This thesis traces the career of the prolific eighteenth-century author Eliza Haywood through narratological analysis of some of her key works. It contributes to the new wave of Haywood criticism that is moving away from the thematic, gender based focus that has dominated discussion of her oeuvre since her critical rediscovery in the 1980s. My narratological method demonstrates how understanding at a formal and thematic level is enhanced by the employment of theoretical narrative paradigms. Narratology is interested in the relationship between the events of a narrative (story) and how these events are presented (text). I utilize the narratological terminology of Gérard Genette because it is narrative discourse, rather than the mere events of a story, that provides the basis for a meaningful discussion concerning matters of presentation. Making the topic of narrative discourse central to the study requires analysis of voice, point of view, speech, and temporality, as it covers the ways in which the story is told. Throughout her career, Haywood manipulates these narrative features so as to create inventive texts that adapt to the changing trends of the literary marketplace. Key topics of discussion include Haywood s continuous but developing use both of the embedded narrative and anachronies; the differing levels of intrusion created by her narrators employment of metanarrative commentary; and her progressive use of metalepsis: from her inclusion of simple scene changes in her earlier work, to her emphatic use of explicit diegetic interruptions in her later work that mirror those utilised by Henry Fielding. The thesis follows a chronological structure and is historically and bibliographically informed. This approach enables the thesis to provide extended comparison of Haywood s narrative choices with those of her main forebears and contemporaries, especially Aphra Behn, Delarivier Manley, Samuel Richardson, Tobias Smollett, and Henry Fielding.

<p>The health care formulation of the principle of autonomy can be expressed as follows; ‘you shall not treat a patient without the informed consent of the patient, or his or her lawfulsurrogate, except in narrowly defined emergencies’. The principle of beneficence refers to a moral obligation to act for the benefit of others. In heath care, the good or benefit in question is the restoration of the health of the patient. In fulfilling this obligation of beneficence, the physician sometimes intentionally overrides the patient’s preferences or actions for the purpose of benefiting the patient. This is called paternalism. It therefore amounts to a violation of the principle of autonomy and hence there arises a tension or conflict between autonomy and beneficence.</p><p>The principle of autonomy claims to be pre-eminent to the principle of beneficence and vice versa. Both have their arguments as well as their limitations. However, there is the need for at least weak paternalism for the mentally ill patients because of their diminished autonomy. But in the case of the temporarily mentally ill patient whose autonomy is both restored and diminished following the periodic and intermittent occurrence of his or her mental illness, there is a need to go deeper to find justification for paternalistic intervention.</p><p>Both act and rule utilitarianism will find justification for paternalism in this case because the consequence of the action will be greater good for both the patient and the society. Kantianism will give it support from the point of view that the intention is to restore the autonomy of the patient by not using him or her as a means but as and end in himself or herself. Beauchamp and Childress will equally throw their weight behind the justification since prima facie obligations could be overridden in a conflict situation and since restricting a short term autonomy to protect and advance long term autonomy will appeal to common morality.</p>

The health care formulation of the principle of autonomy can be expressed as follows; ‘you shall not treat a patient without the informed consent of the patient, or his or her lawfulsurrogate, except in narrowly defined emergencies’. The principle of beneficence refers to a moral obligation to act for the benefit of others. In heath care, the good or benefit in question is the restoration of the health of the patient. In fulfilling this obligation of beneficence, the physician sometimes intentionally overrides the patient’s preferences or actions for the purpose of benefiting the patient. This is called paternalism. It therefore amounts to a violation of the principle of autonomy and hence there arises a tension or conflict between autonomy and beneficence. The principle of autonomy claims to be pre-eminent to the principle of beneficence and vice versa. Both have their arguments as well as their limitations. However, there is the need for at least weak paternalism for the mentally ill patients because of their diminished autonomy. But in the case of the temporarily mentally ill patient whose autonomy is both restored and diminished following the periodic and intermittent occurrence of his or her mental illness, there is a need to go deeper to find justification for paternalistic intervention. Both act and rule utilitarianism will find justification for paternalism in this case because the consequence of the action will be greater good for both the patient and the society. Kantianism will give it support from the point of view that the intention is to restore the autonomy of the patient by not using him or her as a means but as and end in himself or herself. Beauchamp and Childress will equally throw their weight behind the justification since prima facie obligations could be overridden in a conflict situation and since restricting a short term autonomy to protect and advance long term autonomy will appeal to common morality.

No description available.

