I anestesisjuksköterskans arbetsuppgifter ingår det att verka i samband med larm vilket innebär signal som anger fara, exempelvis vid akuta tillbud som kräver omedelbara vårdåtgäder. Larmsituationer innebär att anestesisjuksköterskan lämnar sin ordinarie arbetsplats och invanda miljö. Anestesisjuksköterskan kan i larmsituationen tappa kontrollen över arbetssituationen om kunskaper och färdigheten är ofullständiga, vilket kan hota patientsäkerheten samt medföra vårdskada och vårdlidande hos patienter. Syftet med denna totalundersökning var att kartlägga vilka kompetenskrav som vårdenhetschefer ställer på anestesisjuksköterskor i samband med larm som sker utanför den normala miljön. För att svara på studiens syfte valdes en kvantitativ ansats med deskriptiv statistik samt kvalitativ innehållsanalys. Datainsamlingsmetoden utgjordes av enkäter med 18 frågor som skickades ut till operationsavdelningarnas vårdenhetschefer på 83 sjukhus.Resultatet, som bygger på svar från 41 sjukhus, visar att flertalet anestesisjuksköterskor som tjänstgör på operationsavdelningar i Sverige har till uppgift att delta vid larm. Flera operationsavdelningar saknar dock nedskriva arbetsbeskrivningar (n=19) och kompetenskriterier (n=32) för anestesisjuksköterskan som deltar vid larm.Slutsatsen är att det bör införas en evidensbaserad och individuell inskolningsplan med tydliga kompetenskriter för anestesisjuksköterskans deltagande vid larm. Det bör även införas nationella riktlinjer för alla operationsavdelningar och ett kontrollsystem som ser till att dessa nationella riktlinjer efterföljs. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Syfte: Att kartlägga förekomst av samt hinder och möjligheter för tillämpning av vattenfödsel vid Sveriges förlossningskliniker. Metod: Tvärsnittsstudie med mixad metod. En webbaserad enkät skickades ut och besvarades av vårdenhetschefer på Sveriges samtliga 44 förlossningskliniker, vilket resulterade i en totalundersökning. Kvantitativa data analyserades med deskriptiv statistik samt kvalitativa data med innehållsanalys. Resultat: I Sverige erbjöd fyra kliniker (9%) vattenfödsel. Av de 40 kliniker där vattenfödsel inte erbjöds var 12 kliniker i uppstarten av eller intresserade av att erbjuda det i framtiden. Oplanerad vattenfödsel förekom på minst 18 kliniker. Från de kvalitativa svaren framkom Hindrande faktorer som bestod av praktiska hinder, attityder och normer samt okunskap, vilket sågs som en effekt av maktcentrerad vård. Möjligheter bestod av praktiska förutsättningar, engagemang, införande av riktlinjer samt ökad kunskap, med en övergripande möjlighet i form av kvinnocentrerad vård. Konklusion: Endast fåtalet kliniker erbjöd vattenfödsel till kvinnor med låg-riskförlossningar i Sverige. Oplanerade vattenfödslar förekom vid många kliniker där riktlinjer saknades. Det fanns brist på specifik dokumentation av vattenfödsel. Beslutanderätt för tillämpning av vattenfödsel tillföll klinikchef eller läkare, barnmorskor och kvinnor saknade beslutanderätt i frågan. En stor del av de kliniker som inte erbjöd vattenfödsel hade ett uttalat intresse av att kunna erbjuda det i framtiden.