Denna uppsats undersöker jämställdheten inom musikkritiken, i Dagens Nyheter, Göteborgsposten, Svenska Dagbladet och Sydsvenskan. I en kvantitativ undersökning har vi räknat hur många musikrecensioner i dessa tidningar som är skrivna av kvinnor respektive män under 2010, genom att studera innehållet i alla tidningar under en vecka per månad. Vi har även undersökt huruvida recensentens kön påverkar om denne skriver om manliga eller kvinnliga artister. Undersökningen består totalt av 626 recensioner. Skillnaden mellan antalet recensioner skrivna av män och kvinnor är stor. På varje recension skriven av en kvinna går det fyra skrivna av män. På tre av de undersökta tidningarna recenserade också kvinnliga recensenter musik gjord av en kvinnlig artist eller grupp med endast kvinnor i större utsträckning än vad manliga recensenter gör. I en kvalitativ undersökning har vi intervjuat kvinnliga musikrecensenter i syfte att ta reda på hur de själva ser på sin arbetssituation inom musikkritiken och varför det ser ut som det gör. Resultatet visar att de intervjuade kvinnorna tycker att stämningen präglas av mansdominansen, i den meningen att männen sätter agendan. Sociala förutsättningar innan man börjar recensera musik tycks vara en förklarande faktor till varför så få kvinnor arbetar som recensenter. För att bygga upp det intresse och den kunskapsbas som behövs i kritikeryrket krävs att kvinnorna tar sig in i de grupperingar som tycks uppstå bland manliga musikkritiker.

Denna uppsats undersöker hur svenska musikjournalisters roll gentemot sina läsare påverkats av internets utbredning och den ökande fildelningen i samband med den digitala och tekniska utvecklingen. Genom fem kvalitativa intervjuer med musikjournalister från de fyra största tidningarna i Sverige: Dagens nyheter, Svenska dagbladet, Aftonbladet och Expressen, under-söks hur musikjournalisterna själva uppfattar denna utveckling. Med utgångspunkt i teorin om agenda-setting har resultatet sedan analyserats och diskuterats. Slutsatsen är att musikjourna-listernas makt gentemot sina läsare har minskat det senaste decenniet. Läsarna ser inte längre musiksidorna i dagspressen som lika viktiga för deras musikkonsumtion. Musikjournalister-nas arbete har också underlättats då tillgängligheten på information blivit större på internet. Samtidigt är en konsekvens av den tekniska utvecklingen att det produceras och sprids mer musik i dag än någonsin tidigare, vilket gjort musikscenen svår att överblicka samt medfört en ökad arbetsbörda för musikjournalisterna när det gäller att hålla sig uppdaterade inom sitt om-råde.

Med reportaget hoppas jag kunna beskriva och förklara musikjournalistikens kraftigt minskade makt och försämrade utgångsläge under 2010-talet. Jag vill också att arbetet ska illustrera förändringarna inom musikbranschen och mediebranschen, samt de starka känslor som utvecklingen väcker bland svenska musikjournalister. Som helhet ska arbetet kunna vara ett underlag för en diskussion om musikjournalistikens relevans och framtid.

Denna uppsats undersöker hur musikjournalistik framställer manliga och kvinnliga artister inom genren rockmusik i syfte att undersöka hur dessa representeras i förhållande till deras kön. Studiens material baseras på sammanlagt tio artiklar från magasinen Pitchfork och Rolling Stone Magazine. För att synliggöra maktrelationer kopplat till genus används en kritisk diskursanalys med tyngdpunkt i Norman Faircloughs tredimensionella modell och Roger Fowlers teori om kritisk lingvistik. Den teoretiska ramen innefattar studier om representation, språk och diskursteori samt genus, performativitet och populärkultur. Studiens resultat indikerar att kvinnor och män inom rockmusik beskrivs på olika sätt baserat på normativa föreställningar om deras kön.

Den här uppsatsen är en undersökning av Svenska Dagbladets musikbevakning under 30 år, från 1980 till 2010. I en inledande kvantitativ delstudie undersöktes Svenska Dagbladets innehåll två veckor vart tionde år för att få svar på frågor som hur mycket det skrivits om olika musikstilar genom åren och hur bevakningen utvecklats och förändrats. Erfarenheter från den kvantitativa delstudien låg sedan till grund för en uppföljande kvalitativ delstudie där musikjournalister med lång erfarenhet av att arbeta på tidningen intervjuades. Det samlade resultatet visar att musikbevakningen i Svenska Dagbladet förändrats från att tidigare främst ha fokuserat på den klassiska musiken, till att i allt större utsträckning handla om modern populärmusik. Detta kan förklaras av ett sämre ekonomiskt läge för Svenska Dagbladet, en pågående trend i tidningsvärlden att skriva alltmer om populärkultur, en generationsväxling bland skribenterna och ett uppluckrande av tidningens tidigare kulturella identitet.

