The intention of this qualitative study is to describe and analyse women's violence against men from the perspective of authorities and volunteer organisations. Data has been collected trough semi-structured interviews with six respondents stemming from the police, social services and a help organisation for men respectively. The data has been analysed using existing research and common theories about power, sex and gender. The study shows that IPV does not only contain physical violence, but also acts of psychological-, sexual-, economical-, material-, and latent violence as well as the fact that one act of violence almost never exists alone. It is shown that women more often use psychological abuse against their partner then men do and also that men tend to stay longer in an abusive relationship then women. The effects of the physical violence differs between  genders because men are generally bigger and stronger. When it comes to the psychological violence however, it appears that both men and women become affected in the same way. The respondents all say that they have no or little experience in meeting and treating men in this situation. They also have different views and opinions about how the funding is distributed between organisations that meet and help men as opposed to women in IPV relationships.

Omkring 10 % av alla elever känner sig mobbade i skolan, det här en siffra som är på tok för hög. Vi vill genom det här arbetet synliggöra kunskap om mobbning och öka förståelsen för de som arbetar kring barn och elever. Vi vill även se eventuella skillnader och likheter mellan åldrarna inom ämnet mobbning. Vi har använt oss av elev- enkätundersökning och intervjuat verksamma lärare och pedagoger. Vårt resultat visar att 10 % känner sig mobbade på den skolan där vi genomförde enkätundersökningen. Våra intervjuer har visat att mobbning är ett viktigt ämne som beror och påverkar många.

Den här uppsatsen ska undersöka de exkluderande faktorerna i Stockholms offentliga rum med Stockholm central, som ägs av det statliga bolaget Jernhusen, som utgångspunkt. I en alltmer globaliserad värld blir visionen om attraktivitet med följd av trygghet viktiga faktorer i det offentliga rummet. Här städas potentiella hot mot den bilden undan för att städer ska kunna bibehålla en framstående roll. Målet blir därför att se hur skapandet av det attraktiva och trygga rummet kan verka exkluderande för bland annat socialt utsatta människor. Platsinventering och observation av Stockholm central har använts för att identifiera exkluderande barriärer. Dessutom har kvalitativ analys av plandokument använts för att förstå hur Jernhusen och Stockholms stad arbetar med attraktivitet och trygghet som kan verka exkluderande. Resultatet visar att det finns indikationer på exkludering på Stockholm central. Både den fysiska utformningen och Jernhusens bemötande kunde verka exkluderande mot särskilt socialt utsatta. Den politiska diskursen som förts inom ämnet har även granskats för att förstå fenomenets vidd och vilka åtgärder som planeras.

Syfte: Hur ser samarbetet ut mellan förskola och socialtjänst? Hur arbetar förskolan med socialt utsatta barn? Hur uppfattar förskolan sin anmälningsskyldighet? Metod: Detta är en kvalitativ intervjustudie av hur förskolelärare arbetar med socialt utsatta barn. Under arbetets gång har förskola, socialsekreterare samt förskolechef deltagit i intervjuer för att få svar på dessa frågor. Resultat: Under våra intervjuer har vi kommit fram till att förskollärare ofta känner att de saknar utbildning för att våga göra en anmälan. Däremot berömmer socialtjänsten förskolan då det gäller att göra en anmälan och att se tidiga tecken på barnen. Diskussion: Förskolan kan arbeta med socialt utsatta barn utefter många metoder, en utav de metoderna är samtalet. Samtalet kan till exempelvis vara ett utvecklingssamtal. Det är genom ett samtal med vårdnadshavare och barn som man först kan förstå deras situation. Utifrån detta samtal kan vidare bedömning göras.

I vår undersökning har vi intervjuat två socialsekreterare och nio förskolelärare i Trollhättans kommun. Våra frågeställningar är hur socialtjänsten och förskolan ser på barn som utsätts och lever i socialt utsatta situationer och hur deras samverkan ser ut. Undersökningen visade att synen de har på socialt utsatta barn ser olika ut. Social utsatthet kan innebära psykisk eller fysisk misshandel, sexuell utsatthet och ekonomisk utsatthet. När det handlar om ekonomisk utsatthet innebär det att barnet lever i en utsatt situation, medan ett barn som blir fysisk, psykisk eller sexuellt misshandlar blir utsatt till social utsatthet. Undersökningen visade även hur viktigt personalen från socialtjänsten och förskolelärarna anser att förskolan är för de barn som blir socialt utsatta. De anser att dessa barn bör få mer tid i förskolan om det skulle behövas för att de ska komma ifrån den negativa miljön och få vara barn. När det kommer till samverkan mellan förskolan och socialtjänsten så visade det sig att förskollärarna de inte har tillräckligt med samverkan. För förskolans del är det bara envägskommunikation, de anmäler om de misstänker att ett barn är socialt utsatt, sedan får de ingen återkoppling. Den enda kommunaktionen förskolan och socialtjänsten har är när förskolelärare ville rådfråga personalen från socialtjänsten, men förskolelärarna föredrog helst att prata med förskolans kurator eller socialpedagog om de ville ha råd.

