Diss.--Berlin--Freie Universität, 1992. / Bibliogr. p. 171-175.

<p>Examensarbete 15 hp. Lärarexamen</p>

Uppsatsen ställer frågor kring- och undersöker hur man som uttolkare av notbild och teatermanus går tillväga för att det man framför på scenen ska kännas som att det har förankring i en själv, trots att det är någon annan som är upphov till grundmaterialet. Syftet är att undersöka hur musiker och skådespelare ser på sitt arbete med sin respektive text för att söka efter likheter, skillnader, motsättningar och därigenom öppna upp för vidare sätt att tänka kring interpretation. I uppsatsen finns också ett sökande efter något som skulle kunna fungera som allmängiltiga strategier för alla som arbetar med någon form av interpretation.En mängd litteratur i ämnet har genomgåtts och intervjusamtal har genomförts med två musiker och två skådespelare. Eftersom ett tolkningsarbete ofta upplevs som en väldigt subjektiv process finns det i uppsatsen en vilja att låta personliga röster få komma till tals, både i form av citat från böcker, ordagranna citat från intervjudeltagarna och från uppsatsens författare.Tankar kring vad man med konstnärliga uttryck strävar efter och vad det här arbetet givit mig avslutar uppsatsen. / The essay investigates how you deal with the score as a musician and the script as an actor to make the performance on stage a part of yourself, although somebody else is the creator of the piece. The aim is to look into the musicians and the actors work to find similarity, differences, contraposition and through that open up for wider thinking in interpretation. The essay is also searching for something that could be genaral strategies for everybody working with interpretation.Literature has been read and interviews with two musicians and two actors has been made. As the interpretation often is seen as a subjective process is there in this essay a will to let personalities speak through quotes from books, word-perfect quotation from the interviews and from the author of this essay.Thoughts on what you seek for in artistic expression and what this writing has given me concludes the work.

Syftet med undersökningen har varit att fördjupa kunskaper inom ämnet interpretation och hitta metoder för hur sångare och sångpedagoger kan arbeta med detta och ifall metoderna skiljer sig åt beroende på genre. I bakgrunden redovisas betygskriterierna på gymnasiet i ämnet sång, vilket också legat som grund för undersökningen. I undersökningen redovisas flera verksamma sångpedagogers syn och metoder gällande arbetet med interpretation, samt kvalitativa intervjuer med tre verksamma pedagoger samt kända metoder för hur verksamma pedagoger arbetar med detta. Undersökningen är uppdelad i två parallella processer. Den första delen behandlar intervjuerna ur pedagogisk vinkel. Den andra delen är en konstnärlig del då två metoder att arbeta med interpretation jämfördes i praktiken. Dessa ena av dessa metoder används av många sångpedagoger och benämns i undersökningen som “De fem V:na”. Den andra av dessa metoder har inspirerats av informanternas sätt att arbeta med interpretation och benämns i texten som “Det egna hopplocket”. Undersökningen visar på svårigheterna i att applicera en och samma metod på flera sånger och olika genrer. Undersökningen visar också på att trots att de flesta sångpedagoger anser att interpretation är en viktig del i sångarens arbete,  skiljer sig förhållningssättet till detta åt, beroende på lektionsupplägg, kunskap och intresse. Många sångpedagoger bildar sin egen uppfattning om vad interpretation är och hur hen arbetar med detta, vilket även avspeglar sig i undervisningen. Slutligen diskuteras vikten av variation kring arbetet med interpretation, samt svårigheterna med att undervisa inom ett så brett men ändå subjektivt ämne.

Natthärbärget – en studie av ett skolteaterprojekt. Avsikten med denna studie är att bidra till diskussionen om vilka upplevelser elevernakan få, och vilka färdigheter de tillägnar sig, genom att delta i ett skolteaterprojekt. Jag valde att kombinera en kvantitativ studie med en kvalitativ, enkät och enskilda samtal, eftersom jag dels ville fånga ”insidan” av elevernas upplevelser och erfarenheter och dels ville undersöka hur gruppen som sådan reagerade under processen. Ett skolteaterprojekt upplevs av den enskilda eleven som krävande eftersom han/hon går igenom olika faser och barriärer. Samtidigt ger denna process många nya insikter och kunskaper hos dem. Ett skolteaterprojekt kan skapa sammanhållning i en grupp och leda till ny förståelse hos den enskilda individen. Inlevelsen i hur människor i andra tider eller under andra omständigheter har levt kan öka under arbetets gång, vilket motsvarar läroplanens intentioner. De färdigheter som eleverna kan utveckla under arbetets gång stämmer väl överens med de förmågor som vanligtvis tränas inom skådespelarutbildningen; rösten och talet, rörelserna, känslorna och fantasin.

