Uppsatsen syftar till att förstå hur statens syn ungdomsbrottslighet har utvecklats över tid, genom att analysera tre statliga utredningar. Genom att studera dessa utredningar vill uppsatsen primärt studera hur staten har diskuterat olika påföljder för unga lagöverträdare, det vill säga hur staten ser på vård och fängelse. För att komma åt de underliggande strukturerna och problemen som här studeras, används Bacchis diskursanalys som metod och teori. Det teoretiska ramverket kompletteras även med Foucaults redogörelse om språkets makt. Dessutom kommer Foucaults tolkning av straff bidra till att definiera statens syn på ungdomskriminalitet, vård och fängelse. Uppsatsens resultat visar att en förskjutning skett i statens syn på påföljder från unga. Tidigare har staten i högre utsträckning förespråkat ungdomsvård för unga lagöverträdare. Med tiden har staten successivt bytt ut vårdande insatser till fängelsestraff i fler fall än tidigare och det senaste i denna utveckling är att den nuvarande regeringen föreslagit att ungdomsfängelser ska införas. Denna utveckling går emot vad tidigare forskning, som visat att fängelsestraff ökar ungas benägenhet att återfalla i brottslighet samtidigt som vårdande och förebyggande insatser i högre utsträckning leder till att unga lämnar en kriminell livsstil.

Regeringen har 2023 beslutat att Kriminalvården i framtiden ska ha ansvar för unga lagöverträdare som döms till frihetsberövande påföljd – ett uppdrag som tidigare tillhört Statens Institutionsstyrelse. Ungdomsfängelse fanns i Sverige senast 1979, men påföljdsformen upphörde eftersom den inte fungerade som önskat. Syftet med studien är att beskriva och analysera hur och med vilka argument beslut om fängelsestraff för minderåriga dömda för grova brott framställs i fackmedia. Det empiriska materialet består av 12 artiklar som publicerats i fackliga tidskrifter mellan det att Tidöavtalet offentliggjordes och studiens början. Analysen har gjorts med utgångspunkt i ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och Foucaults teori om diskurs och straff för att ge kontext till det empiriska materialet. Ett vanligt tema är att i samband med att kritisera beslutet lyfta kompetensen som finns hos Statens Institutionsstyrelse, och hävda att förändringen går ut över de barn som i stället kommer att vistas på kriminalvårds anstalt. Tydligt frånvarande är detaljer kring vad som saknas för att Statens Institutionsstyrelse skulle kunna utföra uppdraget bättre. Slutsatserna är att det råder konsensus om att Statens Institutionsstyrelse inte har rätt förutsättningar i dagsläget, men inte vad som konkret saknas, och att det eventuellt finns andra alternativ för att försöka lösa problemet med ungdomskriminalitet i stället för att återinföra en ineffektiv strafform.

Sverige står inför en reform inom det straffrättsliga påföljdssystemet för unga lagöverträdare. Regeringen har meddelat att sluten ungdomsvård som påföljd ska tas bort ur det svenska påföljdssystemet och ersättas med ungdomsfängelser med Kriminalvården som verkställande myndighet. Syftet med studien var att, utifrån ett barnperspektiv, studera de motiveringar som återfinns i regeringsdokument som föranledde sluten ungdomsvård respektive ungdomsfängelser i Sverige. Studien är en dokumentstudie där riktad innehållsanalys har använts som analysmetod. Materialet som analyserats består av regeringsdokument från Statens offentliga utredningar samt propositioner, som behandlar införandet av sluten ungdomsvård respektive förslag på införandet av ungdomsfängelse. Två teoretiska binära begrepp "det farliga barnet" och "barn i fara" med hemvist i Donzelots (1979) teori, samt barnkonventionen och nyliberalism utgör teoretiska ramverk i denna uppsats. Studien identifierar sex huvudsakliga teman bestående av motiveringar för införandet av ungdomsfängelser. Dessa sex teman utgör också utgångspunkten för analys av regeringsdokumenten som föranlett sluten ungdomsvård. De teman som identifierats är följande: Samhällsskydd, särskiljande mellan vård och straff, flexibilitet kring åldersstruktur, tillräckligt ingripande reaktioner, SiS förutsättningar samt Kriminalvårdens förutsättningar. Denna uppsats illustrerar hur perspektivet “barn i fara” i högre grad genomsyrar de regeringsdokument som föranlett sluten ungdomsvård medan “det farliga barnet” framträder mer i motiveringarna för införandet av ungdomsfängelser. Utvecklingen kan förstås i relation till nyliberalism genom det ökade fokuset på barns individuella ansvar för sina handlingar. Barnkonventionen får en omfattande plats i regeringsdokumentet med förslag om att införa ungdomsfängelser till skillnad från de regeringsdokument som föranledde sluten ungdomsvård där barnkonventionen får mer begränsad plats. Baserat på utredningsförslaget om ungdomsfängelser visar vår studie på områden där barnkonventionen inte kommer att kunna efterlevas.