Examensarbete 15 hp. Musiklärarexamen

Uppsatsen blev färdigexaminerad 2009-03-26 / Konstnärlig praktik och teoretisk uppsats

Uppsatsen blev färdigexaminerad 2009-03-26 / Konstnärlig praktik och teoretisk uppsats

<p>Examensarbete 15 hp. Lärarexamen</p>

Jag har valt att fördjupa mig i begrepp och metoder för textlig gestaltning inom klassisk romanssång. Min undersökning rör dels vad olika begrepp kopplat till textgestaltning innebär, och dels vilka metoder sångare använder eller kan använda sig av i en textgestaltningsprocess. Jag har använt mig av böcker skrivna av bl.a. skådespelare, litteraturvetare och sångare och intervjuer med en sångare och regissör samt en rytmikpedagog. Ett resultat är en metodologi i fyra kategorier som inkluderar tyst läsning, memoreringsteknik, prosodiskt arbete samt textgestaltningens förhållande till musiken. Vidare har undersökningen visat att olika metodiska begrepp som kan sägas höra ihop med textgestaltning kan ha olika innebörd för olika individer, möjligen beroende på huruvida begreppet är hämtat från andra vetenskapliga discipliner än teater- eller musikvetenskap.

I dagens samhälle finns ett enormt stort musikutbud. Under de senaste decennierna har tillgängligheten alltmer ökat för envar att gå på konserter och uppleva levande musik. Denna studies syfte var att utveckla mina möjligheter som utövande musiker och flöjtist att berika en konsertpubliks upplevelse och kommunicera musik oavsett publikens förkunskaper. Det gestaltas genom framförandet av Amy Beach’s Theme and Variations for Flute and String Quartet (1916/1920). För att uppfylla syftet utarbetades tre frågeställningar som behandlade hur jag kunde öka medvetenheten om performativa aspekter i mitt musicerande, på vilka sätt en publiks konsertupplevelse kan förhöjas och hur jag kunde använda scenisk gestaltning och musikkommunikation på min examenskonsert vid Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. Studien genomfördes metodiskt genom musikanalys och instudering av notbild och konsertbesök för att erhålla publikperspektiv. Dessutom genomfördes två intervjuer med sakkunniga personer, en tidigare musiker och en forskare tillika pedagog. Studiens resultat indikerar att ett manus bidrar till att skapa ramar och struktur i att genomföra en konsert med god kommunikation med publik och medmusiker; musikanalys ger ökad förståelse för hur musiken bäst kan framföras; visuella markörer som val av klädsel har stor betydelse för publikens upplevelser av konserten då synintryck påverkar övriga sinnen. Till sist kan slutsatsen dras att kärnan i konsertupplevelsen är att etablera en dialog och kommunikation med musiker och publik vilket betyder att den individuella musikupplevelsen hos den enskilda åhöraren under en konsert är ett resultat av ett kollektivt skapande.

Natthärbärget – en studie av ett skolteaterprojekt. Avsikten med denna studie är att bidra till diskussionen om vilka upplevelser elevernakan få, och vilka färdigheter de tillägnar sig, genom att delta i ett skolteaterprojekt. Jag valde att kombinera en kvantitativ studie med en kvalitativ, enkät och enskilda samtal, eftersom jag dels ville fånga ”insidan” av elevernas upplevelser och erfarenheter och dels ville undersöka hur gruppen som sådan reagerade under processen. Ett skolteaterprojekt upplevs av den enskilda eleven som krävande eftersom han/hon går igenom olika faser och barriärer. Samtidigt ger denna process många nya insikter och kunskaper hos dem. Ett skolteaterprojekt kan skapa sammanhållning i en grupp och leda till ny förståelse hos den enskilda individen. Inlevelsen i hur människor i andra tider eller under andra omständigheter har levt kan öka under arbetets gång, vilket motsvarar läroplanens intentioner. De färdigheter som eleverna kan utveckla under arbetets gång stämmer väl överens med de förmågor som vanligtvis tränas inom skådespelarutbildningen; rösten och talet, rörelserna, känslorna och fantasin.

