Zugl.: Berlin, Freie Univ., Diss., 2009

Purpose: Clinically evaluate a modified applanating surface Goldmann tonometer prism designed to substantially negate errors due to patient variability in biomechanics. Methods: A modified Goldmann prism with a correcting applanation tonometry surface (CATS) was mathematically optimized to minimize the intraocular pressure (IOP) measurement error due to patient variability in corneal thickness, stiffness, curvature, and tear film adhesion force. A comparative clinical study of 109 eyes measured IOP with CATS and Goldmann prisms. The IOP measurement differences between the CATS and Goldmann prisms were correlated to corneal thickness, hysteresis, and curvature. Results: The CATS tonometer prism in correcting for Goldmann central corneal thickness (CCT) error demonstrated a reduction to <+/- 2 mmHg in 97% of a standard CCT population. This compares to only 54% with CCT error <+/- 2 mmHg using the Goldmann prism. Equal reductions of similar to 50% in errors due to corneal rigidity and curvature were also demonstrated. Conclusion: The results validate the CATS prism's improved accuracy and expected reduced sensitivity to Goldmann errors without IOP bias as predicted by mathematical modeling. The CATS replacement for the Goldmann prism does not change Goldmann measurement technique or interpretation.

<p><strong>Syfte: </strong>Syftet med studien var att ta reda på hur stor skillnad det gör för medelvärdet på det slutgiltiga intraokulära trycket (IOP) då det mäts en, två, tre eller sex gånger med en noncontact tonometer. Syftet var också att komma fram till vilket antal mätningar som borde vara det korrekta.</p><p><strong>Metod: </strong>Alla mätningar utfördes med hjälp av Topcons non-contact tonometer CT-80A. Mätningarna upprepades på båda ögonen till dess att sex korrekta värden hade mätts upp. Högerögat mättes alltid först. Alla försökspersoner i studien hade normala IOP-värden. IOP mättes på både höger och vänster öga på 60 försökspersoner i åldern 18-50 år.</p><p><strong>Resultat</strong>: Studien visar att medelvärdet för IOP sjunker ju fler mätningar som görs. Medelvärdena (± SD) för mätning 1, 1-2, 1-3 och 1-6 är 15,70 ± 2,81 mmHg, 15,37 ± 2,58 mmHg, 15,14 ± 2,41 mmHg respektive 14,78 ± 2,44 mmHg på högerögonen. Motsvarande värden är 14,43 ± 2,25 mmHg, 14,42 ± 2,15 mmHg, 14,38 ± 2,18 mmHg respektive 14,25 ± 2,21 mmHg på vänsterögonen. Skillnaden mellan medelvärdena är statistiskt signifikanta på högerögat men inte på vänsterögat. Det finns en minskning i IOP-värdet mellan första och andra mätningen på 4 mmHg eller mer, på sju högerögon och två vänsterögon. Vid jämförelse mellan ögonen är skillnaden statistiskt signifikant för den första mätningen och medelvärdet för mätning 1-2, men inte för medelvärdena för mätning 1-3 och 1-6. För att skillnaden mellan ögonen ska vara under 4 mmHg hos alla försökspersoner i studien krävs att minst tre mätningar inkluderas i medelvärdet.</p><p><p><strong>Slutsats: </strong>Eftersom det i vissa fall finns en stor sänkning i IOP mellan första och andra mätningen på högerögat, bör minst två mätningar göras i en screeningsituation. Uppmäts då ett IOP som är minst 3 mmHg lägre än gränsen för ett onormalt IOP så räcker det med dessa två. Är IOP närmare gränsen än så bör minst tre mätningar tas för att se om IOPvärdet förändras. Studien visar även att tre mätningar eliminerar de stora skillnader som uppmätts mellan ögonen hos försökspersonerna. Om första mätningen är mycket högre än övriga, eller om ett så korrekt värde som möjligt eftersträvas, så kan fyra mätningar tas och ett medelvärde beräknas på de tre sista.</p></p>

