Samhällskunskapsämnet är idag ett kärnämne i den svenska gymnasieskolan på grund av målsättningen att fostra demokratiska medborgare. Ämnet formades i efterdyningarna av andra världskriget till ett självsändigt ämne med huvudsakliga fokus på medborgarbildning och demokratisk fostran. Målsättningen var att ämnet skulle verka som ett vaccin mot totalitära ideologier. På grund av ämnets politiska framväxt strukturerades ämnet med en tvärvetenskaplig struktur. Det innebar att ämnet grundades i flertalet akademiska samhällsvetenskapliga dicipliner för att möta målsättningen att vaccinera elever. Det resulterade i att samhällskunskapsämnet formades utan en enhetlig struktur begreppslig och teoretisk verktygslåda som andra ämnen har att tillgå.  Examensuppsatsen utgår från att ämnets tvärvetenskapliga struktur framskrivet i kursplanen utgör svårigheter för samhällskunskapslärare. Uppsatsens har som målsättning att undersöka övergripande ramen som kursplanen utgör såväl som vilka andra ramar som påverkar samhällskunskapslärare i deras yrkesroll. Uppsatsens empiriska material består av fem kvalitativa semistrukturerade intervjuer med samhällskunskapslärare på gymnasiet. Examensuppsatsen nvänder ramfaktorteorin för att identifiera vilka ramar som påverkar samhällskunskapslärarnas yrkesutövning. Examensuppsarsen visar på attt samhällskunskapsämnets kursplan är främsta övergripande ram som påverkar lärarna i deras yrkesutövande.