Bakgrund: Flera forskare (Chapin, O´Connor & Andersson, 2009; Mercer, 2008; Partanen, 2007; Riesbeck, 2008; Samuelsson & Forslund Frykedal, 2014; Taflin, 2007) nämner att det är genom samtal som tänkande och lärande kan utvecklas, då vi under samtalet förmedlar, förstår och klargör våra egna och andras tankar. Enligt Mercer (2008) är språket en central del för elevers lärande och utveckling, men att det inte tillförs tillräckligt med undervisningsmöjligheter där elever får uttrycka sig verbalt vilket har lett till sämre skolresultat. Således finns det anledning att undersöka detta i undervisningverksamheten, då vår studie kan bidra till en nyansering av det beforskade området. Syfte: Syftet med studien är att beskriva och analysera kommunikationen mellan lärare och elever vid matematisk problemlösning och vilka konsekvenser det kan få i undervisningen.  Metod: För att kunna besvara våra frågeställningar har vi valt observation och intervju som datainsalmlingsmetoder. Val av lärare genomfördes med åtanke att personen skulle ha deltagit i en kompetensutveckling i matematik och vara en verksam matematiklärare. Dessa kriterier stämde in på vår observerade och intervjuade lärare. Läraren var verksam i en åldersintegrerad klass i årskurs två och tre. Vi observerade klassen under tre tillfällen och efter sista observationen genomfördes en intervju med läraren. Resultat: I studien framkom att läraren hade som avsikt att ställa fler divergenta frågor (frågor som öppnar upp för samtalsmöjligheter) men att resultatet visade sig vara det motsatta, som var fler ställda konvergenta frågor (frågor som sluter samtalsmöjligheter). Vi beräknade antalet ställda divergenta och konvergenta frågor ur respektive observerad lektion för att sedan analysera utfallet. I vår tolkning av resultatet har vi lyft både för- och nackdelar med lärarens kommunikationssätt.