Syfte: Syftet med studien var att ta reda på hur stor skillnad det gör för medelvärdet på det slutgiltiga intraokulära trycket (IOP) då det mäts en, två, tre eller sex gånger med en noncontact tonometer. Syftet var också att komma fram till vilket antal mätningar som borde vara det korrekta. Metod: Alla mätningar utfördes med hjälp av Topcons non-contact tonometer CT-80A. Mätningarna upprepades på båda ögonen till dess att sex korrekta värden hade mätts upp. Högerögat mättes alltid först. Alla försökspersoner i studien hade normala IOP-värden. IOP mättes på både höger och vänster öga på 60 försökspersoner i åldern 18-50 år. Resultat: Studien visar att medelvärdet för IOP sjunker ju fler mätningar som görs. Medelvärdena (± SD) för mätning 1, 1-2, 1-3 och 1-6 är 15,70 ± 2,81 mmHg, 15,37 ± 2,58 mmHg, 15,14 ± 2,41 mmHg respektive 14,78 ± 2,44 mmHg på högerögonen. Motsvarande värden är 14,43 ± 2,25 mmHg, 14,42 ± 2,15 mmHg, 14,38 ± 2,18 mmHg respektive 14,25 ± 2,21 mmHg på vänsterögonen. Skillnaden mellan medelvärdena är statistiskt signifikanta på högerögat men inte på vänsterögat. Det finns en minskning i IOP-värdet mellan första och andra mätningen på 4 mmHg eller mer, på sju högerögon och två vänsterögon. Vid jämförelse mellan ögonen är skillnaden statistiskt signifikant för den första mätningen och medelvärdet för mätning 1-2, men inte för medelvärdena för mätning 1-3 och 1-6. För att skillnaden mellan ögonen ska vara under 4 mmHg hos alla försökspersoner i studien krävs att minst tre mätningar inkluderas i medelvärdet. Slutsats: Eftersom det i vissa fall finns en stor sänkning i IOP mellan första och andra mätningen på högerögat, bör minst två mätningar göras i en screeningsituation. Uppmäts då ett IOP som är minst 3 mmHg lägre än gränsen för ett onormalt IOP så räcker det med dessa två. Är IOP närmare gränsen än så bör minst tre mätningar tas för att se om IOPvärdet förändras. Studien visar även att tre mätningar eliminerar de stora skillnader som uppmätts mellan ögonen hos försökspersonerna. Om första mätningen är mycket högre än övriga, eller om ett så korrekt värde som möjligt eftersträvas, så kan fyra mätningar tas och ett medelvärde beräknas på de tre sista.

Introduktion: Det råder enighet om att det intraokulära trycket, IOP, varierar över dagen. Normalt är att ett högsta värde nås under natten eller tidig morgon medan ett lägsta värde oftast nås under kvällen. Det finns ett flertal faktorer, kortvariga som långvariga, som har potentialen att påverka både det verkliga och det uppmätta IOP. Mätinstrumenten, de olika typerna av tonometrar, kan också ge olika resultat. Syfte: Syftet med denna studie var att mäta förändringen i IOP över dagen hos yngre och friska individer. Metod: IOP mättes på 44 yngre friska personer, 39 kvinnor och 5 män, med en non-contact tonometer. Två mätningar gjordes samma dag, den första mellan 08:00 och 08:30 och den senare mellan 16:30 och 17:00. Åldersintervallet låg mellan 20 och 41 år med en medelålder på 24 år. Resultat: Studien visade en statistiskt signifikant (p &lt; 0,001) sänkning i IOP på båda ögonen vid den senare mätningen. De uppmätta medelvärdena, vid morgon respektive eftermiddag, var på höger öga 15,6 och 14,4 mmHg och på vänster öga 15,6 och 14,5 mmHg. Slutsats: Slutsatsen till den här undersökningen är att en statistiskt signifikant sänkning av IOP över dagen, uppmätt med lufttonometri, kan påvisas på båda ögonen.

