Les rejets d'effluents liquides des Centres Nucléaires de Production d'Electricité (CNPE) sont constitués d'un mélange de substances stables et radioactives. L'exposition d'organismes à des substances en mélange peut faire l'objet d'interactions diverses, conduisant à une augmentation ou à une diminution des effets observés. Afin d'identifier de possibles interactions dans le cas de mélanges de substances caractéristiques (en termes de toxicité et de quantité) des rejets de CNPE, l'effet d'un mélange binaire composé de cuivre et d'HTO a été étudié sur le modèle d'algue unicellulaire Chlamydomonas reinhardtii. Dans un premier temps, la toxicité de l'HTO a été analysée. L'HTO s'est révélée être peu toxique envers notre modèle biologique. L'effet le plus sensible et le plus précoce est une augmentation du stress oxydant (dès 40 kBq mL-1 - 0.13 µGy h-1). Lors de l'exposition des cellules algales au mélange HTO/Cu, une interaction a été révélée au niveau du stress oxydant cellulaire, celui-ci étant supérieur à une simple addition de l'effet des deux substances. Cette interaction peut s'expliquer par une augmentation de l'internalisation du cuivre en présence d'HTO, mais aussi potentiellement par des interactions toxiques directes (notamment sur les processus de régulation du stress oxydatif). En conclusion, il a été démontré que l'effet de substances stables et radioactives en mélange peut être supérieur à l'addition. Bien qu'étant uniquement représentative du mélange binaire HTO/Cu, cette étude montre néanmoins de potentielles interactions entre substances stables et radioactives, à considérer lors de l'évaluation des risques écologiques relatifs aux rejets de CNPE. / Liquid releases by Nuclear Power Plants (NPP) are composed of a mixture of radioactive and non-radioactive substances. When organisms are exposed to mixtures of contaminants the resultant toxicity can be enhanced, or reduced, due to interactions. In order to identify potential interactions between substances released by NPP, two substances representative of such effluents (in term of toxicity and of quantity) were selected for studies: Tritiated water (HTO) and copper (Cu). Effects of this binary mixture were studied on the unicellular green algae Chlamydomonas reinhardtii. HTO, when examined along, was not very toxic to C. reinhardtii. The most sensitive and early effect of HTO was an increase in oxidative stress at concentrations of 40 kBq mL-1 (0.13 µGy h-1). Algae exposure to the binary mixture HTO/Cu induced interactive effects on oxidative stress. Reactive Oxygen Species production was higher from exposure to the mixture of contaminants than the addition of the effect from each substance individually. This interaction was explained by an enhanced copper uptake by the alge when in the presence of HTO. The observed supra-additive effect could also be due to direct toxic interactions, especially on the antioxidant system. To conclude, this study showed that the effects of a mixture of radioactive and non-radioactive substances can be greater than what would be predicted based on mere addition of individual effects. Even thought this binary mixture is just a small part of NPP effluents, the study showed that potential interactions should be considered when determining ecological risks too aquatic ecosystems from NPP effluents.

Målet med den här studien var att undersöka kiselalger och dess eventuella missbildningar i tre vattendrag i södra Sverige - Höje å, Skivarpsån och M42. Kiselalger används som bioindikator för vattenkvalitet i hela Europa, men de befintliga kiselalgsindexen visar inte eventuell förekomst av miljöfarliga ämnen. Det har dock visats att en förekomst > 1 % av missbildade kiselalger indikerar påverkan av miljöfarliga ämnen, såsom pesticider och tungmetaller. Denna studie är en av få som har undersökt kiselalgers missbildningar i vattendrag som är mer eller mindre påverkade av herbicider. Sex prov från varje vattendrag analyserades - kiselalger räknades och identifierades till artnivå och missbildningar dokumenterades och kategoriserades. Vattendragen delades in efter PTI (Pesticide Toxicity Index), där Höje å hade lägst PTI och ansågs minst påverkad av herbicider. Skivarpsån och M42 hade högre PTI, och ansågs därför ha en högre herbicidpåverkan. Det fanns en signifikant skillnad i missbildningsfrekvens vattendragen emellan, den kunde dock inte kopplas till PTI. Både Höje å och M42 hade > 1 % missbildningar. Skivarpsåns missbildningsfrekvens var < 1 % trots vattendragets relativt höga PTI. Det är möjligt att missbildningsfrekvensen bättre hade reflekterat PTI om herbicidprovtagningen skett någon månad tidigare, då herbicidhalter kan variera och kiselalger har visat sig kunna spegla ett vattendrags mående upp till tre månader bakåt i tiden. En annan förklaring till en varierande missbildningsfrekvens kan vara en lika varierande artsammansättning. Vissa arter är mindre “benägna” att missbildas än andra - ett prov som domineras av sådana skulle därför kunna innehålla få missbildningar trots eventuell miljögiftspåverkan. Det krävs dock ytterligare studier för att bättre förstå kiselalgers missbildningar i förhållande till herbicider.