När någon blir sjuk händer något i kroppen som vi till en början inte kan se. Något främmande börjar växa och det sjuka vill sakta men säkert ta över det friska. I de fall vi inte kan stoppa det sjuka, växer det och tar över tills inget av det friska längre orkar leva kvar. Det här projektet handlar om ett sätt att illustrera ett förlopp av den mänskliga skörheten och hur det kan gå till med en inredningsarkitekt och möbeldesigners verktyg. Möbeln har blivit en metafor för kroppen och det sjuka och det friska symboliseras av två olika material, trä och metall. Bit för bit sker en visuell förändring där det ena materialet stilla ersätter det andra. I projektet har jag som inredningsarkitekt och möbeldesigner undersökt materialmöten, förlopp och hur en serie möbler kan berätta en historia. Jag har använt mig av en metod som jag har utvecklat under arbetets gång, där jag utan att fokusera på resultatet, gång på gång låtit ett material ta över ett annat och utgått ifrån ett objekt för att sedan göra små förskjutningar och förändringar för varje ny möbel jag bygger. Med den här metoden har resultatet inte varit det viktiga utan processen i sig. Att arbeta iterativt genom att gång på gång låta ett material ta över ett annat i en experimentell process har gjort att jag kunnat släppa fokus på resultatet och istället kunnat arbeta fritt i en kreativ process. / When someone gets sick, something happens in the body that we can't see at first. Something foreign starts to grow and the sick wants to slowly but surely take over the healthy. In cases where we cannot stop the sick, it grows and takes over until none of the healthy can survive. This project is about a way to illustrate a course of human frailty and how it can be done with the tools of an interior designer and furniture designer. The furniture has become a metaphor for the body and the sick and the healthy are symbolized by two different materials, wood and metal. Piece by piece, a visual change takes place where one material quietly replaces the other. In the project, as an interior architect and furniture designer, I have investigated material meetings, processes and how a series of furniture can tell a story. I have used a method that I have developed during the work, where without focusing on the result, time and time again I let one material take over another and started from an object and then make small shifts and changes for each new piece of furniture I'm building. With this method, the result has not been the important thing, but the process itself. Working iteratively by repeatedly letting one material take over another in an experimental process has allowed me to let go of the focus on the result and instead work freely in a creative process.