Den här undersökningen fokuserar på vilka som bedriver musikkritik i Sverige idag och hur den ser ut. Uppsatsen bygger på teorier kring att det finns en jämbördig smak bland musikkritiker. Syftet är att undersöka musikkritikers bakgrund för att hitta mönster samt att se hur musikkritiker tänker kring musikrelationer, smak och förtroende. Det analyserade materialet består av sex stycken kvalitativa intervjuer med aktiva musikkritiker. De intervjuade kommer från olika medier där musikkritik bedrivs, däribland etermedia, lokal-/kvällstidning, musiktidning samt musikblogg. Som teoretisk utgångspunkt ligger Bourdieus fältteorier med fokus på habitus och kapital. Kort sammanfattat hur musikkritiker kan skaffa sig förtroende inför sin publik samt om det finns mönster som kan förklara varför så många musikkritiker tycker likadant. Undersökningen bygger även på hur musikkritiken bedrivs rent plattformmässigt samt relationen mellan musikkritiken och musikbranschen. Som analysverktyg har en tematisk kodning använts som utgår ifrån teoripunkter om bakgrund, socialisering, musikbransch och smak. Resultatet visar mest slående en smärre skiftning i hur musikkritiken bedrivs i fråga om att man hellre framhäver bra musik, liknande en musikguide, än att såga den. Analysen visar även på att Bourdieus teorier om kapital är befogade för både förtroende och status när det handlar om både social, akademisk och erfarenhets-bakgrund som blir till ett kulturellt kapital. Detta i samvävnad med att mediet som kritikern jobbar för har så pass tungt förtroende för sin publik, ett ekonomiskt kapital. Det går att hitta mönster i socialisering och arbetsförhållande. Synen på att man hellre guidar lyssnarna bland den mängd musik som kommer ut idag beror till största del på ekonomiska anledningar som platsutrymme, men också den teknologiska framstegen med spellistor via Spotify.