Denna uppsats består av en diskursanalytisk undersökning av Struves meridianbåge från UNESCO:s världsarvslista. Uppsatsens syfte är att ge ökad förståelse för meridianbågen som världsarv genom att kartlägga hur den framställs, dess geopolitiska kontext och formen av den dominerande diskursen. Analysen är baserad på Laclau och Mouffes teori från Hegemony and Socialist Strategy, och utfördes med hjälp av den metod som utarbetats i Discourse Analysis as Theory and Method av Marianne Jørgensen och Louise Philips. Analysen utfördes på empiriskt material som samlades in under en platsundersökning i Hammerfest, samt på källmaterial tillgängligt via internet. Analysen leder till slutsatsen att meridianbågen har absorberats av UNESCO:s överordnade diskursiva ramverk, och att den idag tolkas framför allt som ett exempel på vetenskapligt internationellt samarbete, medan alternativa diskurser som centrerar geopolitiska konflikter har relativt litet utrymme.