The central question of this essay asks which role history teachers say they give the future in the history subject of upper secondary school. The future is discussed as an important component in understanding the concept of historical consciousness, as well as through which methods one can practically work with this dimension of time. Four interviews with history teachers have taken place and answers concerning different aspects of their view of the future’s place in their subject have been analysed. The results show that the teachers have a clear view about the importance to convey a future that their students will be able to take an active role in shaping. The future perspective is however rarely prioritized, with a key reason given being time restraints. Furthermore, a less cohesive view between the teachers appears about the content and methods in using the future while teaching about history. The future is generally not seen as a didactical tool where handlingsberedskap (preparedness) provides ways to use historical knowledge to orient oneself in time.

Vi har i detta arbete undersökt vilka syner på framtiden svenska elever har på integrationen av romer i det svenska samhället. Vi har också undersökt om det finns några skillnader mellan pojkar och flickor. Rent teoretiskt har vi huvudsakligen utgått från Reinhart Kosellecks två begrepp erfarenhetsrum och förväntningshorisont, Jörn Rüsens fyra berättelsetypologier, samt David J. Staleys olika tidssyner. Som metod har vi genomfört en dokumentstudie och innehållsanalys av 63 elevsvar på en fråga från det nationella provet i historia från 2014 som berör begreppen kontinuitet och förändring. I innehållsanalysen kodades elev svarar och analyserades utifrån ett antal narrativa teman som korresponderar med Rüsens berättelsetypologier. Våra resultat visade att de flesta elever hamnade på de traditionella och exemplariska kompetensnivåerna, medan en väldigt liten andel hamnade på den högsta genetiska kompetensnivån. Den lägsta kompetensnivån präglades av en tydlig uppdelning i “vi och dem”, vilket skulle kunna tyda på framtida problem vad gäller jämlikhet och demokratiska värderingar. Vad gäller flickor och pojkar så hamnade fler flickor på den genetiska kompetensnivån, samtidigt som de flesta flickor och pojkar hamnade på någon av de lägre kompetensnivåerna. Våra slutsatser är att många svenska elever har svårt att använda begreppen kontinuitet och förändring för att argumentera för hur integration kan se ut i framtiden.