Trots att elevernas intresse för de naturvetenskapliga ämnena har sjunkit med åren är det viktigt att lärare förser elever med de kunskaper eleverna behöver för att kunna verka och agera som framtida demokratiska medborgare. Undervisning som inkluderar utomhuspedagogik gör förståelsen mindre abstrakt för eleverna. Dock har det visat sig att lärare undviker att bedriva utomhuspedagogik. Därför undersöks det i denna studie om lärare kan förse elever med den typ av upplevelser i skolmiljön med hjälp av levande eller icke levande ting som tagits in från naturen. Den deduktiva studien tar utgångspunkt i Morris (2019) revision av Kolbs experiential learning cycle med hjälp av den första fasen i cykeln, contextually rich, concrete experiences. Studien utgår även från begreppet connectedness to the environment för att undersöka på vilka sätt eleverna utsätts för en undervisning som gynnar deras kunskapsförståelse. Metoden som använts i undersökningen är semistrukturerade intervjuer med fem lärare som undervisar i de naturorienterande ämnena i årskurserna 4–6. Insamlad data har genomgått en tematisk innehållsanalys och kategoriserats utifrån frågeställningarna. Resultat och slutsatser visar att lärare vill arbeta med utomhuspedagogik i större utsträckning än vad de gör i dagsläget och vad som krävs för att de ska kunna bedriva sådan undervisning. Vidare framgår det att alla lärare i studien förser eleverna med undervisning som stimulerar deras sinnen och kan ses som contextually rich, concrete experiences. Att använda ting från naturen i undervisningen ses som en nödvändighet för att kunna förse eleverna med rika upplevelser inom naturvetenskap när utomhuspedagogikens arbetssätt används inomhus.