Enligt forskning löper kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning högre risk att utsättas för våld i nära relation. Syftet med denna kvalitativa studie är att få kunskap om och belysa hur de yrkesverksamma hanterar våld mot kvinnor med funktionsnedsättning, med särskilt fokus på intellektuella funktionsnedsättningar. Vidare är syftet att undersöka de yrkesverksammas upplevelser av att jobba med denna målgrupp. Studien genomfördes med semistrukturerade intervjuer där vi intervjuade två socialsekreterare från socialtjänsten samt två yrkesverksamma från kvinnojourer. Vår data insamlades i form av intervjuer med erfarna yrkesverksamma. Något som vi upptäckte i studien är att det finns en stor kunskapslucka när det gäller frågan om våld mot kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning. Denna brist på kunskap påverkar i sin tur de yrkesverksammas förmåga att upptäcka våldet och därefter erbjuda lämpliga åtgärder för dessa kvinnor. Det är samhällets ansvar att se till att alla våldsutsatta människor får det stöd och skydd de har rätt till. Vårt resultat visar därmed att kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning erbjuds samma stöd och insatser som kvinnor utan intellektuell funktionsnedsättning. Stödet som dessa kvinnor får är dock otillräckligt då de är i behov av ett stöd som är också lämpligt för deras funktionsnedsättning. Vårt resultat visar även att kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning inte tas på allvar och försummas av samhället. Detta gör att de inte vågar berätta om våldet i rädslan att bli misstrodd. Vidare hänvisar resultatet att kön och funktionsnedsättning påverkar den typ av våld som kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning är utsatt för, därför kan man säga att dessa kvinnor är dubbelt utsatta. Slutligen har vi konstaterat att våld mot kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning behöver belysas och uppmärksammas mer.