I det här arbetet fördjupar jag mig i första satsen av Nino Rotas trombonkonsert. Nino Rota var en italiensk kompositör som var mest känd för sin filmmusik, och då särskilt musiken till Gudfadern I och Gudfadern II, men har även skrivit en stor mängd konsertmusik. Hans filmvana avspeglar sig även på hans konsertmusik. Jag gör i arbetet en motivkatalog, och en fördjupad interpretationsdel där jag tar upp hur jag vill att satsen ska spelas samt svårigheter med att få den just så. Slutligen bifogar jag en inspelning av satsen från min examenskonsert. / <p>Bilaga: 1 CD</p><p>Nino Rota, Konsert för trombonMedverkande:Trombon - Thobias NilssonPiano - Katarina Ström-Harg</p>

För musikaliskt uttryck finns få verktyg så viktiga som dynamik. Framförandet av stark dynamik på ett akustiskt instrument kommer från fysisk ansträngning, vilket kan göra musik utmanande att spela. Syftet med detta arbete var att identifiera utmaningar som finns i den andra satsen av Launy Grøndahls trombonkonsert, dynamiskt och speltekniskt för en trombonist och att hitta sätt att hantera dessa. Metoden utgjordes av en analys av konsertsatsen och konsultering med Kungl. Musikhögskolans trombonlärare i samband med individuell trombonövning. I analysen hittades sex specifika utmaningar; lågt tempo, stark dynamik, täta fraseringar och en melodi utan pauser i övre delen av trombonens register. Detta reflektionsarbete gav förståelse för hur dessa utmaningar tillsammans gör denna trombonkonserts andra sats fysiskt ansträngande för en trombonist att framföra. Appliceringen av råden som gavs under konsultationen gjorde satsens framförande mindre ansträngande. Att inför en utmanande passage: i) öka tempo i förväg för att därigenom minska tiden för fysisk ansträngning, ii) variera dynamik genom visualisering, iii) hantera luftförråd genom andningsmarkeringar. / <p>Launy Grøndahl, sats 2 (Quasi una Leggenda).</p><p>Akomanjetör: Erik Lanninger</p>

Dagens solistiska framträdanden inom den klassiska musiken kan se olika ut, men det finns särskilda aspekter och kvalitéter som kännetecknar de mest framstående solisternas framföranden. Det kan handla om hur solisten kommunicerar med andra personer i rummet, vad kroppsspråket uttrycker, med mera. Den här skriftliga reflektionen inom ett konstnärligt examensarbete behandlar och redovisar en process rörande instudering av olika framförandepraxis och senare även tillämpning av dessa på Launy Grøndahls trombonkonsert. I inspiration av framstående solister som Christian Lindberg och Martin Fröst är studiens syfte att som solist utveckla en förmåga att ge en tilltalande helhetsbild för publiken, där inte bara det musikaliska spelar in, utan även det performativa runt omkring. Detta har resulterat i en klar och tydlig bild av viktiga punkter som bör ligga i fokus vid ett framträdande av trombonkonserten, och även andra stycken inom liknande genrer och sammanhang. Fördjupning i detta ämne är viktigt då dessa aspekter tenderar att utelämnas inom de flesta musikutbildningarna i Sverige, och särskilt vid utbildningar inriktade på klassisk musik. / <p>1. Blue Bells of Scotland - Dora Jordan (1761-1816), arr. Arthur Pryor (1889-1942)</p><p> </p><p>Jonas Brodin; trombon, Matilda Andersson; piano</p><p> </p><p>2. Three Swedish Songs (for SoloTrombone and Seven Trombones accompaniment) - arr. Lars Karlin (1983-)</p><p>II. Visa i Midsommartid, III. Gammal Fäbodpsalm</p><p> </p><p>Jonas Brodin, David Cox, Lars Egens Flemström, Hjalmar Ljungberg, Vilhelm Weréen, Carl Appelgren, Amelia Hjortenhammar, Håkan Björkman; tromboner</p><p> </p><p>3. Vallåt från Jämtland - som framförd av Nils Landgren och Esbjörn Svensson</p><p> </p><p>Jonas Brodin; trombon, Anton Brodin; elgitarr</p><p> </p><p>4. Paz Y Jazz - Andy Martin, arr. Tom Kubis</p><p> </p><p>Jonas Brodin; trombon, Emma Granstam; trumpet, Sebastian Jonsson; tenorsax, Anton Ericsson; elbas, Simon Landqvist; trummor, Matilda Andersson; piano, Anton Brodin; elgitarr</p><p> </p><p>5. Concert pour Trombon et Piano ou Orchestre - Launy Grøndahl (1886-1960)</p><p>I. Moderato assai ma molto maestoso, II. Quasi una leggenda, III. Finale. Maestoso </p><p> </p><p>Jonas Brodin; trombon, Erik Lanninger; piano</p><p> </p><p>6. Three Swedish Songs - arr. Lars Karlin</p><p>I. Koppången - Per-Erik Moraeus, (1950-)</p><p> </p><p>Jonas Brodin, David Cox, Lars Egenes Flemstrøm, Hjalmar Ljungberg, Vilhelm Weréen, Carl Appelgren, Amelia Hjortenhammar, Håkan Björkman; tromboner</p>