Bilder säger mer än ord, och det är en del av konstens uppgift. I min uppsats vill jag skapa förståelse för bildteckens semantiska beroende och oberoende till det som de betecknar, och utforma en metod för öppen bildteckenläsning utan kommunikativ effektivitet. Mitt intresse för konstens bildtecken som väcker frågor, trotsar gängse uppfattningar samt öppnar upp till diskussion, ligger till grund för denna uppsats. Frågorna kring bildteckentolkning har framkommit genom undersökande arbete i eget konstnärligt skapande, samt blivit aktuellt i diskussioner på skolor där jag varit lärarkandidat. Funderingar om bildskapandet, och dess syfte, har kommit från elevers bilder som tydligt svarar mot givna uppgifter i klassrummet. De bildtecken som jag då funderat kring är sådana som är tydliga i sin kommunikation mellan skaparen och betraktaren, som är tydliga att tyda och blir begreppsliga. Bilderna antar stereotypa former, och närmar sig bilder som kallas piktogram, symboler. Som exempel på sådana bilder nämner jag symbolen för herrtoalett – som just kommunicerar en tydlig utsaga, och informerar betraktaren utan att skapa andra konnotationer än just de som de är skapade att uttrycka. Dessa bilder skiljer jag från konstnärliga bildtecken, som jag anser skall vara öppna i sin kommunikation, just för att kunna skapa nya frågor. I min undersökning analyserar jag bilder som elever på gymnasiet skapat utifrån uppgifter som jag utformat för att visa på bildteckentolkning. Eleverna får undersöka sina egna gränser för läsning av bildtecken, och i bildsamtal för vi diskussioner om uttryck och innehåll. Jag tror att bildtecken som är öppna för tolkning är en resurs att använda vid undervisning. Dessa bildtecken med öppna betydelseinnehåll kan visa på hur många dimensioner det finns i bildtolkning, i och med att de inte sluter betydelsen av det vi ser, i en omedelbar tolkning. Jag vill utforma en metod som kan ge elever på högstadiet och gymnasiet en förståelse för det jag finner så intressant med bildtecken som gränsar mot det oidentifierbara. Jag använder mig av förståelse för semiotiken och semantiken i min undersökning, och ger genom min metod de konstnärliga bildtecknen en uppgift att vara autonoma, och separerar uttrycket från dess ursprung - innehåll. Syftet med undersökningen är att jag som bildpedagog vill skapa en metod där jag kan medverka till att elever komponerar konstnärliga bildtecken med uttryck och betydelse i bilden själv, och där referensen etableras hos betraktaren. Till denna uppsats hör också en gestaltning, ”Diskmaskin, 2008”, där jag undersöker bildtecknets uttryck och förhållande till sitt innehåll. Gestaltningen är en målning i flera lager, där de olika lagren får symbolisera mer eller mindre öppna läsningar av bildtecknet. / BI/Konst

Undersökning utgår från kläder som kommunikativa element och lyfter fram en blå dunjacka från Fjällräven som ett exempel. På vägen till en betydelse för detta tecken presenteras även tecknet fjortis, ett resultat av en teckenkedja. Tillsammans leder de vidare till ett visuellt teckens kontextberoende. I ett socialkonstruktionistiskt perspektiv utvecklas vi av och med varandra. Människan kommunicerar mening via tecken, betydelser konstrueras i den kontext tecknen finns. Vi lever i en kulturellt friställd tid, där även tecknen är friställda. Det finns många små möjliga tolkningar för ett tecken. Hur vi representerar oss med tecken har betydelse för hur vi uppfattas av andra individer. Det finns en föreställning om att frågor kring representation av individers identiteter är särskilt stora bland tonåringar. Ungdomars teckenspråk är dessutom fullt av nyanser. Jag bad därför sex elever i årskurs nio om hjälp, de fungerar i undersökningen som teckentolkare. Man kan tycka att jag gör en höna av en fjäder, men jag menar att denna blå dunjacka är ett exempel som belyser en stor del av det som är kultur, nämligen tecken som kommunikation. Som metod används klippdockor vid intervjuerna för att påvisa hur konstruktionen av en individs representation kan gå till. Dessa klippdockor animeras i gestaltningsdelen. Kortfilmen visualiserar hur tecken tolkas beroende på vilka koder läsaren har. / BI/Media