The object of my thesis is the analysis and design of equipment for eye examination regarding the aesthetic, environmental and technical requirements. The aim of the design is to create eye examination equipment which manipulation will be comfortable in ergonomic way and the shape will be enriched by other functional elements.

Purpose: The purpose of this study was to compare corneal thickness measured both centrally and midperipherally, between two instruments using different measuring principles. The study also looked at correlation between corneal thickness and intraocular pressure (IOP). Methods: Central and midperipheral corneal thickness was measured on the right eyes of 31 subjects with two different instruments. Instruments were Scheimpflug-camera from Bon Sirius and an AS/OCT from Optos. Measurements were taken on central cornea (CCT) and midperipheral (nasal (NCT), temporal (TCT), superior (SCT) and inferior (ICT)) at a distance of 1.75 mm from the apex. Mean age of the subjects was 23.6 ± 4.5 years. (19-44 years). A CT-80A non-contact tonometer (NonCT) from Topcon was used to measure the intraocular pressure (IOP). Results: A mean-value for central corneal thickness was calculated to 542.4 µm and 540.4 µm for Bon Sirius and AS/OCT repectively. Remaining measured points had mean-values for corneal thickness of, NCT: 577.7 µm &amp; 558.5 µm. TCT: 555.0 µm &amp; 545.2 µm. SCT: 585.7 µm &amp; 554.5 µm. ICT: 563.0 µm &amp; 548.9 µm, respectively. Mean-difference for CCT was 2.4 µm and it showed a significant difference between the two instruments with a p-value of 0.007. Remaining measured points all showed a significant difference of p&lt;0.05. NCT: 19.2 µm. TCT: 9.8 µm. SCT: 31 µm. ICT: 14 µm. A correlation between IOP and CCT measured in both Sirius and AS/OCT was positive with r = 0.7 and p&lt;0.05. Conclusion: The results showed that Sirius gives higher values for corneal thickness then ASOCT in all five measurement points. The results show that these instruments can be used interchangeably when measuring central corneal thickness. However, caution should be used when measuring midperipheral corneal thickness as the there is a significant differences between these two instruments.

Purpose: The aim of the study was to quantify the isolated tear film adhesion error in a Goldmann applanation tonometer (GAT) prism and in a correcting applanation tonometry surface (CATS) prism. Methods: The separation force of a tonometer prism adhered by a tear film to a simulated cornea was measured to quantify an isolated tear film adhesion force. Acrylic hemispheres (7.8 mm radius) used as corneas were lathed over the apical 3.06 mm diameter to simulate full applanation contact with the prism surface for both GAT and CATS prisms. Tear film separation measurements were completed with both an artificial tear and fluorescein solutions as a fluid bridge. The applanation mire thicknesses were measured and correlated with the tear film separation measurements. Human cadaver eyes were used to validate simulated cornea tear film separation measurement differences between the GAT and CATS prisms. Results: The CATS prism tear film adhesion error (2.74 +/- 0.21 mmHg) was significantly less than the GAT prism (4.57 +/- 0.18 mmHg, p<0.001). Tear film adhesion error was independent of applanation mire thickness (R-2=0.09, p=0.04). Fluorescein produces more tear film error than artificial tears (+0.51 +/- 0.04 mmHg; p<0.001). Cadaver eye validation indicated the CATS prism's tear film adhesion error (1.40 +/- 0.51 mmHg) was significantly less than that of the GAT prism (3.30 +/- 0.38 mmHg; p=0.002). Conclusion: Measured GAT tear film adhesion error is more than previously predicted. A CATS prism significantly reduced tear film adhesion error by similar to 41%. Fluorescein solution increases the tear film adhesion compared to artificial tears, while mire thickness has a negligible effect.

No description available.

