<p>Uppsatsen är en pilotstudie med syfte att undersöka sambandet mellan psykisk ohälsa, anknytningsmönster och upplevd självförmåga i en grupp tonåringar (n=19) som behandlas eller behandlats för psykiatriska eller sociala problem. Självskattningsformulär som mäter förekomsten av psykiatriska symtom (SCL-90), anknytningsmönster(ASQ) och upplevd självförmåga (GSE) har använts. Resultatet av studien visar att det kan finnas ett positivt samband mellan trygg anknytning och upplevd självförmåga, och negativa samband med otrygg anknytning. Graden av psykisk ohälsa har negativt samband med den upplevda självförmågan. En principalkomponentanalys tydde på att en complaintfaktor svarade för huvuddelen av variansen i materialet, vilket ger upphov till metodologiska frågor. Sammantaget är upplevd självförmåga och dess relation till anknytningsmönster intressant att undersöka vidare.</p>

Uppsatsen är en pilotstudie med syfte att undersöka sambandet mellan psykisk ohälsa, anknytningsmönster och upplevd självförmåga i en grupp tonåringar (n=19) som behandlas eller behandlats för psykiatriska eller sociala problem. Självskattningsformulär som mäter förekomsten av psykiatriska symtom (SCL-90), anknytningsmönster(ASQ) och upplevd självförmåga (GSE) har använts. Resultatet av studien visar att det kan finnas ett positivt samband mellan trygg anknytning och upplevd självförmåga, och negativa samband med otrygg anknytning. Graden av psykisk ohälsa har negativt samband med den upplevda självförmågan. En principalkomponentanalys tydde på att en complaintfaktor svarade för huvuddelen av variansen i materialet, vilket ger upphov till metodologiska frågor. Sammantaget är upplevd självförmåga och dess relation till anknytningsmönster intressant att undersöka vidare.

Made available in DSpace on 2016-04-04T18:29:37Z (GMT). No. of bitstreams: 1 Diana Laloni.pdf: 9194723 bytes, checksum: ff428b27358161e85665173e22f5b014 (MD5) Previous issue date: 2001-11-23 / A reliability and validity study of the Symptom Checklist 90 Revised (SCL-90- R) among clinical population is presented, besides a standardization preliminary study. SCL-90-R is a self report, multidimensional scale to diagnose psychopathological symptoms according to 9 dimensions: somatization, compulsivity-obsessivity, interpersonal sensitivity, depression, anxiety, hostility, phobic anxiety, paranoid ideas and psychoticism, with 90 Items to which the respondent indicates an intensity degree on a Likert scale of 5 points: from 0 (none) to 5 (much). The sample amounts to 200 patients ( Case Group = CaG) from the mental health ambulatory and 399 patients from the infirmaries (Control Group = CoG ) of a university general hospital, ages over 19 (M = 43.5; DP = 23.8) , 41% women and 59% men. The reliability studies through Internal Consistency Analysis and Test Retest indicate good internal consistency (from 0.73 to 0.88) and temporal stability (from 0.40 to 0.82), thus confirming the instrument is reliabilily. The validity study is made through construct validation and criterion validation. The construct validation approached through Factorial Analysis (FA), Cluster Analysis (CLA) and Correspondence Analysis (CA) indicates that the Items group into 4 factors (40% total variance) and that the symptom intensity at intermediate levels (1= little, 2= moderately, 3= fairly) is poorly discriminatory. The criterion validity researched through Compared and Contrasted Groups, Kruskal-Wallis and Concurrent Validity demonstrates that the instrument discriminates groups (Global Severity Index GSI e CaG= 1.34 for men and 1.47 for women; GSI-CoG=0,80 for men and 0,90 for women), KW (__ of 26.5 to 88.5 with significance level 0.001). Using the GHQ as external measurement criterion, a 0.74 correlation is observed. It is suggested that from the 90 original Items, 40 that presented 0.30 minimum factorial charge on respective factors be retained for adaptation in a Portuguese version and distributed into 4 dimensions: psychoticism, obsessivitycompulsivity, somatization and anxiety. Furthermore, it is suggested that a 3 point Likert scale (0=none; 1=little, 2=much) be adopted for symptom intensity evaluation. The scale, in this format, provides valid measure of psychotic, neurotic, psychosomatic and anxiety predominance symptoms in patients tended to in Brazilian general hospitals. It is proposed that Brazilian standards be developed in future researches. / Apresenta estudo de precis?o e validade da Symptom Checklist - 90 - Revised (SCL-90-R), junto a popula??o cl?nica, al?m de um estudo preliminar de padroniza??o. SCL-90-R ? uma escala multidimensional de auto-avalia??o para diagnosticar sintomas psicopatol?gicos segundo 9 dimens?es: somatiza??o, obsessividade-compulsividade, sensibilidade interpessoal, depress?o, ansiedade, hostilidade, ansiedade f?bica, id?ias paran?ides e psicoticismo, com 90 Itens aos quais o respondente indica um grau de intensidade numa escala Likert de 5 pontos: desde O (nenhum) a 5 (muito). A amostra conta com 200 pacientes (Grupo Caso= GCa) do ambulat?rio de sa?de mental e 399 pacientes das enfermarias (Grupo Controle= GCo) de um hospital geral universit?rio com idade acima de 19 anos (M=43,5; DP=23 ,8), sendo 41 % de mulheres e 59% de homens. Os estudos de precis?o pela An?lise de Consist?ncia Interna e Teste-Reteste, indicam boa consist?ncia interna (de 0,73 a 0,88) e estabilidade temporal (de 0,40 a 0,82) confirmando a boa fidedignidade do instrumento. O estudo de validade ? efetuado pela valida??o de constructo e valida??o de crit?rio. A valida??o de constructo estudada pela An?lise Fatorial (AF), An?lise de Agrupamento (AA) e An?lise de Correspond?ncia (AC) indica que os Itens agrupam-se em 4 Fatores (40% vari?ncia total) e que a intensidade de sintoma, nos n?veis intermedi?rios (I =pouco, 2=moderadamente, 3=bastante) ? pouco discriminativa. A validade de crit?rio estudada pelos m?todos de Grupos Comparados e Contrastantes, Kruskal- Wallis e Validade Concorrente demonstra que o instrumento discrimina os grupos (?ndice Global de Severidade/IGS-GCa=I,34 para homens e 1,47 para mulheres; IGS-GCo=0,80 para homens e 0,90 para mulheres), KW( X2 de 26,5 a 88,5 com n?vel de signific?ncia 0,001) e utilizando-se o Question?rio de Sa?de Geral (QSG) como medida de crit?rio externo obt?m-se correla??o de 0,74. O estudo preliminar de padroniza??o indica que normas brasileiras devem ser desenvolvidas. Sugere-se que dos 90 Itens originais, 40 que apresentaram carga fatorial m?nima de 0,30 nos respectivos Fatores, sejam retidos para a adapta??o e vers?o em portugu?s, e distribu?dos em 4 dimens?es: psicoticismo, obsessividade-compulsividade, somatiza??o, ansiedade e adote-se uma escala Likert de 3 pontos (0=nenhum, 1=um pouco, 2=muito) para a avalia??o da intensidade do sintoma. A escala, assim constitu?da, fornece medida v?lida da predomin?ncia de sintomas psic?ticos, neur?ticos, psicossom?ticos e de ansiedade em pacientes atendidos em hospitais gerais em nosso meio. Prop?e-se o desenvolvimento de normas brasileiras em pesquisas futuras.

