Syftet med studien var att analysera hur elever på gymnasiet som är i behov av stöd i någon form uppfattar mentorers betydelse för uppfyllelse av studiemål. Följande frågeställningar har undersökts: Hur berättar eleverna om skolans åtgärder?, Hur berättar elevernas om stödbehovet?, Hur berättar elevernas om sin relation med mentor?, Hur berättar eleverna om förväntningar på mentor? En fenomenologisk ansats antogs där elevernas uppfattningar undersöktes. En kvalitativ studie genomfördes bestående av sju intervjuer av elever på gymnasiet på en gymnasieskola i södra Sverige. Resultatet visar bland annat att kommunikation i skolan inte alltid får förväntad effekt. Elevers stödbehov hade oftast inte uppmärksammats av mentor och analysen visar att överlämningsrutiner och bristande samverkan mellan olika kommunikativa sammanhang får negativa konsekvenser för elevers skolgång. Flera positiva relationer med mentor beskrevs där mentor fungerar som en samarbetspartner med ett aktivt deltagande i elevernas lärande men en elev beskrev dock en problematisk relation med mentor som inte fungerar. Eleverna hade svårt att beskriva sina förväntningar på mentor och eleverna hade i regel uppfattningen att mentorer arbetar på olika sätt med sitt mentorsuppdrag.