Detta examensarbete handlar om en undersökning hur gatorna i de centrala delarna av Gävle kan se ut när personbilen inte längre är ett fokus i stadsutvecklingen. Gävle är en växande stad, vilket gör att det är viktigt att utnyttja ytor som finns inom stadens områden, då de är begränsade. Deras mål är att bli en klimatneutral stad vid år 2035. En lösning som Gävle Kommun har ett stort förtroende för, är att utvecklas till en av Sveriges främsta cykelstäder och för att uppnå detta mål så har de lagt upp en plan för att avveckla användandet av personbilar i de centrala delarna av Gävle. Resultatet av det är att de offentliga gaturum som används för bilar idag, kommer bli tomma och kan istället utnyttjas till att förbättra livsmiljön i staden. Så hur kan gatorna komma att se ut? Syften med denna studie är att undersöka på vilket sätt som människorna i Gävle kan utnyttja gaturummen i centrala Gävle, som tillkommer i och med att bilgator avvecklas. Examensarbetet utgår från en designprocess utformad för detta arbetet. Designprocessen innefattar en enkätstudie där invånare i Gävle har fått tagit del och bidragit med egna tankar kring vad de upplever behövs för att förbättra staden. Utöver det har även momentet Delaktig Design, utförts tillsammans med målgruppen unga vuxna/ studenter, för att ta redan på hur man kan förbättra vår livsmiljö utifrån de behov som finns.I detta moment skedde en fördjupad diskussion som utgick från tidiga idéskisser som skissades fram efter enkätundersökningen. Från enkätstudien så framgick det att det viktigaste behovet som fanns var att det behövs mer grönska i staden. Detta var även ett behov som framkom i Delaktig Design, vilket gjorde att fokuset hamnade på hur man kan försöka få in mer grönska i Gävle. Utöver grönska så fanns det starka behov kring attraktiva samlingsplatser och lösningar för att kunna låsa samt parkera privata elsparkcyklar. En marknadsanalys utfördes också för att se vad för olika lösningar det finns idag och vilka platser dessa är utplacerade på. Marknadsanalysen resulterade i beslutfattande kring en specifik plats i Gävle som undersökningen vidare skulle rikta sig mot, vilket då blev Södra Kungsgatan i Gävle. Anledningen till detta beslut var attdet redan finns lösningar till gaturum där det är mindre biltrafik. En annan anledning till beslutet är att det är mycket liv och rörelse runt den gatan i Gävle, samt att det i dagsläget saknas någonting som får personer att hänga kvar. Behoven som fastställdes användes sedan i en behovs- och funktionsanalys som sedan utnyttjades som utgångspunkt i den mer fördjupade idégenereringsfasen. Utifrån de nämnda undersökningarna och idégenereringsfasen, så resulterades studien i en modulärtpop-up system som kan placeras ut på en parkeringsplats. Resultatet visar en alternativ lösning på hur gatorna kan se ut i Gävle utan bilen, som även uppfyller målgruppens främsta behov: mer grönska, en attraktiv social mötesplats och en lösning för att parkera samt låsa elsparkcyklar.

In recent years, we have seen that global, national, and local governments have put sustainability goals on their agendas. Thus, at different levels and in different sectors, efforts are underway to promote a ‘green shift’, including the energy sector. As a result, landscapes of renewable energy sources are emerging in areas that have sufficient “empty landscapes” (LABLAB, 2023) – namely sparsely populated spaces that lie outside the administrative boundaries of cities. However, the discipline of spatial planning rarely discusses changing landscapes in the hinterlands and the resulting consequences for embedded communities. The city as an energy consumer is treated in isolation from its counterpart, the hinterland as an energy producer. In this context, it is unclear what interrelationships are present between the formation of ‘new energy landscapes’ (Pasqualetti and Stremke, 2018; LABLAB, 2023), the urban ‘hinterland’ (Brenner, 2016; Westlund, 2018; Brenner and Katsikis, 2020), and the realities of embedded communities there.The geographies in the Swedish province of Jämtland belonging to the territory of the indigenous Southern Sápmi offer a suitable basis for a study that could fill this research gap. Thus, the objective of this thesis is to raise awareness of potentially conflicting interests between cities - striving to become more ‘sustainable’ - and the emergence of ‘new energy landscapes’ in the ‘hinterlands’ by including two different perspectives: an urban economic lens on the hinterland and a non-urban lens taken from the lived everyday lives of Sápmi communities embedded in new energy landscapes. This thesis poses three research questions to which it aims to find answers by using qualitative semi-structured, problem-centred interviews. It thus follows an interpretative abductive research approach. Through the analysis of the empirical data, the thesis shows that a joint discussion of the two discourses (‘hinterland’ and ‘new energy landscapes’) can help to gain a new understanding of urbanisation processes by including the perspective of non-urban communities in questions of urban sustainability. Furthermore, the thesis serves as an eye-opener for spatial planners to incorporate indigenous knowledge and lived experiences into the field of urban studies.