Uppsatsen redogör för en undersökning av elevers förmåga att reflektera över sina egna resultat på det estetiska programmet med inriktning Bild och form. Datainsamlingsmetoderna som används är tre observationer med låg struktur och sju kvalitativa intervjuer. Observationerna genomfördes vid tre olika redovisningssituationer på tre olika gymnasieskolor. Informanterna i intervjuerna består av två svensklärare på estetiska programmet och fem lärare i de estetiska ämnena. Begreppet reflektion diskuteras med hjälp av forskningslitteratur och lärarnas uppfattningar. Resultatet visar på elevernas svårigheter att uttrycka sig runt sina egna arbeten och deras behov av en strukturerad undervisning som tränar deras förmåga i detta. Analysen har resulterat i antagandet att det behövs ett mer strukturerat didaktiskt förhållningssätt i undervisningen vad det gäller elevernas reflekterande över sina arbeten. Man behöver utveckla elevernas begreppskunskaper och ge dem analysverktyg för att kunna reflektera över sina arbetsprocesser och resultat. Forskare och lärare är överens om att det är nödvändigt att eleverna kan uttrycka sig och reflektera över sitt eget och varandras arbete för att kunna utvecklas och gå vidare.

No description available.

Syftet med denna studien är att identifiera vad som kan utgöra utvecklingshinder för elever, studerande på Estetiska programmet med musikinrikting, att uppnå godkända betyg i sina instrumentkurser. I studien identifieras flera orsaker till utvecklingshinder och dessa kategoriseras i resultatet som: diagnostiserade inlärningssvårigheter, undervisningens struktur och anpassning, ämnessyn, elevens livssituation, förkunskapers betydelse, förståelse av kunskapskrav och slutligen motivation och ambition. En samtalsgrupp bestående av instrumentallärare med erfarenhet av ovan nämnda elevdemografi användes vid informationsinsamlingen. Resultatet av studien visar på ett brett spektrum av orsaker som kan utgöra grund för utvecklingshinder. Studien visar även på att undervisningssituationen påverkas olika utifrån vilket hinder som upplevts.

No description available.

Syftet med min studie var att undersöka hur bildlärare på gymnasiets estetiska program uppfattade begreppet personligt uttryck samt hur de resonerade kring metoder för att utveckla det personliga uttrycket hos eleverna. Begreppet, som förekommer på flera håll i skolans styrdokument, upplevs av många pedagoger som diffust. Undersökningen bygger på litteraturstudier samt kvalitativa forskningsintervjuer, med fyra stycken bildlärare. Resultat visade, att de deltagande lärarna, hade varierande föreställningar kring begreppet. Samtliga lärare bedömde att de arbetade med att utveckla det personliga uttrycket hos eleverna och deras resonemang kring metoder resulterade i olika tillvägagångssätt. Jag anser att min studie har relevans för läraryrket, då ämnet i sin karaktär förvaltar elevens konstnärliga utveckling. Resultatet från diskussionerna kring metoder, kan även bidra till förfaringssätt för bildpedagoger, att eventuellt förhålla sig till i arbete med eleverna.

Abstract Syftet till denna studie är att den ska medverka till att undersöka begreppet samtidskonst i gymnasieskolans bildundervisning. Hur bildlärare på gymnasieskolans estetiska program säger sig omsätta samtidskonst i sin undervisning diskuteras och belyses.   Fyra bildlärare som arbetar på gymnasieskolans estetiska program har intervjuats. En kvalitativ metod, diskursanalys, har använts. Intervjumaterialet har transkriberats med olika tecken och därefter analyserats med hjälp av analytiska begrepp som variation, kategorikvalificering, extremisering och funktion. Olika diskurser har därefter framkommit ur materialet. Exempel på olika diskurser är att begreppet samtidskonst definieras som en del av en ny kultur med nya uttryckssätt och att det i en annan diskurs ses ur ett historiskt perspektiv. Det framkommer även olika diskurser gällande vilken roll samtidskonsten har och hur informanterna säger sig omsätta samtidskonst i sin bildundervisning. Ett exempel är att samtidskonstens roll är stor i bildundervisningen då den medverkar till att vidga elevernas uttryckssätt. I en annan diskurs kopplas samtidskonstens roll ihop med konsthistorians olika ismer.   Nyckelord: bildlärare, bildundervisning, diskurser, estetiska programmet, samtidskonst