Objetivo: Avaliar a amplitude de pulso ocular (APO) em pacientes com hipertensão arterial sistêmica, comparando com o grupo controle, e eventuais influências da espessura central da córnea e do comprimento axial (COMPRaxial) do olho na APO. Método: Foram examinados 152 olhos de 76 pacientes com hipertensão arterial sistêmica e 136 olhos de 68 indivíduos que compuseram o grupo controle. Todas as medidas foram tomadas pelo mesmo examinador, no período das 7 às 10h da manhã, na seguinte ordem: pressão arterial sistêmica, tonometria de contorno dinâmico, COMPRaxial e paquimetria (PAQ). A análise estatística foi realizada utilizando-se o teste t para médias de dados pareados e, para as correlações, os coeficientes de Pearson ou o de Spearman. Considerou-se o nível de significância de 5%. Resultados: A APO média dos olhos direitos dos pacientes com hipertensão arterial sistêmica foi 2,10 (+/- 0.9 mmHg) e a dos olhos esquerdos foi 2,03 (+/-0,828 mmHg). A PAQ média dos olhos direitos foi 532.2 mµ (+/- 39 mµ), e a dos olhos esquerdos 532.1 mµ (+/- 36.5 mµ), não influenciando a APO. A variável COMPRaxial para o olho direito (OD) apresentou média de 23,44 mm (+/- 1.477 mm) e para o olho esquerdo (OE) foi de 23.343 em média (+/- 1,32 mm). Houve significância estatística quando estudada a influência do COMPRaxial sobre a APO, demonstrando correlação inversamente proporcional. A média da APO dos controles foi de 2,10 (+/- 0.9 mmHg) e para o OD e OE média de 2,03 (+/-0,828 mmHg). Quando comparados os valores médios da APO dos casos e controles, a diferença foi estatisticamente significante, sendo os valores dos controles maiores do que os encontrados nos pacientes com hipertensão arterial sistêmica (p <0 ,001). Constatou-se que existe diferença entre caso e controle, tanto para o OD quanto para o OE. Conclusões: O valor médio de APO foi menor nos pacientes com hipertensão arterial sistêmica do que nos controles; a APO não foi influenciada pela espessura central da córnea; e olhos com maior COMPRaxial apresentaram APO menor / Objective: The objectives of this study were to assess the ocular pulse amplitude (OPA) in patients with hypertension, compared with control group and to evaluate possible influences of central corneal thickness and axial length of eye in OPA. Method: We evaluated 152 eyes of 76 patients with hypertension and 136 eyes of 68 individuals who comprised the control group. All measurements were made by the same examiner in the period of 7 am and 10 am, in following order: blood pressure, dynamic contour tonometry, axial length and pachymetry. Statistical analysis was performed using the t test for paired data and averages for correlations, the Pearson correlation coefficients of Spearman. Considered the significance level of 5%. Results: The average OPA in right eyes of patients with hypertension was 2.10 (standard deviation (SD) 0.9 mmHg) and in left eyes was 2.03 (SD =0.828 mmHg). The average pachymetry of right eyes was 532.2 mµ (+/- 39 mµ); and for left eyes was 53.1 mµ ( +/-36.5 mµ). The variable diameter axial in right eye showed an average of 23.44 mm (+/- 1.477 mm); for the left eye 23,343 mm (+/- 1.32). There was statistical significance when studied the influence of the axial diameter of OPA, with inverse correlation. The average of controls OPA was presented mean 2.10 (+/- 0.9 mmHg) for the right eye and the left mean 2.03 (+/- 0.828 mmHg). When comparing the mean values of OPA in cases and controls the difference was statistically significant, the values of the controls are larger those found in patients with hypertension (p<0,001), so it was found difference between cases and controls, both for the right and left eye. Conclusions: The mean OPA was lower in patients with hypertension than in controls, the OPA was not influenced by central corneal thickness, and eyes with greater axial length showed lower OPA