I detta arbete har jag skrivit musik utifrån referenslåtar med syftet att undersöka hur referenslåtarna påverkar min kreativa arbetsprocess samt det klingande resultatet. Jag har gjort detta inom en stil som jag kallar för cinematisk musik och jag har använt filmmusik som referenser. Min metod har gått ut på att först lyssna in mig på referenslåtarna samt analysera dem, för att sedan plocka ut olika element som jag använt som byggklossar för att skriva nytt och eget material. Arbetet resulterade i fyra låtar, samtliga med en demoproduktion.  Av denna undersökning så har jag kommit fram till att referenslåtar kommer med både för- och nackdelar. Den främsta fördelen har för mig varit att jag har kommit in i skapandeprocessen med många idéer och mycket motivation. Det gjorde det enkelt att komma igång med processen av min egna låtar samt att jag har kunnat undvika den överväldigande känslan av att öppna ett tomt projekt. Nackdelarna visade sig senare i processen då jag ofta har jämfört mina egna låtar med referenslåtarna vilket har lett till en del negativa tankegångar. Dessutom har mina egna låtar många likheter med referenslåtarna och jag upplever själv att jag inte alltid lyckat nå fram med mitt egna musikaliska uttryck. Bortsett från detta så har arbetet varit både roligt och lärorikt.

»Schreiben Sie Musik wie Wagner, nur lauter«, soll Samuel Goldwyn, Gründer der Filmproduktionsfirma Metro-Goldwyn-Mayer, einst von einem Filmkomponisten gefordert haben. Die Musik der klassisch-romantischen Epoche diente Filmkomponist_innen seit der frühen Stummfilmära als Fundgrube für ihre Scores, und die Beherrschung verschiedenster Stilistiken gehörte zu ihrem selbstverständlichen Handwerkszeug. Auch der deutsche Filmkomponist Rolf Wilhelm (1927–2013) knüpft in seiner Musik zu den beiden Loriot-Spielfilmen Ödipussi (1988) und Pappa ante portas (1991) an diese Tradition an. Wilhelm reichert seine Filmmusiken mit unzähligen motivischen Zitaten an, vornehmlich aus den Werken Richard Wagners, und setzt vielfältige Stilkopien ein. In diesem Artikel werden Wilhelms Vertonungsstrategien anhand ausgewählter Beispiele vorgestellt und deren charakteristische Wirkung beschrieben. / »Write music like Wagner, only louder,« Samuel Goldwyn, the founder of the film production company Metro-Goldwyn-Mayer, once demanded of a film composer. Film composers have used the music of the classical-romantic era as a quarry for their scores since the early days of silent film. The ability to compose in various styles was one of their basic skills. The German film composer Rolf Wilhelm (1927–2013) also draws on this tradition in his music for the two motion pictures by Loriot, Ödipussi (1988) and Pappa ante portas (1991). Wilhelm enriches his soundtracks with countless motivic quotations, primarily from Richard Wagner’s works, and uses a variety of stylistic copies. This essay presents selected examples of Wilhelm’s compositional strategies and describes their characteristic effects.