The topic of my thesis is the analysis of two selected reasons for notice of termination given by an employer to an employee as stated by the Labour Code. The first reason (according to Sec. 52 (g) of the Labour Code) consists in violation of employee's duties and obligation ensuing from the legal regulation applying on the work performed by the employee. The second reason (according to Sec. 52 (h) of the Labour Code), which was implemented into the Labour Code with its effectiveness as of 1 January 2012, introduces a so-called "other duty of an employee" consisting in violation of the regime of an employee who is temporarily unfit to perform work for the employer due to his/her sickness or injury as set by the Act on Sickness Insurance. The analysis will be based primarily on the case law of the Supreme Court of the Czech Republic which, in the long term, tends to shape the legal regulation of the analyzed issue. Although not being a formal source of law, the case law of the Supreme Court is of a great importance in the area of termination of employment relationships in the Czech labour law in practice.

Omvänd skattskyldighet för byggsektorn tillämpas i Sverige sedan den 1:e juli 2007. Tilllämpningen omfattar endast tillhandahållande av tjänster som ur ett allmänt perspektiv bedöms vara byggtjänster. Varuleveranser är uteslutna från tillämpningen. Omvänd skattskyldighet innebär att, istället för att tillhandahållaren av en byggtjänst fakturerar förvärvaren med moms för att sedan redovisa denna till staten, är det numera förvärvaren av byggtjänster som är skattskyldig för moms. Syftet med omvänd skattskyldighet för byggsektorn är att omöjliggöra momsfusk i entreprenadkedjor där oärliga företag, som bland annat ägnar sig åt att ställa ut falska fakturor som underlag för avdragsrätt för ingående moms, är inblandade. Påföljden vid undlåtenhet att tillämpa omvänd skattskyldighet är skattetillägg. Utformningen av lagens rekvisit är synnerligen vag. För att omvänd skattskyldighet ska aktualiseras, ska förvärvaren av en byggtjänst vara en sådan förvärvare som själv i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhandahåller byggtjänster eller vara en förvärvare som tillhandahåller förstnämnda förvärvare sådana tjänster. Denna formulering har, i kombination med avsaknaden av praxis på området, resulterat i en avsevärd svårighet att i gränsfallen avgöra om omvänd skattskyldighet ska tillämpas eller inte. Gränsdragningar som är aktuella är bland annat mellan leverans av vara och tillhandahållande av tjänst, mellan byggtjänster och andra tjänster samt mellan att endast tillfälligt tillhandahålla byggtjänster och att mer än tillfälligt göra detta. Därtill kommer bedömningen av hur länge en förvärvare ska anses omfattas av reglerna om denne helt bytt verksamhetsinriktning och inte längre är i byggbranschen. Fråga uppstår också om huruvida det, förvärvare och tillhandahållare emellan, föreligger en upplysnings- respektive undersökningsplikt rörande förvärvarens status. Skatteverket har stor betydelse för utformningen av riktlinjer och för lagens tillämpning, en uppgift som lämpligtvis borde anförtros åt domstolsväsendet. Uppsatsen behandlar gränsdragningsproblem som uppstår till följd av rekvisitens utformning. Dessa leder i sin tur till exempelvis ökad administration och felaktigt debiterad moms. Ur rättsäkerhetsaspekt kan påpekas att den enskilde i gränsfallen har mycket liten möjlighet att förutse beskattningskonsekvensen av en transaktion och tenderar därför att tillämpa omvänd skattskyldighet för säkerhets skull, snarare än för att bedömning gjorts att transaktionen faller inom ramen för tillämpningen av omvänd skattskyldighet. Den rättsosäkerhet som gränsdragningsproblemen för med sig, framstår därför som den mest anmärkningsvärda konsekvensen av rekvisitens utformning. Syftet med uppsatsen är att utreda rättsläget, analysera gränsdragningsproblematiken och att lämna förslag på riktlinjer för vad som kan tänkas vara mer än tillfälliga tillhandahållanden av byggtjänster, för att lättare kunna avgöra om omvänd skattskyldighet ska tillämpas eller inte. Möjliga bedömningsgrunder för att fastställa vad som menas med att inte endast tillfälligt tillhandahålla byggtjänster, anser vi vara regelbundenhet, tjänstens omfattning och tjänstens värde i förhållande till övrig omsättning. Bedömningsgrunderna har sin förankring i Tysklands utformning av reglerna om omvänd skattskyldighet för byggsektorn och i ett av de få uttryck Skatteverket har lämnat för vad som skulle kunna tänkas tjäna som vägledning för vad som ska betraktas som inte endast tillfälligt. / Reverse charge is, since 1 July 2007, applicable in the construction sector. The application comprises the supply of construction services and thus, all delivery of goods is excluded. Only services which, from a general point of view, appear to be construction services fall within the scope of application of reverse charge. Reverse charge mean that the taxable person to whom the supply of services is made is the person liable for Value Added Tax (VAT) instead of the supplier. The purpose of reverse charge is to preclude tax evasion in contractor chains where