Syftet med föreliggande studie var att undersöka förskollärares förhållningssätt gällande utomhuspedagogik samt att belysa utomhuspedagogik som arbetssätt i undervisningen i förskolan. I läroplanen för förskolan (Skolverket 2018) framgår att barn ska erbjudas aktivitet i både inomhusmiljö och utomhusmiljö. Utifrån läroplanens beskrivning av utomhusmiljön kan studien anses väsentlig för att belysa och bidra med kunskap om hur förskollärare resonerar kring och använder utomhusmiljön i undervisningssyfte. Med utgångspunkt i två forskningsfrågor om förskollärares uppfattningar kring utomhuspedagogik som förhållningssätt och arbetssätt samlades empirin in genom intervjuer med sex verksamma förskollärare. Tre intervjuade förskollärare arbetade på förskolor med utomhuspedagogisk inriktning och tre informanter arbetade på förskolor utan utomhuspedagogisk inriktning. Föreliggande studies resultat analyserades genom tidigare forskning samt genom utvecklingspedagogiken och begreppen lärandets akt och lärandes objekt som är centrala begrepp inom utvecklingspedagogiken. Studiens resultat synliggör flera möjligheter och begränsningar med utomhuspedagogik. Informanterna använder till stor del utomhuspedagogik som arbetssätt på förskolans utegård och i förskolans närmiljö.Undervisningen utomhus är spontan och planerad varav planerad undervisning är mer förekommande. Undervisningen planeras och genomförs utifrån de fokuserade läroplansområden förskolorna arbetar med. Spontan undervisning i utomhusmiljön synliggörs i resultatet varav några informanter hänvisar till att utomhusvistelse innebär fri lek vilket medför att spontan undervisning inte är lika förekommande. Studiens slutsats är att utomhuspedagogik utgör fler möjligheter än begränsningar för barns utveckling och lärande och att förskollärares förhållningssätt till utomhuspedagogik är avgörande för förekomsten av utomhuspedagogik.