Examensarbete (magisteruppsats). Uppsala : Uppsala universitet, Musikvetenskap, 2007. / Bilaga med transkriptioner av två verk.

Detta examensarbete handlar om att försöka skapa sig en djupare förståelse för den pentatoniska skalans betydelse i waldorfskolans yngre klasser. Utgångspunkt för denna undersökning har varit en kvalitativ forskningsintervju där fyra waldorflärare har berättat om sina tankar och erfarenheter kring arbetet med pentatoniken. Genom ett empiriskt material har jag försökt klarlägga följande frågeställning: Hur man använder sig av den pentatoniska skalan i waldorfskolan, vad pentatonikens historiska bakgrund har för betydelse för undervisningen och hur medvetet detta görs. Resultatet av intervjuerna visar att samtliga pedagoger använder sig regelbundet av pentatoniska sånger och den pentatoniska flöjten i waldorfskolan. Redan i första klass är pentatoniska melodier dominerande. Om man läser i waldorfskolans kursplan om ämnet musik står det att fr.o.m. åk 1 spelar man flöjt och sjunger sånger ur våra egna folkliga skatter och övriga världens folkmusik. Detta ingår som en viktig del i den vanliga undervisningen. I undersökningen visar det sig att samtliga lärare är väl insatta och inspirerade av den pentatoniska skalans historiska bakgrund i sin undervisning. Det framkommer också att detta har en indirekt betydelse för undervisningens upplägg och innehåll. Man finner spår av detta i lärarnas berättelser, tankar och funderingar kring pentatoniken, hur de förhåller sig till skalan och hur de använder sig av den rent didaktiskt. Utifrån de tolkningar som gjorts från intervjuerna förefaller det som att arbetet med pentatoniken i de lägre klasserna på waldorfskolor utförs på ett medvetet sätt.

Kvinnliga kompositörer och musikers plats i musikhistorien har varit och är en komplicerad fråga. Inte bara antalet kvinnor, men även sättet som kvinnor beskrivs kan bidra till oönskade effekter inom lärarutbildningen och den svenska skolan. Denna studies syfte är att undersöka i vilken omfattning och hur kvinnliga och manliga kompositörer och musiker porträtteras i kurslitteratur i musikhistoria som används inom svenska musikhögskolor. Detta genomförs med hjälp av kritisk diskursanalys med perspektiv på intersektionalitet och genus. Resultatet visar att kvinnor och män får väldigt skilda porträtteringar, där männen i högre grad tilldelas respektingivande benämningar och skrivs fram med högre agens. Kvinnor beskrivs genom deras relationer till andra, sin könstillhörighet och som passiva. Denna studies resultat bekräftar tidigare studier om hur ojämna könsmönster och jämställdhetsproblem kan fortsätta reproduceras inom utbildningar på musikhögskolor och hur detta i förlängning kan påverka framtida lärare i sitt yrkesliv.

Syftet med denna studie är att undersöka hur musiklärare resonerar kring och motiverar undervisning i musikhistoria i grundskolans senare år, årskurs 7–9. Det empiriska material som samlats in är inhämtat genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer med sex musiklärare. Två lärare från Stockholm, två från Göteborg och två från Malmö. Intervjuerna har sedan analyserats utifrån ett historiebruksperspektiv. Tidigare studier inom detta område har visat på hur lärare i historieundervisningen delvis låter individuella preferenser påverka urvalet av material samt att modern historia ofta är det som anses vara mest relevant för ämnets syften. Att elever och lärare uppfattar historieundervisning som nyttigt för att förstå vår identitet och vår plats i historien redovisas också för i tidigare forskning. I en musikpedagogisk kontext visar tidigare forskning även på svårigheter i att definiera en musikalisk kanon och vad som bör ingå i denna för att sammanfatta och redovisa en komplex musikhistoria. Nya värderingar och normer växer fram som även det påverkar komplexiteten inom detta fält. Kursmål och läroplaner för musikämnet är vagt och öppet definierade vilket också fått lärare i musik att förhålla sig mer individuellt till urval av material där egna och andra lärares preferenser får styra över urvalet snarare än formella styrmedel. Resultatet i denna undersökning visar på att musiklärare ser på musikhistoria som något som kan bidra till att förstå och stärka den mänskliga identiteten samt förstå vår plats i historien, både ur ett musikaliskt perspektiv och i ett bredare mer allmänhistoriskt perspektiv. Analysen av lärarnas svar i studien visar på att de använder sig av olika typer av historiebruk beroende på syftet med undervisningen i musikhistoria. Det visar även på att individuella preferenser är rådande i urval av material till musikhistorieundervisning samt de inneboende svårigheterna i att ta fram ett material som täcker hela musikhistorien, komplexiteten i att definiera en klar bild av vad som bör ingå i en sammanfattning och förmedling av musikhistoria.