dishonest contractors supply others with false invoices to serve as a basis for deduction of input VAT. The penalty for not applying reverse charge when obligated is tax fine. The wording of the requisite of the law is remarkably vague. In order for reverse charge to be applicable, the taxable person to whom the construction services are supplied must himself, more than temporarily, supply such services or be a taxable person who supplies such services to such taxable person. The unclear wording, in combination with the lack of case law on the subject, has led to considerable difficulty to determine whether to apply reverse charge or not in borderline cases. Establishing boundaries is necessary when determining whether a transaction constitutes sale of goods or supply of services, construction services or other services as well as when determining what constitutes temporarily respectively more than temporarily supplies of construction services. If a taxable person who supplies construction services changes his business and thus ceases to supply such services, an additional assessment on how long after the change of business the taxable person should be considered to supply construction services must be made. The uncertain conditions also raise the question whether there is a mutual obligation between parties to inform each other of their status when supplying and purchasing constructing services. Swedish Tax Authorities have become the leading maker of guidelines for the application of reverse charge in the construction sector. This is a task best left to the courts. This paper considers problems which emerge because of the wording of the requisites. In turn, these problems lead to an increased level of administration as well as to wrongly collected VAT. It should be noticed, that from the aspect of legal certainty, the individual has very little ability to foresee the taxation consequences of a transaction. Therefore the individual may tend to apply reverse charge to be on the safe side, rather than because it has been established that the transaction fall within the scope of application of reverse charge. This legal uncertainty is the most notable consequence of the wording of the requisites. The aim of this paper is to examine the actual meaning of the law, analyse the problems resulting from the insufficient wording of the requisites, as well as presenting possible guidelines on what should be considered as more than temporarily supplies of construction services. The guidelines aim to facilitate the conclusion on whether or not reverse charge is applicable. Possible grounds of assessment for determining when a taxable person should be considered to more than temporarily supply construction services are regularity, the extent of the construction service, as well as the value of the construction service in comparison to the overall turnover. The grounds of assessment are influenced by the application of reverse charge in German law and by one of the few guiding principles presented by the Swedish Tax Authorities concerning the meaning of the expression more than temporarily.

<p>Omvänd skattskyldighet för byggsektorn tillämpas i Sverige sedan den 1:e juli 2007. Tilllämpningen omfattar endast tillhandahållande av tjänster som ur ett allmänt perspektiv bedöms vara byggtjänster. Varuleveranser är uteslutna från tillämpningen. Omvänd skattskyldighet innebär att, istället för att tillhandahållaren av en byggtjänst fakturerar förvärvaren med moms för att sedan redovisa denna till staten, är det numera förvärvaren av byggtjänster som är skattskyldig för moms. Syftet med omvänd skattskyldighet för byggsektorn är att omöjliggöra momsfusk i entreprenadkedjor där oärliga företag, som bland annat ägnar sig åt att ställa ut falska fakturor som underlag för avdragsrätt för ingående moms, är inblandade. Påföljden vid undlåtenhet att tillämpa omvänd skattskyldighet är skattetillägg.</p><p>Utformningen av lagens rekvisit är synnerligen vag. För att omvänd skattskyldighet ska aktualiseras, ska förvärvaren av en byggtjänst vara en sådan förvärvare som själv i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhandahåller byggtjänster eller vara en förvärvare som tillhandahåller förstnämnda förvärvare sådana tjänster. Denna formulering har, i kombination med avsaknaden av praxis på området, resulterat i en avsevärd svårighet att i gränsfallen avgöra om omvänd skattskyldighet ska tillämpas eller inte. Gränsdragningar som är aktuella är bland annat mellan leverans av vara och tillhandahållande av tjänst, mellan byggtjänster och andra tjänster samt mellan att endast tillfälligt tillhandahålla byggtjänster och att mer än tillfälligt göra detta. Därtill kommer bedömningen av hur länge en förvärvare ska anses omfattas av reglerna om denne helt bytt verksamhetsinriktning och inte längre är i byggbranschen. Fråga uppstår också om huruvida det, förvärvare och tillhandahållare emellan, föreligger en upplysnings- respektive undersökningsplikt rörande förvärvarens status. Skatteverket har stor betydelse för utformningen av riktlinjer och för lagens tillämpning, en uppgift som lämpligtvis borde anförtros åt domstolsväsendet.