Den här uppsatsen är ett försök att ringa in och samla ihop tankar kring vad det är att vara närvarande på scen samt hur man kan lära ut det. Arbetet innehåller citat och referat från intervjuer med sju personer: En skådespelare, en koreograf, en jazzsaxofonist och improvisatör, två sångerskor och sångpedagoger, en sångerska och låtskrivare samt en klassisk altviolininst. Här finns också citat och referat ur relevant litteratur. Arbetet ska ses som en ingång till ämnet snarare än en djupdykning.

Abstract Material collected or created through observations, discussions and interviews with a group of students studying theatre in the fist year of upper secondary school formed the base for this paper. The students that took part in the observations showed a variety of motivations for the studies in theatre, but the major aim was to obtain qualifications for further studies at university. Special focus was put on a student with dyslexia attending the course in theatre from the perspective to strengthen general learning abilities. The training and teaching in acting skills as performed in the theatre studio provided the arena for the observations. The aim was to investigate if an interactive process as defined by Lev Vygotskij and the acting method created by Constantin Stanislavski would create social and artistic development among the students in the study. Relational perspective, inclusive activities and interactive processes were key concepts in the study. Through a progression starting with a discussion about how the students had perceived an initial theatre performance in a castle, a drama workshop, exercises in the Stanislavski acting method and proceeding into production work of a classical myth and finally the task of writing of a short reflection about the connection between the concepts of fear and theatre. During the period of observation, a change in attitude could be discerned among the youngsters. From an initial atmosphere of doubt, mutual control and obvious polarizations the different individuals developed a sense of mutual acceptance and communicative relationship towards one another. This became evident in a concrete way when a dilemma about who was to play the leading role in a production was solved without intervention by the teacher. The final written task also showed the interactive process during the theatre work increased the students’ self-confidence. With this paper I wanted to take issue with the traditional hierarchy in professional as well as in school theatre and assert that artistic skill can be achieved with an inclusive and relational working process.

Att undervisa i teaterämnet på gymnasiet innebär bedömning och betygssättning. Betygssättning är en komplex uppgift särskilt när det gäller sceniska uttryck eftersom de involverar tycke och smak eller det som Shifra Schonman kallar för magkänsla (Schonman 2007). Med gymnasiereformen 2011 följde ny läroplan, nya kursplaner och en ny betygsskala. De nya styrdokumenten krävde att teaterlärare reflekterade över sina bedömnings- och betygssättningsprocesser på ett nytt sätt. Den nya betygsskalan skiljer sig radikalt från den tidigare. I kursen Scenisk gestaltning 1 är kunskapskraven långt fler och definierar kunskapsprogressionen på detaljnivå. Det innebar helt nya krav på elevers prestationer och färdigheter vilket låg i linje med en skoldiskurs som främst utbildningsminister Jan Björklund har fört som en konsekvens av Sveriges allt sämre resultat i PISA-undersökningarna. Riskerar denna diskurs genom högre krav, fler prov och noggrann dokumentation av elevers resultat att påverka teaterundervisningens innehåll? Syftet med min undersökning har varit att från ett diskursanalytiskt perspektiv se om Skolverkets riktlinjer och direktiv inför formuleringarna av de nya styrdokumenten var uttryck för skoldiskursens styrande kraft. Med avstamp i en semiotisk läsning av Eugène Ionescos Den skalliga primadonnan, med Michel Foucaults maktbegrepp som teoretisk grund och Norman Faircluoghs kritiska diskursanalys samt Michael Polaniys teori om den tysta dimensionen, har min avsikt varit att problematisera den nya betygsskalans detaljerade kunskapskrav som verktyg för bedömning i kursen Scenisk gestaltning 1. Jag ville därmed kasta ett nytt ljus på betygens roll i teaterämnet och undersöka om detaljerade värdemarkörer som skiljer olika betygssteg från varandra, riskerar att inskränkta på lärarens frirum i bedömning av gestaltande processer.