Inledning: Syftet med denna studie är att, utifrån ett insamlat material vid S:t Lukas mottagningar i Stockholmsområdet, undersöka symptomförändring från start till avslutning i psykodynamiskt inriktade psykoterapier. Frågeställningar: Den övergripande frågeställningen är om patienter och terapeuter bedömer att terapierna haft någon effekt och i så fall vilken. Vidare om bakgrundsfaktorer och självbild påverkat symptombelastningen. Metod: Studien har genomförts med hjälp av självskattningsformulär som fyllts i före och efter behandling. Patienterna har fyllt i Symptom Checklist (SCL-90) och terapeuterna ett frågeformulär där de skattat patienternas besvär. Efter inomgruppsjämförelser har jämförelser gjorts med ett normerings-material. Resultat: Det sker en signifikant symptomlindring under terapierna. Störst är förändringen när det gäller depression, ångest och interpersonell sensitivitet samt i det sammantagna genomsnittsvärdet. Patienternas bakgrund påverkar inte utfallet nämnvärt. Studien visar att patienter med höga värden för självkritik och hat vid terapistart upplever störst symptomlindring. Diskussion: De positiva behandlingsresultaten går tyvärr inte att generalisera p.g.a. ett betydande bortfall. En angelägen utmaning för framtida studier är att begränsa och kontrollera bortfallet. En annan angelägen fråga att följa upp är om påvisad symptomlindring fortsätter efter avslutad terapi i överensstämmelse med andra jämförbara studier.