Det finns både skillnader och likheter mellan Stanislavskij och Brecht. En av de tydligaste är att de har olika ismer i grunden, Stanislavskij är naturalist och Brecht är realist. Dessa ismer gränsar till varandra i det att de båda vill ge en så realistisk bild av verkligheten som möjligt, men tar olika vägar i synen på verkligheten och hur denna ska avbildas på bästa sätt. Där Stanislavskij vill ha total inlevelse vill Brecht fjärma och hålla distans. Där Brecht bara låter skådespelaren ge utlopp för sina känslor i det inledande repetitionsarbetet låter Stanislavskij känslan vara med som en röd tråd genom hela processen från rollskapande till färdig föreställning. Jag har även kommit fram till att politiken, i synnerhet kommunismen och den socialistiska realismen, tilläts större utrymme hos Brecht än hos Stanislavskij. Vidare ansåg både Stanislavskij och Brecht att publiken hade en jämförelsevis stor roll i teaterns varande. Brecht menade att publikens möjlighet till kritisk eftertanke var det viktigaste för teatern i det stora hela, detta samtidigt som underhållningsfaktorn vägde tungt. Stanislavskij å sin sida strävade istället efter publikens beständiga upplevelse av den verklighet som skådespelarna åskådliggjorde på scenen, för honom var det viktigare att publiken trodde på vad de såg än att de blev roade.

Texte remanié de: Väitöskirja--Historian laitos--Oulun yliopisto, 1995. / Résumé en anglais. Bibliogr. p. [230]-233.

The diploma thesis juxtaposes Heidegger's concept of authenticity and the notion of an actor supported by the most prominent theories of acting in the 20th century. In an attempt to explore the actor's relationship to authenticity, the thesis also tries to find the common areas of phenomenology and theater studies. The main question of the work is if the theory of authenticity of Dasein can be applied to an actor. The question is answered by the text itself in an effort to apply Heidegger's authenticity to an actor.

Syftet med denna studie är att få en större inblick i, och förståelse av, min egen instuderings- och interpretationsprocess, samt att utveckla densamma för att bli friare i mitt musikaliska uttryck. Jag hämtar inspiration från litteratur som beskriver Konstantin Stanislavskijs metoder samt annan litteratur som bland annat behandlar ämnena instudering, interpretation, inlevelse och kroppens kommunikation. Därefter utforskar jag de metoderna och verktygen i mitt eget arbete med repertoar. Processen dokumenteras genom loggbok samt videodokumentation av mina övningstillfällen. Resultatet visar att en detaljerad inre scenografi ökar min förmåga att vara närvarande i musiken och därmed sjunga mer uttrycksfullt. Jag upplever även att sångtekniken kommer mer naturligt och det blir lättare att sjunga. / The purpose of this independent project is to get a greater insight in, and understanding of, my own process of learning and interpret songs, as well as develop it towards greater freedom in my musical expression. I examine literature on subjects such as Konstantin Stanislavskij’s methods as well as literature regarding learning process, interpretation, ability to imagine and physical communication. After reading, I explore the methods and tools when working with my own repertoire. The process is documented through a diary and video recordings from practicing. The results show that a detailed inner scenography increases my ability to stay present in the music and sing with more expression. I also experience that the singing technique comes to me more naturally and it becomes easier to sing.

Tableau d'honneur de la Faculté des études supérieures et postdoctorales, 2011-2012 / L'ACTION CRÉATRICE DE L'ACTEUR DANS LA PIÈCE C.H.S.¹ Étude sur l'effet de présence actoral dans un dispositif intermedial Par un aller et retour entre la théorie et la pratique, l'objectif de notre recherche-création est d'expliciter le répertoire de techniques qui a permis de varier les registres de présence de l'acteur dans le dispositif intermedial² de C.H.S. Dans un premier temps, nous nous sommes demandé si les recherches en biomécanique de Meyerhold, consistant en des variations des mises en rapport de l'acteur, pouvaient s'avérer adéquates pour construire une présence actorale dans l'immobilité. Ensuite, nous avons enrichi notre répertoire de placements scéniques, avec les travaux de Stanislavski et Grotowski. Afin d'étudier les qualités relationnelles de l'acteur, nous avons abordé une définition de la présence à soi, proposée par la Psychologie Corporelle Intégrée et le modèle constructiviste de Masciotra (2004). Puis, des réflexions sur les pratiques théâtrales actuelles nous ont permis de mettre de l'avant la notion « d'être-entre ». Par le biais de laboratoires artistiques, nous avons réfléchi et mis en pratique ces fondements théoriques pour préciser les procédures techniques permettant de varier la présence de l'acteur qui interprète le scientifique³. Le but de notre réflexion a été de rendre compte des diverses mises en relation qui permettent à l'acteur de C.H.S. de moduler adéquatement ses degrés de présence entre performativité et théâtralité. 1 Voir Annexe A 2 Voir Annexe B 3 À partir de maintenant, chaque fois que nous ferons mention du scientifique, il s'agira du personnage que nous avons interprété dans la pièce C.H.S. Ce travail actoral sert d'étude de cas, tout au long de cette réflexion théorique.