</p><p>Uppsatsen behandlar gränsdragningsproblem som uppstår till följd av rekvisitens utformning. Dessa leder i sin tur till exempelvis ökad administration och felaktigt debiterad moms. Ur rättsäkerhetsaspekt kan påpekas att den enskilde i gränsfallen har mycket liten möjlighet att förutse beskattningskonsekvensen av en transaktion och tenderar därför att tillämpa omvänd skattskyldighet för säkerhets skull, snarare än för att bedömning gjorts att transaktionen faller inom ramen för tillämpningen av omvänd skattskyldighet. Den rättsosäkerhet som gränsdragningsproblemen för med sig, framstår därför som den mest anmärkningsvärda konsekvensen av rekvisitens utformning.</p><p>Syftet med uppsatsen är att utreda rättsläget, analysera gränsdragningsproblematiken och att lämna förslag på riktlinjer för vad som kan tänkas vara mer än tillfälliga tillhandahållanden av byggtjänster, för att lättare kunna avgöra om omvänd skattskyldighet ska tillämpas eller inte. Möjliga bedömningsgrunder för att fastställa vad som menas med att inte endast tillfälligt tillhandahålla byggtjänster, anser vi vara regelbundenhet, tjänstens omfattning och tjänstens värde i förhållande till övrig omsättning. Bedömningsgrunderna har sin förankring i Tysklands utformning av reglerna om omvänd skattskyldighet för byggsektorn och i ett av de få uttryck Skatteverket har lämnat för vad som skulle kunna tänkas tjäna som vägledning för vad som ska betraktas som inte endast tillfälligt.</p> / <p>Reverse charge is, since 1 July 2007, applicable in the construction sector. The application comprises the supply of construction services and thus, all delivery of goods is excluded. Only services which, from a general point of view, appear to be construction services fall within the scope of application of reverse charge. Reverse charge mean that the taxable person to whom the supply of services is made is the person liable for Value Added Tax (VAT) instead of the supplier. The purpose of reverse charge is to preclude tax evasion in contractor chains where dishonest contractors supply others with false invoices to serve as a basis for deduction of input VAT. The penalty for not applying reverse charge when obligated is tax fine.</p><p>The wording of the requisite of the law is remarkably vague. In order for reverse charge to be applicable, the taxable person to whom the construction services are supplied must himself, more than temporarily, supply such services or be a taxable person who supplies such services to such taxable person. The unclear wording, in combination with the lack of case law on the subject, has led to considerable difficulty to determine whether to apply reverse charge or not in borderline cases. Establishing boundaries is necessary when determining whether a transaction constitutes sale of goods or supply of services, construction services or other services as well as when determining what constitutes temporarily respectively more than temporarily supplies of construction services. If a taxable person who supplies construction services changes his business and thus ceases to supply such services, an additional assessment on how long after the change of business the taxable person should be considered to supply construction services must be made. The uncertain conditions also raise the question whether there is a mutual obligation between parties to inform each other of their status when supplying and purchasing constructing services. Swedish Tax Authorities have become the leading maker of guidelines for the application of reverse charge in the construction sector. This is a task best left to the courts.</p><p>This paper considers problems which emerge because of the wording of the requisites. In turn, these problems lead to an increased level of administration as well as to wrongly collected VAT. It should be noticed, that from the aspect of legal certainty, the individual has very little ability to foresee the taxation consequences of a transaction. Therefore the individual may tend to apply reverse charge to be on the safe side, rather than because it has been established that the transaction fall within the scope of application of reverse charge. This legal uncertainty is the most notable consequence of the wording of the requisites.</p><p>The aim of this paper is to examine the actual meaning of the law, analyse the problems resulting from the insufficient wording of the requisites, as well as presenting possible guidelines on what should be considered as more than temporarily supplies of construction services. The guidelines aim to facilitate the conclusion on whether or not reverse charge is applicable. Possible grounds of assessment for determining when a taxable person should be considered to more than temporarily supply construction services are regularity, the extent of the construction service, as well as the value of the construction service in comparison to the overall turnover. The grounds of assessment are influenced by the application of reverse charge in German law and by one of the few guiding principles presented by the Swedish Tax Authorities concerning the meaning of the expression more than temporarily.</p>