<p>Syftet med undersökningen var att bidra med kunskap om den pedagogiska metoden tejping och hur den fungerar som kommunikationshjälpmedel för döva personer som har en utvecklingsstörning. Det som studien skulle frambringa svar på var hur döva personer med utvecklingsstörning kan utveckla sin kommunikationsförmåga genom tejping. Tejping är en metod där små träfigurer används som ett komplement till samtal för att tydliggöra och konkretisera. Studien är gjord med en kvalitativ ansats och data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sex personer som använder tejping tillsammans med döva med utvecklingsstörning i habiliteringsarbete. I undersökningen förtydligas vikten av kommunikation även för dem som inte är så bra på att kommunicera med teckenspråk. Istället är det viktigt med visuella hjälpmedel och tejping är ett sådant som kan förstärka kommunikationen där det behövs. Resultatet visade att tejping har använts för att diskutera många olika ämnen såsom känslor, förberedelser av aktiviteter, socialt samspel med mera. Enligt respondenterna har de funktionsnedsatta personerna haft nytta av tejping i sin kommunikation och metoden anses vara ett bra kommunikationshjälpmedel. Flera personer har utvecklat sin kommunikationsförmåga kopplat till tejpingsamtalen och för ett par har tejping även tillsammans med andra insatser bidragit till att förbättra den dagliga kommunikationen. Tejping skapar enligt undersökningen bättre förutsättningar för att personer inom målgruppen ska förstå och hantera sin vardag genom att bland annat beröra ämnen som känslor, socialt samspel och förberedelser inför aktiviteter och händelser. Undersökningen visar också att visuella hjälpmedel är av vikt för dessa personer för att förstärka deras intryck.</p>

Syftet med undersökningen var att bidra med kunskap om den pedagogiska metoden tejping och hur den fungerar som kommunikationshjälpmedel för döva personer som har en utvecklingsstörning. Det som studien skulle frambringa svar på var hur döva personer med utvecklingsstörning kan utveckla sin kommunikationsförmåga genom tejping. Tejping är en metod där små träfigurer används som ett komplement till samtal för att tydliggöra och konkretisera. Studien är gjord med en kvalitativ ansats och data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sex personer som använder tejping tillsammans med döva med utvecklingsstörning i habiliteringsarbete. I undersökningen förtydligas vikten av kommunikation även för dem som inte är så bra på att kommunicera med teckenspråk. Istället är det viktigt med visuella hjälpmedel och tejping är ett sådant som kan förstärka kommunikationen där det behövs. Resultatet visade att tejping har använts för att diskutera många olika ämnen såsom känslor, förberedelser av aktiviteter, socialt samspel med mera. Enligt respondenterna har de funktionsnedsatta personerna haft nytta av tejping i sin kommunikation och metoden anses vara ett bra kommunikationshjälpmedel. Flera personer har utvecklat sin kommunikationsförmåga kopplat till tejpingsamtalen och för ett par har tejping även tillsammans med andra insatser bidragit till att förbättra den dagliga kommunikationen. Tejping skapar enligt undersökningen bättre förutsättningar för att personer inom målgruppen ska förstå och hantera sin vardag genom att bland annat beröra ämnen som känslor, socialt samspel och förberedelser inför aktiviteter och händelser. Undersökningen visar också att visuella hjälpmedel är av vikt för dessa personer för att förstärka deras intryck.

Idag bor ca 35 procent av barn till separerade/skilda föräldrar växelvis varannan vecka hos respektive förälder. Med en kvalitativ intervju och fenomenologisk ansats riktar sig studien till barn som bor växelvis, en vecka vardera hos sina separerade/skilda föräldrar och hur de upplever övergången mellan hemmen. I studien deltog åtta barn i åldern 6-18 år. Intervjun baseras på halvstrukturerade frågor med intervjuguide och den berör föräldrars stöd till barnen och hur förberedelsen ser ut i samband med bytet. Resultatet visar att barnen får praktiskt stöd av sina föräldrar medan det känslomässiga ansvaret tycks vila på dem själva. Bytet mellan hemmen tycks för de flesta som deltog i studien ha blivit som en rutin bland andra rutiner men när det väl är dags för en övergång så upplever de flesta informanterna ledsenhet och motstridiga känslor. Det psykoterapeutiska förhållningssättet har lyfts upp som en viktig faktor för utfallet av barnens berättelser och vikten av att inkludera barnen och följa upp deras behov.

Forskningen visar att socialarbetare finner det svårt att kommunicera med barn, trots att socialarbetarnas arbetsuppgifter länge har handlat om att arbeta med barn. Vidare har forskare hävdat att samtal med barn borde finnas med i socialarbetares läroplan. Enligt svensk lagstiftning skall barns åsikt beaktas i ärenden som rör barnet. Forskningen påpekar att barns förmåga att uttrycka sig verbalt är begränsad till dess ålder och mognad. Vad forskningen också visar är att det krävs olika former av hjälpmedel för att kunna kommunicera med barn. Exempelvis föreslås olika typer av lek och användande av dockor för att underlätta kommunikation med barn. Syftet med den här kvalitativa studien är att undersöka och jämföra hur socialarbetare inom socialtjänsten och Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) beskriver sina erfarenheter av sitt arbete med metoden tejping vid kommunikation med barn. Studien är baserad på två fokusgruppsintervjuer, en med socialsekreterare på socialtjänsten och en med kuratorer på BUP. Det empiriska materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys och den teoretiska analysen gjordes utifrån systemteori. Innehållsanalysen resulterade i ett övergripande tema och sex underteman på respektive fokusgrupp. För socialtjänsten fann vi temat En metod som underlättar vårt arbete med dessa underteman: bra för barn, utredningsprocessen, bra för socialsekreterarna, metod och hjälpmedel, krav på socialsekreteraren och hindrande faktorer. För BUP fann vi temat Bra att ha på sin kunskapsrepertoar med dessa underteman: barnperspektiv, terapeutiskt arbete, förhållningssätt, handledning och stöd, krav på kuratorn och främjande- och hindrande faktorer. Sammantaget tolkade vi ett huvudtema utifrån de båda fokusgrupperna; Tejping som metod, hjälpmedel och förhållningssätt. Resultatet av studien visar att socialsekreterarnas och kuratorernas beskrivning av sina erfarenheter och upplevelser av tejping kan förklaras teoretiskt utifrån respektive systems logik. Inom socialtjänsten används metoden för att förstärka utredningsarbetet och inom BUP för att förstärka det terapeutiska arbetet bland en mångfald av metoder. Studien väcker frågan: kan socialarbetarnas osäkerhet kring kommunikation med barn leda till att barnets röst inte kommer fram i den mån som socialtjänstlagen och barnkonventionen föreskriver?