Inledning: Syftet med undersökningen är att få en bild av självskattade symptomförändringar hos de unga vuxna som genomfört en psykodynamisk psykoterapi på Stadsmissionens Terapicenter för Unga, under perioden 2008-september 2013. Frågeställningar: Den övergripande frågeställningen var om och i vilken grad patienternas självskattade symptom förändrats under behandlingstiden. Utgångshypotesen för undersökningen var att den skulle visa en signifikant förbättrad självupplevd psykisk hälsa hos de unga vuxna som ingår i studien. Metod: Studien har genomförts genom att en statistisk analys gjorts av insamlat självskattningsmaterial i SCL-90, för perioden 2008 - september 2013, från Stadsmissionens Terapicenter för unga. Materialet består av enkätsvar från 209 personer. Resultat: Resultaten visar att det sker en positivt signifikant symptomförändring under behandlingstiden. Störst är den positiva symptomförändringen i det generella genomsnittsvärdet, GSI, samt vad gäller depression, ångest, interpersonell känslighet och tvång. Resultaten visar också att det finns ett betydande bortfall som inte är slumpmässigt, då bortfallet tenderar att överrepresenteras av personer med en högre nivå av psykiska besvär. Diskussion: De positiva behandlingsresultaten går tyvärr inte att generalisera på grund av ett betydande bortfall, dessutom saknades i hög utsträckning persondata i databasen vilket bidrar till en brist i resultatdiskussionen. En bredare och mer kontrollerad bortfallsinformation, såväl som ytterligare persondata, skulle vara till gagn för framtida utvärderingar.

The main purpose of this thesis is to explore experiences of two different psychological interventions based on art psychotherapy in women with a psychological or physical illness. The two interventions are art psychotherapy and art therapy. The difference between these two interventions is that the art therapist works with the transference in art psychotherapy but not in art therapy. The thesis consists of two studies of art psychotherapy: An art psychotherapy intervention is evaluated in Study 1 (papers III and V) which examines a group of patients diagnosed with depression and Study 2 (paper II) which examines experiences in a group of six patients diagnosed with vulva vestibulitis. An art therapy intervention is evaluated in the third study (papers I and IV); where experiences in patients diagnosed with breast cancer are examined. In Study 1, forty-three (n=43) depressed women were randomly assigned to either an intervention group or a control group (verbal psychotherapy). The aim was to examine the outcome of time limited psychodynamic art therapy compared to time-limited psychodynamic verbal therapy for patients with depressive symptoms. Interviews were performed before, immediately after, and three months after the termination of psychotherapy, and self-rating scales which focus on stress reactions, depression and symptoms as well as an observer rating scale on depression were used. The interviews and the art sessions were video-recorded, and the verbal psychotherapy was tape-recorded. The results showed that the art and verbal psychotherapies were comparable. The conclusion was that short-term psychodynamic art psychotherapy could be a valuable treatment for depressed women. In an in-depth content analysis, the method of scribbling was further investigated and exemplified with the therapies of two participants. In this study, the patients’ pictures and verbal expressions of progress, along with considerations of how to interpret the pictures were in focus. When leaving therapy the two patients took advantage of the paper, made complete forms, symbolised in words what they have expressed in pictures; in pace with psychotherapy the themes alter towards separation, individuation, and attempt to relate in a new way. The conclusion was that limelimited psychodynamic art therapy suggests giving a safer place for the self as the cohesion is firmer with better boundaries. Study 2 is a pilot study, which involved six young patients newly diagnosed with vulva vestibulitis. The aim of the study was to investigate pain at vestibulum, mental health, and self-image after fifteen sessions of art psychotherapy. Five of the patients were judged to have less pain three months after termination of therapy. The conclusion was that art psychotherapy with its openness seemed to affect young women in their experiences of vulva vestibulitis in a positive direction. Study 3 examined the potential benefit of art therapy for women with primary breast cancer. The sample comprised forty-one (n=41) patients who were randomly assigned either to an art therapy group or to a control group. The art therapy was going on during five weeks radiation treatment, one session per week. The aim was to investigate the outcome of art therapy, to quantify and compare the participant coping s, self-image, and the symptoms with the participant in the control group. Interviews were performed before, immediately after, and six month after inclusion. A set of self-rating scales was used: Coping Resources Inventory, the Structural Analysis of Social Behavior, and Symptom Check List – 90. The result showed that the patients in the art therapy group rated their coping s and especially their social s, higher than the control group, and that the average patients in the art therapy group improved in depressive symptoms and symptoms of anxiety, and that the general psychiatric symptoms improved as well. A linear regression analysis showed a tendency that the coping s increased in the art therapy group and decreased in the control group or even stagnated in the social domain. A second report on self-image, symptoms, treatment, and social variables showed that art therapy was related to lower ratings of depression, anxiety, and general symptoms after treatment; chemotherapeutic treatment predicted lower depressive symptoms and general symptoms in contrast to axilliary surgery and hormonal treatment. The results showed that art therapy could be valuable complementary therapy in routine oncology practise. The conclusion is that art therapy can have a positive long-term effect on the crisis following the primary breast cancer and its consequences. Conclusion: The results show that time-limited psychodynamic art psychotherapy is valuable for depressed women; that it is a valuable complement for women with vulva vestibulitis; and that art therapy is a valuable complement in the care and cure of women with primary breast cancer.

No description available.