Syftet med denna kvantitativa studie är att få veta mer om varför elever i val av gymnasieprogram väljer bort estetiska programmet musik. De samband som finns mellan betyg och gymnasieval och andra samband undersöks för att få insyn i detta område med utgångspunkt i elevernas åsikter genom enkät. I tidigare forskning är främst fokus på elevers gymnasieval, framtidsdrömmar och musikalisk identitet. Det finns också ett kapitel om musikutbildningens historia. Vidare presenteras i metodkapitlet hur enkäten formats, etiska frågor och genomförande. Studien resulterade i slutsatser om att de som var mest benägna att söka till estetiska programmet hade höga förväntningar på sitt betyg i musik. Trots detta var det ingen av de som deltog i enkäten som med säkerhet kunde svara på att de kommer söka till estetiska programmet med inriktning musik. Den pekar också på att de som var benägna att söka programmet valde bort det på grund av geografin eller viljan till annan yrkesinriktning.

Syftet med denna studie är att skapa en bild av vilka faktorer som motiverar elever pådet estetiska programmet med inriktning animation. Dels vad som motiverar dem till attbörja studera på programmet och dels varför vissa av dem avslutar sina studier innansin gymnasieexamen. Den utforskar även ifall programmets riksintag, elevhem ochskola påverkar elevernas val. Detta har undersökts via intervjuer med två studerandeelever, två elever som hoppade av programmet och med programmets huvudlärare.Resultatet visar att elever huvudsakligen väljer programmet på grund av ett intresse ianimation. Elevhemmet och riksintaget kan både ha en av skrämmande och enuppmuntrande effekt, men det verkar inte nödvändigtvis få att fler elever att hoppar avprogrammet. Samma sak gäller skolans personal och utbildningen skolan erbjuder.

I studien undersöks de inslag av gehörs-och musiklära som förekommer inom den individuella sångundervisningens planering samt lektionsinnehåll på gymnasieskolans estetiska program, inriktning musik. Resultatet visar att det inte finns någon konsensus i frågan. Respondenterna anser att musikteorin inte har ett tydligt förankrat användningsområde inom sångundervisningen på gymnasiet. Samtidigt visar resultatet att respondenterna använder teori och gehör i högre utsträckning än de själva är medvetna om. Eleverna anses vara i olika stort behov av musikteoretiska aspekter i undervisningen baserat på sina gehörsbaserade kunskaper och egna övningstekniker. Respondenterna anser att de elever som övar utanför undervisningen är i större behov av musikteoretiska hjälpmedel för att systematisera sina kunskaper. Studien visar sålunda behovet av tydlig kommunikation i musikaliska sammanhang, eftersom respondenterna är eniga om att en musikalisk gemenskap och elevernas framtida musikkarriärer kräver ett inövat musikaliskt språk. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med sångpedagoger och vilar på en socialkonstruktivistisk grund med diskursanalys som teoretiskt perspektiv. / The study is based on semi-structured interviews with vocal coaches in upper secondary level. The thesis investigates the elements of ear training and music theory that occur within the planning and performance of one-to-one tuition sessions. The view of ear training and music theoretical aspects that occur in voice coaching is contradictive. The respondents agree that the musical community and the students' possible future career as musicians require an adequate musical language. Still, some of the respondents say that music theory is not of practical use for the pupils. Even so, the result shows that the respondents use theory and ear-training to a greater extent than they are aware of.The study thus shows the need for distinct communication in musical contexts. The thesis rests on a social constructivist basis with discourse analysis as a theoretical perspective.

<p>Denna kvalitativa studie undersöker hur bildlärare arbetar med bildanalys i kursen Bild i gymnasieskolan. I målen för kursen Bild står det klart och tydligt att eleverna skall ha kunskaper i analys och tolkning av olika bilder. Jag har inte funnit någon tidigare forskning om hur bildlärare arbetar med bildanalys i bildundervisning överhuvudtaget och anser det vara av vikt att undersöka hur målen realiseras ute på skolorna. De metoder som används är litteraturstudier och strukturerade intervjuer med bildlärare verksamma vid det estetiska programmet. Studien visar på att det finns såväl likheter som skillnader i hur bildanalys brukas i bildundervisningen. Skillnaderna är i stor mån marginella. Vidare påvisar resultatet att en existerande dualism mellan verbalspråklig verksamhet och praktisk handling inte bör göra sig gällande i skolan i stort.</p>