKO och KM stryker 110-140° och stupar 80-90° medan TG och HS stryker 90-110° och stupar 85°. Fridhem stryker 70° och stupar 80°. En klorit-kvarts-sericit-biotitrik metapelit utgör värdbergarten i alla gruvor förutom; FR där den utgörs av en beresitiserad felsisk vulkanit rik på plagioklas, sericit, biotit och kvarts med disseminerad pyrit; och NFE, HS, NG vilka har en mafisk tuffitisk moderbergart. Kvartsgångarna är mjölkvita med undantag för FE:s svarta, pyritförande kvarts vilket uppträder som sprickfyllnad i den bandade järnmalmen och är senare bildad. Kvartsen i KM är starkt dynamiskt omkristalliserad. Svag till måttlig foliation är vanlig i sidoberget med undantag av stark foliation i TG och NFE, vilka är lokaliserade i förkastningssprickor med stark kloritförskiffring av värdbergarten. Klorit-, zeolit-, karbonat-, hematit-, amfibol-, kalifältspat-, sericit-, biotit- och epidotomvandling förekommer i majoriteten av lokalerna. Malmmineralen är dominerande sprött deformerad subhedral till euhedral pyrit som kataklastiska aggregat eller band, interstitiell kopparkis i pyrit, markasit, magnetkis, guld och sporadiskt kopparkissjuk zinkblände och arsenikkis. I det här arbetet har även tetradymit, staurolit, blyglans och Ce-monazit observerats. Bismutinit och tetradymit i form av inneslutningar i pyrit observerades i AF, GKR, FR och TG. Guld observerades i AF, BR, GKR och TG som inneslutningar i pyrit eller fritt i kvarts med Au/Ag medianvärde på 78,41, avvikande är HS med värden mellan 4,66-5,25.    Förhållanden mellan spårelement i pyrit indikerar två typer av pyrit. Typ 1 funnen i FE och KM har följande värden: Co/Ni = 10,94, Bi/Au = 1,79, Bi/S = 0,037, Au/Ag = 11,13, S/Se = 235,96 och As/S = 0,006. Typ 2 funnen i NG, GKO, ST, TH, AF, NFE, HS, GKR, BR, FR, TG och som sliror i KM4 py1 har följande värden Co/Ni = 5,26, Bi/Au = 1,95, Bi/S = 0,031, Au/Ag = 4,19, S/Se = 0 and As/S = 0. δ34S värden styrker denna uppdelning där KM och FE har värdena 1,3-2,6 ‰ och AF 3,6-3,8 ‰. Den geologiska utvecklingen av fältet har tolkats som följande: FE-gruvans bandade järnmalm är den tidigaste mineraliseringen vilket följs utav uppsprickning och läkning av kvarts med pyrit typ 1 som också bildar kopparmineraliseringen KM. Senare sprickzoner efter Smålandsgraniternas intrusion läks av kvarts med pyrit typ 2 på mesozonalt djup vilket bildar NG, GKO, ST, TH, AF, NFE, GKR, BR, FR, TG och omkristalliserar och introducerar nya pyritsliror i kvartsen i KM. HS bildas möjligtvis sist eller har blivit omvandlad eftersom den är anrikad på silver. Morfologi, omvandlingar och svavelisotop-signaturer tyder på ett orogent ursprung för Ädelfors guldrika kvartsådror samt den kopparrika kvartsådern i KM.