Syftet med examensarbetet är att beskriva hur genus framställs i tryckta och digitala musikhistoriska läromedel. De teoretiska utgångspunkterna är diskursanalys ur ett genusperspektiv Materialet är insamlat via ett onlineforum för musiklärare. I forumet ställdes frågan, Vilka läromedel använder du vid musikhistorieundervisning? De svar musiklärarna lämnade i forumet blev sedan utgångspunkt för studien, och de läromedel som nämndes har sedan granskats utifrån hur genus tar sig uttryck i materialet. Resultatet visar att manliga kompositörer, tonsättare och musiker uteslutande får mer utrymme i musikhistoriska läromedel. Utifrån detta yttrar sig ett antal diskurser. En maskulint hegemonisk diskurs som resulterar i en reproduktion av traditionella könsmönster, samt en pseudofeministisk diskurs och en problematiserande diskurs som båda vill lyfta kvinnliga kompositörer, tonsättare och musiker i musikhistorien. Dock vill den pseudofeministiska diskursen lyfta kvinnliga kompositörer, tonsättare och musiker oavsett deras prestationer, medan den problematiserande diskursen vill lyfta kvinnliga kompositörer genom att förklara varför de får så lite utrymme i historien. Genom diskurserna kan även linjer dras till musiklärarutbildningens inverkan på musikhistorieundervisningen. Föreliggande examensarbete bekräftar tidigare forskning om reproduktion av genussyn och könsmönster i musikklassrummet. Dessutom öppnar examensarbetet upp för fortsatt forskning inom digitala läromedel och källkritik bland lärare.

Syftet med studien var att ur ett uppförandepraxisperspektiv med fokus på tidig musik utföra en fördjupning av barockens cellomusik. Det implementerades genom instudering och analys av Salvatore Lanzettis Sonat nr. 5 i a-moll, op. 1. Lanzettis cellosonat komparerades metodiskt med sonater skrivna av kompositörer som inte var cellister för att påvisa på vad som var nyskapande med Lanzettis sätt att skriva. I studien undersöktes litteratur om läroböcker för cello som finns tillgängliga från 1700-talet. Vidare undersöktes musiker och kompositörer som funnits i Lanzettis närhet. I och med djupare kunskaper under arbetets gång framstår Lanzetti relativt välkänd utomlands främst i kretsar kring barockcello, med inspelningar av hans musik och tanken med det här arbetet har varit att uppmärksamma honom i en svensk kontext. Anledningen till Lanzettis betydelse är främst att han reste runt i Europa och spred kunskaper som tidigare mest hade funnits i Neapel. Hans framförande på Concert Spirituel i Paris 1736 följdes kort därefter av en publikation cellosonater av fransmannen Jean Baptiste Barrière. Dessa sonater innehåller många tekniska svårigheter, mycket dubbelgrepp i obekväma lägen och tumläge. Studien jämför samtida virtuoser och att Lanzetti inte var den som ”uppfann” tumläge på cello. I musik av andra cellister från den här tiden ser man att de också använder det i viss mån. I studien diskuterades det naturliga i att man som duktig musiker nyfiket undersöker de möjligheter som finns på instrumentet, som vi nuförtiden även gör med olika utökade tekniker och specialeffekter. Trots många väldigt virtuosa cellister i Italien under 1700-talet verkar Lanzetti varit den som verkligen exporterade dessa tekniker utomlands och inspirerade andra kompositörer att använda sig av detta. / <p>Salvatore Lanzetti (1710–1780), Sonat nr. 5 för violoncello och basso continuo op. 1 (1736) </p><p>Medverkande: </p><p>Anna Paradiso Laurin, cembalo  </p>

