This study analyses the effects of an intervention using "FonoMix Munmetoden" for phonemic and multisensory training. Its focus was studying the effects on phonological awareness, letter/sound connection, and decoding. Eight children with limited phonological awareness, in first grade, were selected on the basis of screening test results and were divided into two groups. The intervention group received phonemic and multisensory training; five days a week, 30 minutes each time, for six weeks. The control group only received their usual classroom-based training. Both groups were tested before and after the intervention to determine the results. The results show that the intervention group increased their phonological awareness, especially their phonemic awareness, compared to the control group. Both groups increased their letter/sound connection. Neither group increased their non-word reading, but the intervention group performed better at reading words than the control group did. The conclusion is that phonemic and multisensory training with "FonoMix Munmetoden" increases phonological awareness and decoding ability.

<p>Intresset för barn med Downs syndrom har funnits hos mig sedan förskollärarutbildningen för 25 år sedan, då jag under en praktikperiod mötte en flicka med detta syndrom. Hon var vid 13 års ålder utan verbalt tal. När jag många år senare hörde talas om Karlstadmodellen, som är en modell för språkträning av barn, ungdomar och vuxna med språkstörning kom jag att tänka på denna flicka och vilka möjligheter hon kunde ha haft. Under specialpedagogutbildningen har intresset kommit att röra samhällets stöd, arbetet med alternativ och kompletterande kommunikation och inkludering av dessa barn. I denna undersökning har intervjuer gjorts med 15 personer i nära kontakt med fyra barn med Downs Syndrom: föräldrar, resurspersoner/assistenter, förskollärare, lärare och fritidspedagoger. Resultatet visar att samhället har en viktig funktion i stödet av både föräldrar och pedagogisk personal, och att arbetet med alternativ kommunikation, i dessa fall teckenkommunikation, har betytt mycket för barnens språkliga utveckling. Inkludering i den vanliga förskolan utvecklar barnens sociala förmåga visar sig också i resultatet. Inkludering i den vanliga grundskolan är för tre av barnens familjer fortfarande en hypotetisk diskussion, medan familjen till det barn som börjat i den vanliga grundskolan enbart har positiva erfarenheter. I denna undersökning vill jag peka på en del av de möjligheter som finns för barnen med Downs syndrom tack vare samhällets stöd, teckenkommunikation (TAKK) och inkludering.</p>

Intresset för barn med Downs syndrom har funnits hos mig sedan förskollärarutbildningen för 25 år sedan, då jag under en praktikperiod mötte en flicka med detta syndrom. Hon var vid 13 års ålder utan verbalt tal. När jag många år senare hörde talas om Karlstadmodellen, som är en modell för språkträning av barn, ungdomar och vuxna med språkstörning kom jag att tänka på denna flicka och vilka möjligheter hon kunde ha haft. Under specialpedagogutbildningen har intresset kommit att röra samhällets stöd, arbetet med alternativ och kompletterande kommunikation och inkludering av dessa barn. I denna undersökning har intervjuer gjorts med 15 personer i nära kontakt med fyra barn med Downs Syndrom: föräldrar, resurspersoner/assistenter, förskollärare, lärare och fritidspedagoger. Resultatet visar att samhället har en viktig funktion i stödet av både föräldrar och pedagogisk personal, och att arbetet med alternativ kommunikation, i dessa fall teckenkommunikation, har betytt mycket för barnens språkliga utveckling. Inkludering i den vanliga förskolan utvecklar barnens sociala förmåga visar sig också i resultatet. Inkludering i den vanliga grundskolan är för tre av barnens familjer fortfarande en hypotetisk diskussion, medan familjen till det barn som börjat i den vanliga grundskolan enbart har positiva erfarenheter. I denna undersökning vill jag peka på en del av de möjligheter som finns för barnen med Downs syndrom tack vare samhällets stöd, teckenkommunikation (TAKK) och inkludering.

