Denna uppsats undersöker hur svenska musikjournalisters roll gentemot sina läsare påverkats av internets utbredning och den ökande fildelningen i samband med den digitala och tekniska utvecklingen. Genom fem kvalitativa intervjuer med musikjournalister från de fyra största tidningarna i Sverige: Dagens nyheter, Svenska dagbladet, Aftonbladet och Expressen, under-söks hur musikjournalisterna själva uppfattar denna utveckling. Med utgångspunkt i teorin om agenda-setting har resultatet sedan analyserats och diskuterats. Slutsatsen är att musikjourna-listernas makt gentemot sina läsare har minskat det senaste decenniet. Läsarna ser inte längre musiksidorna i dagspressen som lika viktiga för deras musikkonsumtion. Musikjournalister-nas arbete har också underlättats då tillgängligheten på information blivit större på internet. Samtidigt är en konsekvens av den tekniska utvecklingen att det produceras och sprids mer musik i dag än någonsin tidigare, vilket gjort musikscenen svår att överblicka samt medfört en ökad arbetsbörda för musikjournalisterna när det gäller att hålla sig uppdaterade inom sitt om-råde.

This thesis examines the professional role of the music journalist today, how it has been affected by the development of Internet and formats as social media.The aim of this study is to examine the music journalist point of view of how their profession is possibly affected by the expansion of Internet and social media. Through qualitative research interviews with seven, all active music journalists with analysis based on the gatekeeping theory combined with research on the subject music journalism and social media I have seen a development of the profession. The most important conclusion was that social media is becoming a major influence in reporting no matter format of music journalism but in different ways for journalists with different aims of publishing themselves as profiles or not. The advantages of the digital expansion conquers the concequences and the profession aim to develop - not transform or lose its relevance.

Det finns ytterst få beskrivningar av kvinnliga musiker och deras musicerande genom historien. I dag syns fler kvinnor på musikfältet, men männen dominerar fortfarande musikmedierna i stort, både vad gäller artister och journalister. Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur ofta och hur mycket kvinnliga respektive manliga artister syns i musiktidningarna Sonic och Lira musikmagasin, i radioprogrammet Mitt i musiken och i tv-programmet PSL- på festival. Vidare vill jag undersöka hur många av texterna och inslagen som är gjorda av kvinnliga respektive manliga journalister. Med hjälp av dessa två representationsstudier undersöker jag sedan om det finns ett samband mellan artisternas kön och journalisternas kön. Fokus riktas då i huvudsak mot kvinnliga musikjournalisters rapporterande. Vidare vill jag fånga musikjournalisters funderingar kring kvinnor och mäns representation i musikmedierna och hur de ser på sin egen roll som förmedlare av musikjournalistik. Metod: för att mäta frekvensen av artister och journalister har jag använt mig av en kvantitativ innehållsanalys. Vid intervjuerna med musikjournalisterna har jag använt mig av en samtalsintervjuundersökning. Resultat: Det syns fler män än kvinnor i de undersökta analysenheterna. Kvinnliga journalister rapporterar procentuellt mer om kvinnliga än om manliga artister. De intervjuade musikjournalisterna är medvetna om underrepresentationen av kvinnor i musikmedier och menar att den främsta orsaken är att utbudet av artister redan från början är ojämnt. Många av de intervjuade påpekar också att deras urval av artister i första hand styrs av vilka artister de själva tycker är bra.