Det finns ytterst få beskrivningar av kvinnliga musiker och deras musicerande genom historien. I dag syns fler kvinnor på musikfältet, men männen dominerar fortfarande musikmedierna i stort, både vad gäller artister och journalister. Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur ofta och hur mycket kvinnliga respektive manliga artister syns i musiktidningarna Sonic och Lira musikmagasin, i radioprogrammet Mitt i musiken och i tv-programmet PSL- på festival. Vidare vill jag undersöka hur många av texterna och inslagen som är gjorda av kvinnliga respektive manliga journalister. Med hjälp av dessa två representationsstudier undersöker jag sedan om det finns ett samband mellan artisternas kön och journalisternas kön. Fokus riktas då i huvudsak mot kvinnliga musikjournalisters rapporterande. Vidare vill jag fånga musikjournalisters funderingar kring kvinnor och mäns representation i musikmedierna och hur de ser på sin egen roll som förmedlare av musikjournalistik. Metod: för att mäta frekvensen av artister och journalister har jag använt mig av en kvantitativ innehållsanalys. Vid intervjuerna med musikjournalisterna har jag använt mig av en samtalsintervjuundersökning. Resultat: Det syns fler män än kvinnor i de undersökta analysenheterna. Kvinnliga journalister rapporterar procentuellt mer om kvinnliga än om manliga artister. De intervjuade musikjournalisterna är medvetna om underrepresentationen av kvinnor i musikmedier och menar att den främsta orsaken är att utbudet av artister redan från början är ojämnt. Många av de intervjuade påpekar också att deras urval av artister i första hand styrs av vilka artister de själva tycker är bra.

