Sverige står inför stora utmaningar inom arbetskraftsförsörjningen i framtiden på grund av enåldrande befolkning. En strategi behöver vara att behålla människor i arbetslivet så länge sommöjligt, till och med efter pensionsåldern. Syftet med vår uppsats är att undersöka varförmänniskor väljer att gå i pension och huruvida arbetsgivaren kan påverka viljan att arbeta efterpensionsåldern. Vi har använt oss av en kvantitativ enkätundersökning för att kartläggamänniskors attityder kring viljan att arbeta efter 67. Vi har utgått ifrån swAge-modellen ochtidigare forskning samt kompletterande teorier om arbetsmotivation och arbetstillfredsställelseinför skapandet av enkäten. Vi har valt att fokusera på faktorer som berör arbetsmiljö,privatekonomi, ålder och kön och hur dessa faktorer påverkar viljan att arbeta efter 67. Enkätenskickades ut via sociala medier och till en handfull privata verksamheter. Totalt erhölls 76besvarade enkäter. Resultatet av vår undersökning visar på att människors vilja att gå i pension påverkas av olikafaktorer. Intressant nog hade ett krävande arbete inte någon påverkan på viljan att arbeta efter67, men däremot arbetsmotivation. Ett stimulerande arbete som erbjuder utvecklingsmöjligheter ökar arbetsmotivationen, vilket påverkar viljan att fortsätta arbeta efter pensionsåldern. Även arbetsgivarens syn på äldre kan påverka attityden att vilja arbeta efter 67.Privatekonomin spelar en viktig roll i pensionsbeslutet då den skapar förutsättningar för attkunna gå i pension. Kvinnor tenderar att vilja arbeta efter 67 i större utsträckning än män. Vifann dessutom att äldre vill arbeta efter 67 i mindre utsträckning än yngre. Det är därmedavgörande för arbetsgivaren att erbjuda anställda möjligheter till utveckling för att skapamotivation och meningsfullhet i arbetet, inkludera äldre arbetare i arbetsstyrkan och bidra medstöd för anställda. Urvalsstorleken i vår studie medför att vi bör vara försiktiga med att dra förlångtgående slutsatser men vi kan ändå utläsa vissa tendenser. Det kommer inte gå att få allamänniskor att stanna kvar i arbete efter 67, men när arbetsgivaren tillgodoser de anställdasbehov kan en relativt hög andel tänka sig att arbeta efter 67.

Sverige, liksom övriga världen, står inför demografiska förändringar som innebär attförsörjningsbördan blir allt tyngre för dem i arbetsför ålder. För att klarakompetensförsörjningen räcker det inte med rekrytering, redan anställda behöver vilja ochkunna stanna i arbetslivet under längre tid. Åtgärder för en hållbar arbetsmiljö behöver göraspå samtliga nivåer: samhällsnivå, organisationsnivå och individnivå. Det råder brist påbehöriga lärare och förskollärare och prognosen ser ut att kvarstå minst ett tiotal år framöver.Mot den bakgrunden har vi valt att undersöka hur rektorer arbetar med åtgärder för att skapaett hållbart arbetsliv för medarbetare i alla åldrar samt rektorernas tankar kring vilka ytterligareåtgärder som skulle kunna bidra till ett hållbart arbetsliv för anställda inom skolan. Detta är enkvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer analyserade utifrån Kerstin Nilssonssustainable working life in all ages-modell (swAge). Fem kommunanställda rektorer från trekommuner deltog i studien. Studien visar att rektorerna prioriterar arbete för ett hållbartarbetsliv både på individ- och gruppnivå, och att de upplever stöd i detta arbete frånstyrdokument, HR, företagshälsa, och elevhälsa. Ingen rektor lade fokus vid individensekonomi, däremot pratade fyra av fem rektorer mycket om möjligheten för anställda att kunnaarbeta hemifrån, gå ner i tid eller anpassa arbetsuppgifter. Samtliga var positiva till att behållasina äldre anställda, vilket är vanligt inom kunskapstäta organisationer. Trots rektorernaserfarenhet, kunskap och villighet ser vi ett behov av en tydlig arbetsmodell för att kommavidare i detta arbete.