Syftet med denna studie är att analysera användandet av inspelad musik i förskolan, dels ur ett röstergonomiskt perspektiv i relation till tonarter och tonomfång och dels ur ett musikdidaktiskt perspektiv.För att besvara syftet har vi valt att undersöka pedagogers respektive barns val av inspelad musik i förskolan i förhållande till ett sociokulturellt perspektiv. Till ovanstående två val har vi adderat ytterligare en ingång som vi valt att kalla för ”vårt val” här låg fokusen på de låtar som vi tänker är riktade till barn. Det övergripande fokus studien utgått från har varit att undersöka de tonarter och tonomfång låtarna innefattar, detta ställs sedan i relation till barnröstens anatomi och dess funktion. Utifrån barnröstens förutsättningar har låtmaterialet analyserats med utgångspunkt i hur låtarna lämpar sig i relation till barnens röster. Studien har utförts med hjälp av enkäter besvarade av förskollärare från tre förskolor i södra Sverige, varav en av förskolorna är en profilerad förskola med inriktning musik. Semistrukturerade intervjuer med barnen och fältanteckningar har tillsammans med enkäter och insamlat låtmaterialet legat till grund för studiens analyskapitel. Låtmaterialets användning har analyserats ur ett musikdidaktiskt perspektiv med fokus på musiken som mål eller musiken som medel.Resultatet vi kommit fram till är att barnens val av inspelad musik präglas starkt av den mediakultur som samhället besitter men präglas också starkt av vad barn i deras närhet gör. Pedagogernas val är gjorda utifrån barnens intresse men även utifrån traditioner och kulturer, då menar vi både populär kultur och de kulturella bakgrunder som kan finnas i arbetslaget. Med hjälp av forskning och överblick av våra låtanalyser och didaktiska analyser har vi fått fram att barns röster lämpar sig bäst att sjunga i ett tonomfång mellan c1-g1 alltså ett omfång på fem tonsteg. Sånger med ett litet omfång och enkel struktur underlättar för barnen då deras stämband och röster inte är fullt utvecklade.