The discourse surrounding Utsatta områden in Sweden is one of controversy as this notion is interlinked with issues such as deadly shootings, poverty and narcotics, which stir emotions on a national scale. This study aims to identify, analyse and question conceptions and values woven into the concept of Utsatta områden that are rationalized as truths or taken for granted. This is done by using a ‘What’s the problem represented to be?’ framework in order to critically deconstruct the discourse, exposing underlying assumptions and values within. Furthermore, the result of this study is examined in relation to territorial stigmatization theory, labelling theory as well as neoliberalism in order to discuss potential risks and contributing factors to the medias representation of utsatta områden. In accordance with territorial stigmatization theory utsatta områden risks being stigmatized by the media's representation of the phenomenon which can create harmful prejudices towards utsatta områden and its inhabitants, a view that is supported by labelling theory. Lastly the underlying political structures contributing to the concrete situation of utsatta områden, as well as the medias representation of them, can be attributed to neoliberal influences but these are however left out of the medial discourse.

Syftet med studien var att undersöka hur Malmö Högskola behandlar ämnet att upptäcka utsatta barn och hur ämnet har behandlats i lärarutbildningen historiskt sett. Metoderna som användes var internetenkäter som sändes till de studenter vid Malmö Högskola som läser mot de tidiga åren, intervjuer med programansvariga lärarutbildare för de program som läser mot grundskolans tidiga år, dokumentanalys av kurs-och utbildningsplaner och för att få ett historiskt perspektiv genomfördes en text- och innehållsanalys av statliga utredningar och propositioner som legat som grund för lärarutbildningen. Resultatet visar att Malmö Högskola inte i någon större utsträckning bearbetat ämnet och att studenterna känner att det saknats i deras utbildning. Lärarutbildarna redovisar även de en bristfällig undervisning i ämnet. Historiskt sett har inte ämnet inte heller behandlats. Utsatta barn är en term som växt fram de senaste åren.

Mobbning påverkar en stor del av skolors elever negativt, förekomsten av det kan förstöra livet för de som blir utsatta för det och mobbning som fenomen förändras och utvecklas över tid. Med det sagt är det väsentligt att forskning inom ämnet fortsätter att bedrivas för att synliggöra hur mobbning tar sig uttryck i skolans miljöer. Denna studie har utformats som en kvalitativ intervjustudie, där åtta respondenter, fyra lärare från skolor i icke utsatta områden och tre lärare samt en kurator från skolor i utsatta områden. Dessa har intervjuats med syftet att undersöka om respondenter från icke utsatta och utsatta områden skiljer sig åt i synen på mobbning samt synen på hur man bäst motverkar mobbning. Resultaten visar att det inte är någon tydlig skillnad mellan respondenter i utsatta jämfört med icke utsatta områden, även om det förekommer vissa avvikelser. En avvikelse är att majoriteten av respondenterna från skolor i icke utsatta områden visade sig ha ett socialkonstruktionistiskt perspektiv på orsakerna till att mobbning uppstår, medan de från skolor i utsatta områden visades ha ett individualpsykologiskt perspektiv gällande det. Det framkom även att respondenterna som arbetar på skolor i utsatta områden har bättre kännedom om sina skolors handlingsplaner än respondenterna som arbetar på skolor i icke utsatta områden, där majoriteten berättade att de antingen inte har en handlingsplan eller att de inte är insatta i den. Avslutningsvis skiljde sig respondenterna från skolor i icke utsatta samt utsatta områden åt gällande synen på det främjande arbetet mot mobbning. Respondenter från skolor i utsatta områden ansåg där värdegrunden som central medan de från skolor i icke utsatta områden beskrev olika typer av relationsfrämjande och trygghetsskapande aspekter.

No description available.

Det huvudsakliga syftet med denna uppsats har varit att fokusera på Projekt MatchningsArena Timrå, ett pilotprojekt i Timrå kommun för myndighetssamverkan i rehabilitering av de särskilt utsatta, de som står längst bort från arbetsmarknaden och vars komplexa problem och hjälpbehov kräver mer än myndigheterna individuellt klarar av att ge. Informationen om detta projekt har inhämtats dels via dess publikationer påwww.esf.seochwww.timra.se,  men även genom samtal och intervjuer med medarbetarna och en enkätundersökning till deltagarna. Tidigare samverkansprojekt och forskning kring ämnet har legat till grund för en jämförelse mellan MatchningsArenan och tidigare försök och erfarenheter. Det har visat sig att myndighetssamverkan dels är en gammal företeelse, dels att denna företeelse i modern tid blivit mer eller mindre nödvändig för att kunna ge de individer som har sammansatta problem och står långt ifrån arbete den hjälp som berörda myndigheter ska kunna ge. För att en sådan samverkan ska fungera krävs att man gemensamt ser till individen och utgår ifrån dennes behov, motiverar och stärker dennes självkänsla och behåller individen i fokus så att han eller hon själv upplever sig vara delaktig i och ”äga” sin rehabiliteringsplan. Jämförelser mellan MatchningsArenan och tidigare projekt visar att man ligger väl i framkant vad gäller att förverkliga de delar som saknats och efterfrågats i tidigare projekt, men att det som alltid finns mer att utforska och lära sig av.