Den här undersökningen fokuserar på vilka som bedriver musikkritik i Sverige idag och hur den ser ut. Uppsatsen bygger på teorier kring att det finns en jämbördig smak bland musikkritiker. Syftet är att undersöka musikkritikers bakgrund för att hitta mönster samt att se hur musikkritiker tänker kring musikrelationer, smak och förtroende. Det analyserade materialet består av sex stycken kvalitativa intervjuer med aktiva musikkritiker. De intervjuade kommer från olika medier där musikkritik bedrivs, däribland etermedia, lokal-/kvällstidning, musiktidning samt musikblogg. Som teoretisk utgångspunkt ligger Bourdieus fältteorier med fokus på habitus och kapital. Kort sammanfattat hur musikkritiker kan skaffa sig förtroende inför sin publik samt om det finns mönster som kan förklara varför så många musikkritiker tycker likadant. Undersökningen bygger även på hur musikkritiken bedrivs rent plattformmässigt samt relationen mellan musikkritiken och musikbranschen. Som analysverktyg har en tematisk kodning använts som utgår ifrån teoripunkter om bakgrund, socialisering, musikbransch och smak. Resultatet visar mest slående en smärre skiftning i hur musikkritiken bedrivs i fråga om att man hellre framhäver bra musik, liknande en musikguide, än att såga den. Analysen visar även på att Bourdieus teorier om kapital är befogade för både förtroende och status när det handlar om både social, akademisk och erfarenhets-bakgrund som blir till ett kulturellt kapital. Detta i samvävnad med att mediet som kritikern jobbar för har så pass tungt förtroende för sin publik, ett ekonomiskt kapital. Det går att hitta mönster i socialisering och arbetsförhållande. Synen på att man hellre guidar lyssnarna bland den mängd musik som kommer ut idag beror till största del på ekonomiska anledningar som platsutrymme, men också den teknologiska framstegen med spellistor via Spotify.

This paper examines the professional role of the music journalist and how it has been affected by the expansion of the Internet. The study aims to examine  the profession's outlook and how professional music journalists are working to reach the public with interesting information, despite the fact that the audience of today often can be first to deliver the news. Through qualitative research interviews with three current music journalists the professional role and its development is examined. Based on theories and previous research on journalism, how the media communicates and its importance to society, what it is to be a music journalist and the spread of digitization and the impact of file sharing the results are analyzed. The conclusions of the study are that it isn’t a profession that is disappearing but rather a profession that is working towards a new future. The wide range of social media and the ability to stream music via the music service Spotify, for example, is expanding the field of music and more music lovers can make their voices heard. The role of the music journalist is no longer to be first with the latest in the music world but to convey information best. / Denna uppsats undersöker musikjournalisternas yrkesroll och hur den har påverkats av internets expansion. Studiens syfte är att ta reda på yrkets framtidsutsikt och hur yrkesverksamma musikjournalister arbetar för att nå ut med intressant information, trots att dagens publik många gånger kan vara först med nyheterna. Genom kvalitativa forskningsintervjuer med tre aktuella musikjournalister undersöks yrkesrollen och dess utveckling. Med utgångspunkt från teorier och tidigare forskning om journalistyrket, hur medier kommunicerar och dess betydelse för samhället, hur det är att vara musikjournalist samt digitaliseringens utbredning och fildelningens konsekvenser analyseras resultatet. Slutsatserna för studien är att det inte är ett yrke som håller på att försvinna utan ett yrke som går mot en ny framtid. Det stora utbudet av sociala medier och möjligheten att lyssna på strömmad musik via exempelvis musiktjänsten Spotify breddar musikområdet och fler musikintresserade kan göra sin röst hörd. Musikjournalisternas roll handlar inte längre om att vara först med det senaste inom musikvärlden utan om att förmedla informationen bäst.

This thesis examines the professional role of the music journalist today, how it has been affected by the development of Internet and formats as social media.The aim of this study is to examine the music journalist point of view of how their profession is possibly affected by the expansion of Internet and social media. Through qualitative research interviews with seven, all active music journalists with analysis based on the gatekeeping theory combined with research on the subject music journalism and social media I have seen a development of the profession. The most important conclusion was that social media is becoming a major influence in reporting no matter format of music journalism but in different ways for journalists with different aims of publishing themselves as profiles or not. The advantages of the digital expansion conquers the concequences and the profession aim to develop - not transform or lose its relevance.

No description available.

The purpose of this study is to investigate how one of Sweden’s most beloved music magazines portrays female artists. The study also aims to study whether the magazine has depicted the female artists in the same way or whether the portrayal is different depending on the artist’s skin color.  Studies have shown that black female artists are commonly underrepresented in media of different kinds, and only several studies have studied how black female artists are portrayed in music magazines. Studies also show that black women in general, are portrayed negatively and stereotypically in the media. It is interesting to examine if the music magazine has depicted the female artists in various ways depending on the color of their skin.  To go deeper in the study a thematic analysis was used to answer the aim of this study. The study analyzed fourteen articles, where a black female artist and a white female artist was the main subject of the article. The result shows that the music magazine portrays female artists in a similar way, however, it also depicted black artists differently. For instance, the black female artist is portrayed as being more personal in questions considering her family and is more likely to open up about her personal life and experiences, whereas the white female artist was more closed off and only mentioned her personal life briefly. A similarity between how the magazine portrayed the female artists was that both were depicted as emotional and used their feelings as inspiration to music.