Inom den här studien undersöks om det är möjligt att återbruka 60 år gamla befintliga balkar som för närvarande används som takbalkar i lagerbyggnaden Viskaholm i Borås. Studien är kopplat till stadsutvecklingsprojektet Västerbro, där det planeras att lagerbyggnaden ska rivas och i stället ska det byggas nya bostäder. Balkarna som undersöks i studien är prefabricerade förspända betongbalkar. Målet med studien är att ta reda på hur balkarna skulle dimensioneras enligt boverkets konstruktionsregler BKR. Därefter kontrollera om balkarnas bärighetskapacitet klarar dagens standarder enligt Eurokoden EKS12/EC2 för högpresterande förspända betongbalkar. Detta med syftet att undersöka om det är möjligt att återbruka 60 år gamla prefabriceradebetongbalkar i nybyggnation. Balkarna var dimensionerade och fabrikgjutna i 1960-talet i enlighet med den svenska byggregeln Byggnadsstadga 1960 (BABS 60). Konstruktionsritningar för balkarna saknas och det finns brist på data för dimensionering av förspända betongbalkar enligt BABS 60. På grund av detta har balkarna dimensionerats i enlighet med Boverkets Kontruktionsregler BKR som gällde i 1995. Boken Byggkonstruktion 3 Betongkonstruktion av Bengt Langesten har används som stöd för dimensionering av balkarna. Sedan har balkarnas bärighetskapacitet beräknats enligt Eurokod 2, för att kontrollera om de klarar dagens bärighetskrav. Resultaten har visat att balkarnas moment- och tvärkraftskapacitet klarar den dimensionerande moment- och tvärkraften. Dock innehåller dessa balkar ingen minimiarmering eftersom det inte  krävdes av BKR. Men enligt Eurokod 2 ska balkarna innehålla minimiarmering även om deras tvärkraftskapacitet klarar den dimensionerande tvärkraften. Enligt resultaten dras slutsatsen att balkarna klarar både den dimensionerande moment- och tvärkraft. Men för att balkarna ska kunna återbrukas idag måste den minimiarmering som krävs enligt EK2 ersättas på något sätt. / This study investigates if it is possible to reuse 60 year old beams that are currently used as roofbeams in the Viskaholm warehouse building in Borås. The study is linked to the urban development project Västerbro, where it is planned to demolish the warehouse building and build new housing instead. The beams that were investigated in the study are precast prestressed concrete beams. The goal of the study is to find out how the beams would have been dimensioned according to Swedish National Board of Housing’s Construction Regulations BKR. Then check whether the- load-bearing capacity of the beams meets today’s standards according to the EurocodeEKS12/EC2 for high-performing prestressed concrete beams. This with the aim of investigating whether it is possible to reuse 60 years old precast concrete beams in new construction. The beams were dimensioned, and factory cast in the 1960s in accordance with the Swedish building code Byggnadsstadga 1960 (BABS 60). Construction drawings for the beams are missing and there is a lack of data for the dimensioning of prestressed concrete beams according to BABS 60. Because of this, the beams have been dimensioned in accordance with Swedish National Board of Housing’s Construction Regulations BKR which applied in 1995. The book Building Construction 3 by Bengt Langesten has been used as guide for dimensioning of the beams. The the load-bearing capacity of the beams has then been calculated according to Eurocode 2, to check whether they meet toady’s load-bearing requirements. The results of the study have shown that the moment and shear force capacity of the beams can bear the maximal moment and shear force. However, these beams do not contain minimum reinforcement because it was not required by BKR. But according to Eurocode 2, the beams must contain minimum reinforcement even if their shear force capacity can bear the maximal shear force. Based on the results, it is concluded that the beams can bear both the maximal moment and shear force. But in order for the beams to be reused today, the minimum reinforcement required by EC2 must be compensated in some way.

The building and property sector stands for one third of the final energy usage in Sweden and this should be diminished, in order to reach goals within environmental sustainability. Glass is a poor thermal insulator but nevertheless a popular choice of material when constructing new buildings. The contradiction between need of energy efficiency and the wish for “glass buildings” led to the subject of this report. This Bachelor’s thesis examines how demands on energy efficiency is met in nine glass buildings in Stockholm. Glass buildings and the current legislation is discussed from a perspective of environmental sustainability. This was done by investigating the demands stated by Boverket from a historical perspective, executing quantitative measurements of heat transfer on elected objects, and interviewing stakeholders linked to the buildings and the Swedish legislation. The study shows that the construction of glass buildings has been possible due to a restructuring of the demands on energy efficiency and technical development. It was found, in most cases, that the shares of glass were in fact lower than apparent. A larger share of glass in the building envelope required creative measures to achieve energy solutions, within legislative demands. Nevertheless, the inlet of solar radiation heat is the greatest challenge. Despite the challenges, the desire for glass is rooted in well-being and aesthetic values, which insinuate that glass buildings will be included in the cityscape henceforth. The conclusions drawn from these results are that the energy performance of glass buildings is still weaker than conventional “solid wall buildings”. Enhancement regarding insulation abilities and improvements of excluding solar radiation must be realized to strengthen the environmental sustainability of this category of buildings. / Bygg- och fastighetssektorn står för en tredjedel av den slutliga energianvändningen i Sverige, vilken måste minimeras för att nå miljömässiga hållbarhetsmål. Att bygga i glas är populärt bland moderna byggnader, trots att glas har relativt låg termisk isolationsförmåga. Motsättningen mellan behovet av energieffektivitet och efterfrågan på “glashus” skapade ämnet för denna rapport. Detta kandidatexamensarbete utforskar hur energieffektivitetskrav möts i nio olika glasbyggnader i Stockholm. Glashus och nuvarande lagstiftning diskuteras ur ett miljömässigt hållbarhetsperspektiv. Detta gjordes genom undersökningar av Boverkets krav ur ett historiskt perspektiv, kvantitativa mätningar av värmeflöden, samt intervjuer med aktörer kopplade till byggnaderna och svensk bygglagstiftning. Studien visar att byggnation av glashus har blivit möjlig på grund av en omstrukturering av energieffektivitetskraven samt teknisk utveckling. Det visade sig att andelen glas i de undersökta byggnaderna oftast var lägre än det såg ut. Större andel glas i klimatskalet krävde kreativa åtgärder för att uppnå energilösningar inom lagstiftningen. Det visade sig också att solinstrålning var den största energiutmaningen för glasbyggnaderna. Trots utmaningarna finns värden anknutna till estetik och välmående som skapar en efterfrågan på glashus, och detta leder till att glashus fortfarande kommer inkluderas i stadsmiljön framöver. En slutsats från arbetet är att energiprestandan i glasbyggnader är svagare än för konventionella “tätväggsbyggnader”. Förbättringar av glaskonstruktionen gällande isolationsförmåga och utestängning av värme från solinstrålning måste realiseras för att stärka den miljömässiga hållbarheten för denna byggnadskategori.