In the years around 1950 the first Music Schools – organized by the municipalities – started in Sweden. They were a result of local initiatives. They were not a part of the national school system. Instead their focus was on creating opportunities for children to learn to play an instrument in their spare time. They became so common that in 1970 they could be found in almost every municipality in Sweden. Even so, they were never authorised or controlled by the state. In this thesis I try to describe the ideology of the first local music schools around the year 1950. I try to find out what kind of traditions, ideas and other influences that shaped this ideology. I do that by comparing the ideology of the music schools to the characteristics of the popular education (in German: Bildung). Thereafter I try to do the same with the development of Schools of Arts around the year 1990. I do that in a hermeneutic tradition by using an idea- and ideology analysis from social sciences. My research questions are: Could the ideologi of the first music schools be described by comparing it with the characteristics of ”bildung”. Could the ideologi of the first schools of Arts be described by comparing it with the characteristics of ”bildung”. The ideology of the music schools was strongly influenced by the voluntary music education in grammar schools. That meant that the education was organized in semesters, one lesson per week and one child at a time. More focus was on the development of every childs´ability to play an instrument, less on the possibility to play together with other children or to sing. The ideology of the music schools was also influenced by popular education (Bildung). The schools aimed to give equal opportunities to all children to learn to play an instrument and learn about the ”good culture”. With that expression was meant classical music. The answer to my first question is that the ideologi of the music shools were influenced both from grammar schools and the ”bildung”- movement. In the years around 1990 many Music Schools had developed into Schools of Arts. They included education in dance, drama/theatre, visual art and film/movie. In the same way as the first music schools were born, the first Schools of Art developed in a local context. Some of them found a closer cooperation with the obligatory school but all continued to be independent. The structure of Schools of Arts were in many ways a continuation of the music schools. They were also organized in semesters, one lesson a week etc. In the same time they were a part of the a new trend which meant they were more interested in the creative possibilities for the children, cooperation and the opportunities to be on stage. They also had a broader wiew on what ”good culture” was. The answer on my second question is that the ideologi of the Schools of Arts in some extent are a part of the ”Bildung”-movement but at the same time they are more focused in collaborating with the obligatory school system and are more influenced by instrumental goals like being part of devolopment of new industries in the society. To some extent they are less influenced by ”Bildung” than the first music Schools. There are even today more than 200 000 children taking part in the Schools of Arts. (Including those who are still named Music Schools) In such a big professsionel organisation in most of the Swedish communities it is very surprising that they have developed without a national agenda. / I slutet av 1940-talet bildades de första kommunala musikskolorna med det namnet. Deras bakgrund var dels den frivilliga instrumentalundervisning som erbjöds på läroverken, privat undervisning – inte minst på piano – samt undervisning inom militärmusiken och orkesterföreningar. Allt detta smälte samman till musikcirklar – ofta drivna av studieförbund – som sedan nästan undantagslöst drevs vidare i form av kommunala musikskolor. De lokala variationerna var många. På 1970-talet hade i stort sett alla kommuner en kommunal musikskola. I denna uppsats försöker jag beskriva de första kommunala musikskolornas ideologi runt år 1950, och sedan även beskriva de första kommunala kulturskolornas[1] ideologi runt år 1990. Detta gör jag genom att tolka de idéer, traditioner och ambitioner som kan ses i offentliga dokument, vetenskapliga texter och andra dokument som beskriver pedagogiska idéer som fanns och påverkade beslutsfattandet. Jag gör detta i en hermeneutisk tradition genom en idé- och ideologianalys hämtad från samhällsvetenskapen. Metodiskt arbetar jag med begreppet dimensioner. Dessa utgår från de begrepp som karakteriserar bildning. På så sätt använder jag bildningen som ett raster för att tydligare se musikskolornas och kulturskolornas respektive ideologi. Mina forskningsfrågor är: Kan de första kommunala musikskolornas ideologi beskrivas i relation till bildningsbegreppet? Kan de första kommunala kulturskolornas ideologi beskrivas i relation till bildningsbegreppet? Bildningsbegreppet jag använder är hämtat från Gustavssons och Varkøys beskrivningar av vad som kännetecknar bildning:   Lärandet är en fri process  Lärandet skapar sammanhang  Lärandet skapar jämlikhet eller ojämlikhet  Lärandet är icke-instrumentellt Organisationen av undervisningen på musikskolorna var starkt präglad av läroverken. Den innebar att musikskolorna var organiserade i terminer, en lektion i veckan och med starkt fokus på individen. Den enskilde elevens kunskaper i hanterandet av sitt instrument kom i första rummet, före samspel, eget skapande och även sång/körsång. Den ideologi som präglade musikskolorna hade samtidigt ett starkt folkbildande inslag. Alla barn skulle i demokratisk anda få möjlighet att både lära sig spela ett instrument och ta del av den goda kulturen. Med det senare avsågs främst den klassiska musiken. Svaret på min första forskningsfråga är att de första musikskolornas ideologi i hög grad var påverkad av bildningsbegreppet men att den samtidigt var starkt påverkad av traditionen från läroverk och folkskola. De kommunala kulturskolorna övertog senare mycket av musikskolornas ideologi. Samtidigt var ideologin i den tidens anda präglat av ett större intresse för elevernas eget skapande, för samverkan och att alla elever också skulle framträda. Flera kulturskolor sökte också få en ökad betydelse genom ett närmande till den obligatoriska skolan. Deras ideologi präglades också i hög grad av instrumentella mål som transfereffekter vid inlärning av andra skolämnen, lokaliseringsfaktorer m.fl. Svaret på min andra forskningsfråga är att de första kommunala kulturskolorna ideologiskt i viss mån var en del av bildningsrörelsen. Samtidigt önskade de bli en del av det obligatoriska skolväsendet och motiverade sin existens med instrumentella mål, varför de kan sägas alltmer ta avstånd från att bygga på en ideologi präglad av bildning. Med tanke på musik- och kulturskolorna storlek, över 200 000 deltagare, är det förvånande att all utveckling av dem skett genom lokala initiativ och att samordning och utveckling på nationell nivå i stort sett varit helt frånvarande under de epoker jag berör i denna uppsats. De kommunala musikskolorna, senare kulturskolorna, dominerades av ett görande, av enskilda lärares egna modeller för undervisning, i högre grad än formulerande av en genomtänkt ideologi eller för den delen metodik. [1] De kommunala kulturskolorna benämns oftast som ”kulturskolor”. I den statliga politik som beslutats under uppsatsens tillkomst benämns de som ”kommunala kulturskolor”. Jag använder därför det begreppet men för att göra texten lättare att läsa använder jag ibland de enklare formerna ”musikskola” och ”kulturskola”.  De står för samma sak.