Book reading with children has long been advocated as an important activity for parents. An aspect of this that has not been studied to the same extent, is the importance of the way in which reading is done. Educating parents in this matter in the home environment allows an intervention to begin as early as possible and can also increase children's development of communication and interaction. The purpose of this study is to investigate whether video modeling of communicative strategies in interactive shared book reading in the home environment is a working intervention method for changing parents' ways of reading a book with their young children. This is done by way of investigating whether the use of a video has any effects on the communicative strategies of the parents and on the communicative activity and ability of the young child, in an intervention study with Single Subject Research Design. An instructional video was designed for the purpose of the study containing various communicative strategies for reading with young children. Then, two parent’s ways of reading books with their young children before, during and after intervention with the instructional video was studied. The result of the study indicates that the parents utilized the communicative strategies learned through the instructional video and that their use of these strategies increased over time. Furthermore, the result also indicates that the children's communicative activity and ability have increased over time. In order to draw general conclusions about interactive home-based reading through video modeling, more studies with a larger number of participants are necessary. / Bokläsning har länge förespråkats som en viktig aktivitet för föräldrar att göra tillsammans med sina barn. Något som inte uppmärksammats i lika stor utsträckning är betydelsen av vilket sätt bokläsningen sker på. Att utbilda föräldrar inom detta område i hemmiljö, möjliggör att intervention kan påbörjas så tidigt som möjligt och kan även generera vinster i barns utveckling av kommunikation och samspel. Syftet med föreliggande studie är att undersöka om videomodellering av kommunikativa strategier vid interaktiv gemensam bokläsning i hemmiljö är en fungerande interventionsmetod för att förändra föräldrars sätt att läsa bok med sina små barn. Detta undersöks genom att dokumentera effekten av användningen av en film på de kommunikativa strategierna hos föräldrarna samt på den kommunikativa aktiviteten och förmågan hos det lilla barnet i en interventionsstudie med Single Subject Research Design. En instruktionsfilm utformades för studiens syfte innehållande olika kommunikativa strategier vid bokläsning med små barn. Därefter studerades två föräldrars sätt att läsa bok med sina små barn före, under och efter intervention med instruktionsfilm. Studiens resultat indikerar att föräldrarna tillägnat sig de kommunikativa strategier som lärdes ut via instruktionsfilmen samt att deras användning av dessa ökat över tid. Vidare indikerar resultatet även att barnens kommunikativa aktivitet och förmåga vid bokläsning har ökat över tid. För att kunna dra generella slutsatser om interaktiv gemensam bokläsning i hemmiljö genom videomodellering behövs dock fler studier med ett större deltagarantal.

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar bland barn och unga, medan väntetiderna på många enheter blir längre och längre. Psykisk ohälsa kan påverka barn och ungas välbefinnande samt hela barnets familj. Grundläggande omvårdnadsbehov kan bli lidande. Det satsas stora pengar inom området, men förändringarna har hittills uteblivit. Kan tidig intervention påverka barns psykiska ohälsa och därmed ge evidens för allvaret med de långa vårdköerna? Syfte: Att undersöka faktorer och dess påverkan på barn och unga samt deras föräldrar i samband med långa väntetider inom barn och ungdomspsykiatrin. Metod: Studien genomfördes genom en litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar med båda kvalitativ och kvantitativ metod. Sökningarna genomfördes i databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO. Resultat: Resultat visar flera fördelar med tidig intervention i behandlingsresultatet av psykisk ohälsa hos barn och unga såsom minskad ångest/oro och depressiva symtom. Dessa fördelar har även visat sig hålla sig kvar under en längre tid efter avslutad behandling. Resultatet visar även på att väntetiderna har en betydande påverkan på föräldrarna till barn och unga med psykisk ohälsa. I resultatet framkommer det att korta behandlingstider med tidig intervention ger ett förbättrat mående.  Slutsats: Psykisk ohälsa innebär en utmaning för barn och unga. Det finns stora brister inom barn och ungdomspsykiatrin. Barn och ungas psykiska hälsa måste börja tas på allvar. Barn och unga är landets framtid och bygger en grund för en vidare fungerande samhällsstruktur. Barn och ungdomspsykiatrin är en viktig enhet för främjandet, utvecklandet och bibehållandet av barn och ungas psykiska hälsa. / Background: Mental illness increases among young people, while waiting times for treatments are getting longer. Mental illness can affect the well-being of young people and their family. Basic nursing needs can be suffering. The government is investing money, but so far has no changes been seen. Can early intervention affect children’s mental health and provide evidence for the seriousness with the long care queues? Aim: To investigate factors and their effect on children and adolescents and their parents in connection with long waiting times in child and adolescent psychiatry. Method: A literature review based on 15 scientific articles with qualitative and quantitative methods. The searches were performed in the databases Cinahl, PubMed and PsycINFO. Result: The results shows benefits of early intervention in the treatment outcome of mental illness in children and adolescents such as reduced anxiety and depressive symptoms. These benefits have also been shown to persist for an extended period after completion of treatment. Waiting times has a significant impact on the parents of children with mental illness. Short treatment times with early intervention in mental illness in children and adolescents provides an improved feeling. Conclusion: Mental illness is a challenge for young people. There are shortcomings in treatment for mental illnesses. Mental health of children and adolescents must begin to be taken seriously. Young people is the future of the country and build a foundation for a further functioning society. Psychiatry is an important unit for development and maintenance of young people’s mental health.