Recent gains in understanding the effects of childhood maltreatment on the development of the brain and nervous system, combined with the revelation that nearly all psychiatric neuroimaging studies have had an unrecognized confound in childhood maltreatment, imply the possibility that psychotherapy treatment effectiveness studies have been similarly confounded by childhood maltreatment. This study examines whether treatment-seeking adults exposed to childhood maltreatment respond differently to psychotherapy than do individuals who report no history of childhood maltreatment. Response to therapy is conceptualized in this study as reduction in symptom measures pre- and post- treatment, as well as client dropout. It is hypothesized that people with a history of childhood maltreatment experience psychotherapy differently, may experience differences in symptom reduction and be more likely to drop out of treatment, than people with no history of childhood maltreatment. The current study examines psychotherapy effectiveness in symptom reduction and dropout rates of clients who experienced childhood maltreatment as compared to those with no history of childhood maltreatment.

Inledning: Syftet med denna studie är att, utifrån ett insamlat material vid S:t Lukas mottagningar i Stockholmsområdet, undersöka symptomförändring från start till avslutning i psykodynamiskt inriktade psykoterapier. Frågeställningar: Den övergripande frågeställningen är om patienter och terapeuter bedömer att terapierna haft någon effekt och i så fall vilken. Vidare om bakgrundsfaktorer och självbild påverkat symptombelastningen. Metod: Studien har genomförts med hjälp av självskattningsformulär som fyllts i före och efter behandling. Patienterna har fyllt i Symptom Checklist (SCL-90) och terapeuterna ett frågeformulär där de skattat patienternas besvär. Efter inomgruppsjämförelser har jämförelser gjorts med ett normerings-material. Resultat: Det sker en signifikant symptomlindring under terapierna. Störst är förändringen när det gäller depression, ångest och interpersonell sensitivitet samt i det sammantagna genomsnittsvärdet. Patienternas bakgrund påverkar inte utfallet nämnvärt. Studien visar att patienter med höga värden för självkritik och hat vid terapistart upplever störst symptomlindring. Diskussion: De positiva behandlingsresultaten går tyvärr inte att generalisera p.g.a. ett betydande bortfall. En angelägen utmaning för framtida studier är att begränsa och kontrollera bortfallet. En annan angelägen fråga att följa upp är om påvisad symptomlindring fortsätter efter avslutad terapi i överensstämmelse med andra jämförbara studier.

Det råder frågetecken om hur följsamhet till behandlingens metoder inom internetbaserad kognitiv beteendeterapi (IKBT) för depression påverkar symtomreduktion. Syfte: undersöka sambandet mellan följsamhet till behandlingsmetoder inom IKBT och symtomreduktion, för depressionspatienter. Frågeställning: föreligger samband mellan följsamhet till behandlingens metoder och symtomreduktion. Metod: deltagarna var 90 patienter, vilka behandlats för depression vid Internetpsykiatrin i Stockholm. Antal moduler deltagarna genomfört registrerades, och mängd och kvalité utförande hemuppgifter skattades enligt en behandlingsspecifik följsamhetsskala. Symtomreduktion mättes genom förändring i depressionsnivå, från förmätning till eftermätning. Resultat: samband påvisades mellan antal genomförda moduler och symtomreduktion, men inte mellan mängd och kvalité utförande hemuppgifter och symtomreduktion. Mängd och kvalité tillförde ingen ytterligare förklaring av variansen för symtomreduktion än antal genomförda moduler. Slutsats: det förefaller viktigare att patienter kommer framåt i behandlingen, än hur behandlingsmetoderna utförs. / There are questions about how adherence to treatment methods in Internet-based cognitive behavioral therapy (ICBT) for depression affects symptom reduction. Purpose: explore the relationship between adherence to treatment methods within internet-based cognitive behavioral therapy (ICBT) and symptom reduction, for depressed patients. Research question: is there a relationship between adherence to treatment methods and symptom reduction. Method: the participants were 90 patients treated for depression at the Internetpsykiatri in Stockholm. The number of modules completed was registered, the amount and quality of homework was estimated by a treatment-specific adherence scale. Symptom reduction was measured by changes in level of depression, from pre-measurement to post-measurement. Results: correlation was demonstrated between number of completed modules and symptom reduction, but not between amount and quality of homework and symptom reduction. Amount and quality did not add more explanation of the variance in symptom reduction than the number of completed modules. Conclusions: it is more important that patients advance in the treatment, than how the treatment methods are performed.